Nio dagar kvar. Gävle. Läkerol Arena. Det är torsdag. Klockan har precis slagit 19.00. Nationalsångaren har tystnat. Belysningen tänds. Vi tar varandra i hand och säger; Lycka till! Mikael Lind hukar sig på det där sättet som bara riktigt bra tekare gör och sedan släpps pucken...
Är det inte sådant här man borde få fokusera på? Jo, så borde det vara och så är det allt som oftast.
Men... De senaste dagarna har jag mött mängder av kommentarer och spekulationer om min förening och mitt lags framtid. Dom allra flesta vill att det ska gå dåligt. Inte så konstigt med tanke på att jag bor i fiendeland, men jag blir bedrövad.
Min förening verkar väcka så många känslor som tar fram det där som vissa kallar för primitivt hos människan. Det kanske är så i alla städer och för alla supportrar, men det gör mig lite nedstämd. Jag har inget mot "glimtar i ögonvrån" och sköna och kanske en aning genomtänkta gliringar. Tvärtom är det en del av att vara supporter. En ganska rolig del faktiskt.
Men, gliringar utan smartness är lika ogenomtänkt som att slå sig på tummen och sedan skylla på hammaren.
Jag har levt med den här situationen i snart 25 år. Ända sedan den där dagen då jag blev Brynäs för så många andra. Jag borde kanske vant mig. Speciellt med tanke på att jag har modiga 500 matcher i Gavlerinken och Läkerolen, men jag vänjer mig aldrig. Jag blir alltid lite besviken på människor som besudlar mitt intresse för mitt lag och min sport.
Nu är gliringarnas tid här. I år tänker jag inte bry mig.
Micke Lind vinner första tekningen och sedan är det igång...
det är intressant det där.
SvaraRaderaJag upplever det som att alla supportrar önskar brynäs motgång.
Är det månne för att det är en av de mest framgångsrika inom svensk elithockey?
Du har säkert rätt när det gäller vår historia.
SvaraRaderaEgentligen gör det inget att man inte gillar oss, men det är tröttsamt.
Jag har verkligen bestämt mig för att inte lyssna på dom. Det är viktigare att lägga energin på Brynäs än på vad andra tycker om oss.