Något att tänka på

Likheterna mellan Tim Thomas och Viktor Fasth stannar inte vid att dom bägge representerat Allmänna Idrottsklubben. Dom är också två mycket bra representanter för att talang kan mogna långsamt och det enda hindret mellan den talangfulle och framgång är viljan att träna hårt, träna ännu hårdare och träna hårdast. Dom har visat hockeyvärlden att tron på den egna förmågan i kombination med svettiga träningskläder och ödmjukhet är den bästa kombinationen för en framgångsrik karriär.

Något att tänka på för alla unga talanger som inbillar sig att en tidig framgång automatiskt ger en inskription i hockeyhistorien.

Brynäs tar nästa steg

Klubben tar nästa steg i ambitionen att utveckla spelare för seniorspel. Brynäs har under de senaste åren ställts inför angenäma utmaningar. När flera spelare i samma årskull utvecklas till att bli seniorspelare blir det trångt i avbytarbåset.

Frågorna hopar sig. Vilka ska vara kvar i a-laget och vilka behöver något år i allsvenskan för att bli färdiga för Elitserien är två exempel på frågor som kräver sin Sportchef för att få rätt svar. Vi har sett många talanger - av ekonomiska skäl - alltför tidigt avfärdas och förflyttade till andra klubbar.

Jag tror klubben är något på spåren. Dessutom vill jag se det som ett bra sätt för elitserieklubbarna att stödja de allsvenska klubbarnas utveckling. Det ska bli mycket spännande att se om den modell Brynäs tagit fram kommer att få genomslag - och önskvärd effekt - i klubben.

Fortsättning följer...

En klok man i en ung mans kropp

Brynäs juniorsatsning firar nya triumfer. Johan Larsson stannar i klubben och vill göra en Järnkrok. Det talas mycket om karaktär för att nå framgång. När Larsson väljer att stanna och kämpa till sig en plats i elitserielag visar han inte bara klubben och sin omgivning att han menar allvar med sitt försök att undersöka hur långt han kan komma med sin talang. Han visar också karaktär.

Enligt mig är det alltför många unga och talangfulla spelare som ger sig iväg till allehanda ligor för att spela seniorhockey istället för att kämpa till sig en plats bland de stora pojkarna.

Det lilla jag sett av Johan Larsson har han talang så det räcker och blir över. Jag tror att han nu gett sig själv chansen att få veta om det kommer att ta honom till drömmen.

Jag är glad över hans beslut. Han är en klok man i en ung mans kropp.

Framtidens svåra beslut

När framtidens lag ska byggas i valfri förening bygger man ofta stillsamt, medvetet och långsiktigt. Varje sten som ska bygga det palats där framtidens segrar ska uppnås väljs med största omsorg.

Brynäs har stått vid ruinens brant och sett spillrorna av en klassisk förening spela kvalserie och bara varit stolpe ut från att möta lag som Bofors, Almtuna och Troja-Ljungby i seriespel. Klubben tog tag i sin situation och tog ut en ny väg.

Det har nu gått några år - och även om klubben ännu inte gjort några stora nya sportsliga framgångar på seniornivå - känns klubben mer stabil och trovärdig idag än vad som var fallet för bara två år sedan.

Satsningen på ungdoms- och juniorishockeyn har gett skjuts i hela föreningen. Det går inte att ta många steg i gävleområdet utan att stöta på någon av alla de talanger som underkastar sig stenhård träning för att ta det sista steget mot en seniorkarriär.

När ett lag ska rekonstrueras krävs det att man vågar bygga från grunden. Avgörande ingredienser i ett sådant arbete är gemensam övertygelse, konsekvens och tålamod. Spelidén måste delas av alla inblandade och - till en början -måste fokus vara att hitta ett försvarsspel som skapar trygghet.

Brynäs är nu i nästa skede. Ska Brynäs förknippas med fart, fläkt, teknik och glädje, eller ska Brynäs leva på att tvinga sina motståndare till misstag och vinna matcher därför att man har större tålamod? Vilken sorts ishockey vill klubben ska förknippas med klubbemblemet?

