Så var det klart?

Min ungerska är visserligen under all kritik, men källor gör gällande att Janos Vas lämnar Brynäs. Inget nytt under solen egentligen då det var ett tag sedan som Brynäs meddelade att samarbetet mellan honom och klubben skulle avslutas.

Det enda som i så fall är nytt är att det ger nytt klirr i kassan. Vas var inte den dyraste spelaren i fjolårets trupp men även en liten lök är en början på en god gulasch...

Nya blommor i Vasen?

Enligt ett tveksamt rykte kan Janos Vas vara på gång till en ungersk klubb. Ni kan läsa mer på hockeysverige.se.

Kanske blir det pengar över om övergången går i lås. Betyder det i så fall att Vasen ska ersättas med någon annan spelare? Ny spelare utifrån eller ytterligare en talang från dom egna leden?

Vi får väl se...

Tankar inför ytterligare en hockeyfest

Jaha...

Lördag morgon. Hemmamatch mot Luleå. Viktig av flera anledningar

1. Vid seger har vi sex poäng upp i inbördes möten. Luleå måste alltså vinna två matcher fler än oss förutom de poäng som just nu skiljer lagen emellan.
2. En gång är ingen gång, två gånger är ett mönster... Vad är då tre gånger? Ni vet vad jag pratar om. Nu har Brynäs spelat två svåra bortamatcher och nu gäller det att visa en fullsatt Läkerol att Brynäs är tillbaka på banan igen.

Hockeyfest i Läkerolen står det i dagstidningar, på bloggar och hemsidor. För mig, och många andra, är det hockeyfest varje gång Brynäs spelar ishockey. Missförstå mig inte. Det är roligt när Hockeyfesten kommer på besök, men för mig är det en hockeyfest varje hemmamatch. När isen fylls med våra färger är det signalen till oss på läktarna att nu börjar det snart. Signalen om att nu börjar det där som vi tycker är det roligaste som finns, det oroligaste av allt och samtidigt obegripligt svårt att förhålla sig till på ett vuxet sätt...

Hur förklarar man för någon annan att det egna sinnestillståndet påverkas av vad ett hockeylag presterar på en isoval? Jag vet inte. Jag försöker inte längre. Jag säger som Ingemar Stenmark: Hä' ä' ingen idé å försök förklar' för nå'n som int' begrip. Ingemar Stenmark kan formulera sig.

Brynäs fomerar sitt lag på ett annat sätt än vad som gjordes i Timrå. Tror det är riktigt.

Tror inget om resultatet, men visst sjutton hoppas jag... 17? Kan Hermansson vara skillnaden idag? Hmm... Jag tror han mår bra av Dixon och Vas.

Mietinen och Almtorp tillbaka i Gävle. Välkomnen hit. Ni vet redan att jag uppskattar deras sätt att spela ishockey. Men, inte idag...

Ja ni, inte vet jag om ni har något utbyte av mina funderingar, men det är i alla fall mina tankar inför ytterligare en hockeyfest...

Ibland räcker ett mål väldigt långt

Ibland har resorna till och från hemmamatcherna varit ifrågasatta, men det är dom inte just nu...

Ny seger idag. Widing gör segermålet redan i andra perioden efter en mycket härlig offensiv tackling av Dixon. Widing använder elvispen framför målet och slutresultatet är fixat.

På det hela taget var det en märklig match. Högt tempo, hög grad av laglojalitet och nästan inga målchanser. Det var en bra match - bitvis mycket bra - och visst var målvakterna bra, men många målchanser var det inte. Markström har mer än 120 minuter utan insläppta mål just nu. Tur? Sannerligen inte!

Det finns säkert dom som tycker att jag har fel, men om något lag förtjänade tre poäng var det Brynäs.

Idag var Granström återigen bra, men kedjan med Vas, Dixon och Hermansson gör sin bästa match. Dom satte full fart på skridskoåkningen, fullföljde alla tacklingar och till slut vred allt oroligare Södertäljespelare på huvudena som de värsta fjällugglor. Oron för att snabbt bli attackerade var påtaglig i SSK när dessa herrar var på isen.

Måste också nämna Ove Molin. Om någon tror att han spelar för stålarna, eller för att han inte vet vad han ska göra efter karriären, ber jag den personen följa Molin på isen. Killen tar stort ansvar, han gör medspelare bättre och han jobbar hårdare än den mest idoga arbetsmyran. Ove, Ove, Ove Molin...

Ibland räcker 1 - 0 väldigt långt. Idag räckte det till tre poäng...