Är Czarnecki den ledare som ska föra klubben in i framtiden? Han har visat sig vara rätt person för att skapa grunden för framtidens Brynäs, men har han förmågan att utveckla det offensiva spelet? Många har åsikter om vilka spelare som ska ta laget till nya höjder, men jag tycker att även ledare ska ifrågasättas och synas när det går bra och inte bara när resultaten går emot. Det är dom djärva besluten i framgång som skapar dynastier - inte bara de av reptilhjärnan fattade besluten i motgång.

Jag ställer mig frågan då jag brottas med supporterns glädje över att favoritlaget presterar resultat och den egna uppfattningen om vilken typ av ishockey jag själv helst tittar på. Jag ställer mig inte frågan därför att jag tycker illa om Czarnecki - tvärtom har jag stor respekt för honom - men frågan bör ställas.

Å andra sidan kan jag ytterst lite om ishockey och jag har stor respekt för de som kan mer än mig. Jag tänker bara högt.

Det kräver mod att ha talang

Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.

Så skrev jag inför gårdagens match. I skenet av en dagen-efter-analys konstaterar jag att Brynäs stabilitet och trygghet var överlägsen Timrås desperation och kamplust och visst blev vår ungdomliga talang skillnaden mellan lagen.

Markström var precis så duktig som man vant sig vid att han ska vara det. Silfverberg glänste, Rödin skrinnade och Järnkrok dominerade i sina byten. Jag är alldeles säker på att Timrås Anton Lander hellre hade spelat med Rödin och Silfverberg igår kväll. Pojkrackarna i Brynäs bjuder oss supportrar på en alldeles särskild upplevelse den här säsongen.

Lägg till Simon Bertilsson, Simon Löf, Sebastian Wännström och en hel uppsjö av talanger i diverse juniorlag som - när de går förbi a-lagets omklädningsrum - tittar med en blick som berättar att representationslagets spelare inte ska känna sig alltför säkra på sina platser.

Ungdomlig talang är alltid intressant att följa, men jag skulle ljuga om jag inte medgav att det känns extra bra när killarna på isen känns som våra spelare. Deras ungdomstränare måste småle när de ser hur deras parvlar växt upp till supertalanger där bara det som finns mellan öronen och eventuella skador skiljer dom från stora karriärer.

Varje gång jag ser Brynäs spela påminner jag mig själv om den förmån det är att få se så begåvade spelare utvecklas. Det är en förmån i sig och när det kombineras med goda resultat kan inte hockeylivet bli mycket bättre.

Med en schysst Järnkrok kan man slå världen med häpnad

Genom åren har jag haft förmånen att se några blivande stjärnor spela ishockey. Peter Forsberg, Henrik Lundqvist, Mats Sundin, Henrik Zetterberg och vår "egen" Nicklas Bäckström är några exempel på talanger som blivit större än vad vi vågade tro.

Under de senaste säsongerna har vi bland annat fått se en Mathias Tedenby tillföra sporten något nytt, en Anton Lander som trots sin ålder borde få mer plats i sitt klubblag och en Linus Klasen som fått hockeysupportrar - oavsett klubbfärg - att göra en markering i matchprogrammet.

Det finns tillfällen då stjärnor tänds, talanger blommar ut och lovande spelare plötsligt blir leverantörer av högklassig ishockey.

Jag är övertygad om att det just nu finns en sådan spelare i Brynäs representationslag. Hans namn är Carl Järnkrok. Det finns inga garantier för att han kommer att bli en spelare som skriver historia, men han har en talang som tusentals supportrar, spelare, ledare, reportrar och andra hockeyintresserade skulle ge mycket för.

Om Carl har ambitionen och karaktären att utveckla sin talang finns det inget som stoppar honom från en karriär som blir minnesvärd. Därför vill jag uppmana alla ni som bor i närheten av en arena där Brynäs och Järnkrok spelar att skaffa er biljetter. Inte för att han dominerar spelet, inte för att han ensam är skillnaden mellan vinst och förlust och inte för att han kan göra trick som gör Joe Labero avundsjuk. Det finns en helt annan anledning - Du kan vara en av dom som köpte biljett och såg mer än ett genombrott.

Ett årsmöte med framtid

Imorgon samlas Brynäs till årsmöte för nittioåttonde gången sedan 1912. För att göra en lång historia kort skulle jag vilja påminna om fjolåret.

Efter en känslofylld säsong där bländande spel varvades med kvalfyllda upplevelser samlades föreningen till ett årsmöte där behovet av en gemensam syn på klubbens framtid var mer än nödvändig.

Klubben valde den sparsamma vägen och har under det år som gått sanerat sin ekonomi utan att fördärva grundverksamheterna. Tvärtom blev slutspel för såväl J18, J20, Damerna och Representationslaget. Idag står klubben bättre rustad än på många år.

Vi kan läsa om det som skett men vi kan aldrig påverka dåtiden. Däremot kan vi skriva vår egen historia här och nu.

Imorgon blir det ett årsmöte präglat av ryggdunkningar, highfives och titta-vad-duktiga-vi-är-mentalitet. Det är nog bra, men vi får inte heller glömma bort att vi bara tagit det första av många steg för att uppnå något mer. Brynäs ska tillbaka till den yttersta eliten och för det krävs det hårt arbete, lojalitet med en gemensam idé och ambitioner. Tre ingredienser som just nu kännetecknar klubben.

Det regnar kopiöst utanför mitt fönster. Skickar med en mycket vacker sång för er som gillar vemod, snygga harmonier och bra musik. Att den sedan har mycket lite med ishockey att göra får ni leva med...

Någon som vill bli sportchef?

Fåniga säsongen är glödhet. Sportchefernas mobilräkningar är lika höga som en artistspelares månadslön och valen är tuffa. Ska en AHL-spelare få ett kontraktserbjudande eller ska den talangfulle centern från något allsvenskt lag få chansen? Vilka juniorer håller måttet och vad händer med dem som utvecklas senare?

Sponsorerna vill ha etablerade namn och supportrarna framgångsrika lag. Klubbkassören säger nej till övertrassering av lönekostnaderna, men det fattas ju en center? Agenternas munläder ger fagra löften och drömmen om en fantastisk värvning leder drömmen vidare. Vad är rätt, vad är acceptabelt och vad är helt galet?

Lögner, halvsanningar och rent nonsens blandas med seriositeten hos ett mångmiljonföretag. Supportrar som kräver och gamlingar som ger råd. Sportchefens jobb är inte enkelt. Går det åt skogen är det dennes fel. Går det bra har han bara gjort jobbet. Min respekt för sportchefer i allmänhet är stor. Respekten för vår Sportchef är än större.

Någon som vill bli sportchef? Tänkte väl det... Jag avstår gärna.

Fyra sekunder

Brynäs J-20 vinner med 4-3 och är klar för semifinal. Segermålet slås in när det är fyra sekunder kvar av Leidermark. Stark jobbat, grabbar! Nu blev det semifinal!

Juniorer som vinner

Slutspelet för J-20 laget inleddes ikväll med en seger. 5-3 borta mot LHC. Leidermark gör fyra av målen.

Passa på och besök Läkerolen när lagen möts på fredag. Pucken släpps klockan 19.00. Seger där och det blir semifinal...

Ge ungdomarna chansen, eller?

En man vid ett bord intill mig hörde mitt och mina vänners samtal om juniorernas vara eller inte vara inom seniorhockeyn. Med en mycket myndig stämma säger han att "gubbarna tar grabbarnas platser". Några män i övre medelåldern nickade hummande och lade till något om att "det är väl inte konstigt att de yngre spelarna flyttar utomlands. De får ju inte spela a-lags ishockey." Vi bestämde oss för att lämna lokalen och precis när vi är på väg ut såg en kvinna oss rakt i ögonen och sade med mild -men mycket bestämd - stämma att "juniorerna får stå på sidan till förmån för halvdana importspelare".