Dom har något på gång...

Vas, Dixon och Hermansson har spelat allt bättre de senaste matcherna. Ikväll kanske det lossnar rejält.

Emil Sandin är glödhet. Passar motståndet? Tror det.

Dom har något på gång...

Vas, Dixon och en kasse juniorer...

Imorgon ser jag Brynäs för första gången den här säsongen. Med några tongivande spelare borta på landslagsspel kommer jag att specialbevaka några andra spelare. Självklart är Dixon och Vas extra intressanta, men det blir nästan lika intressant att se den kasse med juniorer som följer med till Sundsvall.

Jag tänker så här; Det är sent i oktober. Serielunken är igång. Någons rygg är trasig, någons annan hand är gipsad och en tredje har sträckt sin ljumske i duschen. Det betyder att vi kommer att få se en del juniorgaller i a-lagströjan. Man behöver inte kunna klyva en atom för att förstå att några av juniorerna som imorgon sätter sig i bussen för de dryga 20 milen till Sundsvall ligger väldigt nära en plats i a-laget om det blir skador.

Jaja, imorgon börjar SCA-cupen. Motståndet står Sundsvalls Hockey för.

Vi får väl se hur det går...

Precis som vanligt

Ytterligare en försäsongsturnering är färdigspelad. Clas Ohlsson Cup vanns av Lule. Grattis.

Försäsonger är märkliga. Alla slår alla och endast tränarna vet vilka detaljer som finslipas.

Om vi ska tro matchreferat, kommentarer och telefonsamtal har några av Brynäs nyförvärv visat upp sig på ett bra sätt. Granström, Jonsson och Dixon har varit bra, medan Vas tagit det lite lugnare. Juniorerna som fått följa med har gjort gjutna insatser.

Alla som sett Brynäs i år är överens om en sak. Spelarna spelar för varandra. I vinter kommer vi att få se ett Brynäs där lagspelet är överordnat de individuella framgångarna. Tränare Czarnecki har betonat det i flera intervjuer och det ser ut som spelarna lyssnat. Låt oss hoppas att det håller i sig.

Jag drar inga slutsatser av en försäsongsturnering. Det är den 18 september det börjar. Nu övar vi bara.

Avslutningsvis ser jag fram mot SCA-cupen. Då brukar Brynäs vara ruggigt nedtränade och då får vi få se vilka spelare som hanterar hård fysisk påfrestning i kombination med match.

Med andra ord; allt är precis som vanligt...

Janos vs Janos

Jag börjar bli gammal. Det var i och för sig ingen ny upptäckt, men faktum kvarstår. Den här gången märkte jag det när jag såg namnet Janos. Ni vet ungraren.

Så här var det. Brynäs vann SM-guldet 1993 och förväntningarna var självklart stora när seriespelet skulle dra igång på hösten. Brynäs hade värvat slovaken Branislav Janos till föreningen. Han hade gjort 40 mål året innan. I Dukla Trencin. På den tiden var det ett riktigt, riktigt bra hockeylag.

Jag och några andra ystra brynäsare satte oss i en bil för att åka till Umeå för seriepremiären. Janos gjorde mål i första matchen och vi tittade nöjt bort mot dom värvningsansvariga och nickade förnöjt. Brynäs vann matchen enkelt och om jag minns rätt med ganska stora siffror. I samma match jubilerade Huss med 500 matcher i Brynäströjan. En minnesvärd match på många sätt.

Branislav gjorde ett mål till i Brynäs färger. Han åkte hem innan jul och vi såg honom aldrig mer i svensk ishockey.

Nu jämför jag inte Branislav Janos med Janos Vas. Jag kom bara att tänka på den gode slovaken. Man börjar bli gammal...

Ungerskt i Brynäs

För en tid sedan skrev jag att vi kanske hade anledning att bli överraskade över vilken spelare som skulle bli Brynäs nästa värvning. Nu är Janos Vas klar. Inte bara jag blev överraskad. Resten av hockeysverige likaså.

Jag ska på en gång säga att jag inte är nöjd med den här enskilda värvningen, men om pengarna lagts på en center av yppersta klass och karaktär är det kanske fler än jag som sätter den ungerska gulaschen i halsen.

Jag hade hoppats på mer, men nu är Janos här och då ska han få en ärlig chans. Kommer ni ihåg Kristan? Den slovenske målvakten som var riktigt, riktigt bra. Kan Janos kopiera det? Vi får väl se.

Lycka till, Janos!