När jag lämnat lokalen rannsakar jag mig själv och tänker att jag kanske har fel, men samtidigt påminner jag mig själv om alla de timmar jag och mina vänner vridit och vänt på frågan och därför tänker jag uppta din tid med att redogöra varför jag tycker att debatten om fler juniorer i elitserien inte är så enkel som många anser. Jag har ingen ambition att presentera någon universallösning på det problem många ser med dagens situation. Däremot skulle jag vilja lägga ytterligare ved på den ungdomliga eld som brinner i närheten av nästan vilken ishall som helst.

Ungefär så här resonerar jag. Juniorer är juniorer därför att de är juniorer. Det finns ingen regel som säger att talangfulla juniorer per automatik tar en plats i ett elitserielag. Ungefär hälften av spelarna i årets upplaga av Småkronorna kommer att spela elithockey på riktigt hög nivå. Resten spelar i allsvenskan eller försörjer sig på annat sätt. Vi pratar alltså om ett tiotal spelare i varje årskull som skulle ta en plats i ett elitserielag. Är det då inte lika bra att de får spela med a-laget från tidig ålder? Man kan tycka det och i vissa fall är det säkert alldeles sant, men vilka kvaliteter vill vi att a-lagsspelare ska besitta när de kliver in i vårt representationslag? De flesta av oss vill se spelare som besitter en teknik som får oss att häpna kombinerad med fysisk hårdhet och taktisk erfarenhet. Håller ni inte med?

Blir då unga spelare bättre av att möta äldre spelare som väger 100 kilo, har bättre teknik och ett taktiskt sinne som bräcker ett halvt juniorlag? Är det en bra miljö att utvecklas inom? Även om det är bra för unga spelare att möta kvalificerat motstånd är det inte säkerat att man utvecklas på det sätt alla hoppas. Tvärtom tror jag att de spelare som ägnar större delen av säsongen i sitt juniorlag har större möjligheter att utvecklas till skickliga seniorspelare än de juniorspelare som ägnar den mesta tiden åt att samla puckar efter träningspass och avlasta seniorspelarna med några minuters istid i någon enstaka match...

Unga spelare med stor talang får ta stort ansvar i sina juniorlag. De får skapa sitt eget självförtroende genom egna prestationer. De får utveckla ett ledarskap såväl på som utanför sargerna. Långsiktigt anser jag det vara mer troligt att en ung spelare som verkligen dominerat i juniorhockeyn tar med sig mer in i seniorhockeyn än vad en junior som stångat sig blodig bland seniorer gör. En juniorspelare med stor talang behöver ödmjukheten inför sina egna prestationer för att bli något mer än en talang, men talangen måste få utrymme att utvecklas och det gör den bäst bland andra juniorer.

För någon vecka sedan läste jag en artikel i Dagens Nyheter med Oscar Möller. Han säger att "det var en bra möjlighet för mig att få åka till JVM och vara en ledare i laget." Jag har ingen avsikt att lägga några ord i Möllers mun, men jag tolkar hans svar som att han åtminstone delvis håller med mig.

Jag tycker att unge herr Silfverberg är ett bra exempel. Han har varit ombytt i tiotalet matcher den här säsongen och några av dessa har han fått ordentligt med istid. Mot Frölunda för någon månad sedan var han bra och mot Linköping hemma var han riktigt bra. Borde inte han vara ordinarie? Kanske, men vi vet inte hur det gått om han spelat varje match istället för att vara ledare i vårt J-20 lag. Orkar han en hel säsong? Kanske, kanske inte...

När ska då en ung spelare få spela a-lagshockey? Det enkla svaret blir. När han är redo. Redo blir man genom varsamt matchande likt Brynäs hanterande av Jakob Silfverberg. Jag gillar Brynäs juniorsatsning. Den är helt riktig, men om alla juniorer vore lika bra som det sägs vara skulle vi inte ha ett representationslag - då skulle vi bara ha ett juniorlag. Varje gång jag får se en ny talang utvecklas till färdig hockeyspelare njuter jag. Ibland sker det genom tidigt a-lagsspel och andra gånger genom ett varsam matchande med äldre spelare. Jag vill ge unga spelare chansen till a-lagsspel, men en ärlig chans får man bara om man är ordentligt förberedd.

Brynäs ska alltid spela med det lag som är bäst för dagen. Det kan innebära att fler juniorer får chansen, men när det gäller att spela seniorhockey är det min uppfattning att den ska spelas av fler seniorer än juniorer. Men det är min åsikt. Det betyder inte att det är sant - det betyder bara att det är min åsikt...

Bara hälften kommer att spela elitishockey

Det är bara att gratulera J-VM-laget till en finalplats. Markström var mänsklig. Han hade en svår match, men en bra dag hade aldrig ettan eller trean blivit mål. Tror på en annan Markström när Canada står för motståndet.

Även om det är roligt att se högklassig juniorhockey konstaterar jag att det bestående intrycket från matchen är att Sverige består av drygt 20 spelare där ungefär hälften kommer att spela a-lagshockey i något allsvenskt lag eller möjligen i en elitserieklubbs fjärdelina. Varför? Därför att dessa spelare inte riktigt kommer att klara av att ta det sista steget till seniorhockeyn.

Jag säger inte det för att jag är ett orakel eller för att jag vill vara negativ. Jag säger det för att det är så. Varje år är det bara ett tiotal spelare ur varje årskull som på allvar tar steget till Elitserien eller NHL. Alla kommer att få chansen, men alla kommer inte att ta den. Det ska bli intressant att följa det här laget och se vilka som tar sin talang till den yttersta eliten.

När jag igår såg Sverige spela utgår jag från att den där Karlsson tar klivet över till NHL när han lärt sig att spela för lagkompisarna och inte för agenter och kanadensiska klubbdirektörer. Hedman kommer också dit. Möller är redan där. Markström kanske går hela vägen också. Sedan finns det några med möjligheten att göra det, men vilka står skrivet i stjärnorna.

Nu väntar en match som spelare drömmer om att få uppleva under en karriär. En avgörande final mot Canada i Canada. Under 60 minuter ska alla förberedelser och träning mätas. Oavsett hur det går kommer det att bli ett minne för alla spelare och ledare. Vem vet? Det kanske blir ett fint minne för svensk hockey också...

Ödmjuka Brynäsare

Markström är i topp på alla möjliga plusligor som Aftonbladet presenterar. Markström själv håller Dackell högt. Jag konstaterar att det inte finns en förståsigpåare som inte säger att det är Markströms förtjänst att Brynäs inte spelar i en annan serie redan innan jul.

Jacob har varit fantastisk, men han håller själv fram laget Brynäs. Det tycker jag han gör rätt i. Om Brynäs spelat på samma sätt som laget uppträtt de senaste åren hade målen varit fler än vad de hittills varit. En bra målvakt behöver ett bra försvarsspel och ett bra försvarsspel kräver en bra målvakt. Svårare än så är det inte...

Markström har potentialen att bli ytterligare en klassisk brynäsmålvakt, men han har en bit kvar. Lycka till i Canada! Kom tillbaka utan skador och med en trevlig färg på medaljen...

I samma tidning såg jag att Bäckström har haft en massa tur, bra lagkompisar och att han nästan inte påverkar Capitals framgångar. Det tycker jag han gör rätt i, men lite märkligt är det att spelare som Bäckström och Markström aldrig gör något bra, eller hur?

Vas, Dixon och en kasse juniorer...

Imorgon ser jag Brynäs för första gången den här säsongen. Med några tongivande spelare borta på landslagsspel kommer jag att specialbevaka några andra spelare. Självklart är Dixon och Vas extra intressanta, men det blir nästan lika intressant att se den kasse med juniorer som följer med till Sundsvall.

Jag tänker så här; Det är sent i oktober. Serielunken är igång. Någons rygg är trasig, någons annan hand är gipsad och en tredje har sträckt sin ljumske i duschen. Det betyder att vi kommer att få se en del juniorgaller i a-lagströjan. Man behöver inte kunna klyva en atom för att förstå att några av juniorerna som imorgon sätter sig i bussen för de dryga 20 milen till Sundsvall ligger väldigt nära en plats i a-laget om det blir skador.

Jaja, imorgon börjar SCA-cupen. Motståndet står Sundsvalls Hockey för.

Vi får väl se hur det går...