Ett av många hockeyhjärtan har sorg

Tommy Sandlin finns inte längre bland oss. Vi kan inte längre se honom sitta på Gavlerinkens läktare och studera det som händer på isen. Vi kan inte längre tystna varje gång han harklar sig. Vi kan inte längre se honom snyta sig i sin näsduk. Vi kan inte längre höra honom förklara en matchsituation på ett sätt som gjorde att vi lärde oss något om den sport vi älskar. En hockeyprofil utöver det vanliga har lämnat oss. Det känns som om jag förlorat en kär gammal vän.

Jag kände aldrig Tommy Sandlin personligen. Jag hade önskat att jag gjort det, men min respekt för honom har reducerat min dialog med honom till ett glatt tillrop efter SM-guldet 1993. Det enda jag fick ur mig var: - Tack, Tommy!

Jag har läst mängder artiklar och alla böcker som skrivits av eller om honom. För en hockeyintresserad person som mig själv har det varit en härlig skola. Tommy Sandlin har på många sätt påverkat min syn på ishockey och min syn på människors möjlighet att utvecklas i en krävande miljö. Tommy Sandlin har också visat mig att om min övertygelse leder mig mot en strid måste jag ibland också våga ta striden.

Jag har ingen aning om hur Tommy Sandlin var som privatperson, men hans offentliga person har givit mig mer än vad jag tror han förstod, ville förstå eller ens kunde ta till sig.

”En resa på tusen mil startar med ett andetag.” Med det citatet inleds Tommy Sandlin och Ulf Janssons bok Ett spel för livet. Tommy Sandlin hade många tusen mil kvar att resa, men nu får varken han - eller vi andra - veta vart den resan skulle tagit honom.

Få enskilda individer har haft ett sådant inflytande på svensk ishockey som Tommy Sandlin. Hans insatser för ishockeyn kan ingen ta ifrån honom. Han var utan tvekan vår störste hockeytränare.

För honom var inte ishockey bara ett spel, en underhållningsindustri eller ett sätt att skydda varumärken. Ishockey verkade för Tommy Sandlin vara någonting mycket mer. I redan nämnda bok fortsätter han: ”Det här är inget vanligt kneg som börjar klockan nio och slutar klockan fem. För mig har det blivit ett kall, ett sätt att leva. Dygnet runt.”

Hans hockeykunnande i all ära, men under de senaste femton åren har Tommy Sandlins inflytande på mig varit större vid sidan av ishockeyn.

Jag har alltid varit en tävlingsmänniska och jag är det fortfarande, men Tommy Sandlin öppnade också mina ögon för hur jag tog mig till segrarna. Ibland är resan mot framgång viktigare än målet. Han menade att vi ska vara medvetna om att en match bara varar några timmar åt gången medan det för spelare och ledare ägnas timmar, dagar, månader och ibland år till träning och förberedelser. Det är då vi människor växer och utvecklas till att bli den sociala varelse som är satta att hantera den komplexa verklighet vi kallar livet.

Just det synsättet har haft en avgörande betydelse för mig i mitt försök att hantera min komplexa verklighet.

Sandlin verkade mena att det är hur vi är och inte vad vi visar upp för andra som egentligen är det viktiga. Det är då segrarna kommer. I Ett spel för livet skriver Sandlin: ”Bry dig mer om din karaktär än ditt rykte. Därför att din karaktär är vad du verkligen är.”

Jag minns ett TV-inslag från 90-talet då Sandlin stod bakom spelarna i Brynäs. Han tummade på vikt A4-papper. Längst upp stod det tomt sinne och längre ned stod det nästa byte. Mer kortfattat och koncist kan inte två levnadsregler sammanfattas.

Självklart finns det mycket jag skulle vilja säga om och till Tommy Sandlin. Jag önskar att jag redan gjort det och att han förstått vilken betydelse hans tänkande omkring ishockey och ledarskap haft på mitt sätt att hantera min verklighet. Jag hade önskat att jag fått tillfälle att berätta det för honom.

Jag säger det för sent, men jag säger det ändå. Tack Tommy Sandlin för sagolika upplevelser som Brynässupporter och tack för allt jag lärt mig om mig själv genom att ta del av vad du uträttat.

”Kväll efter kväll spelas livets mysterium upp för oss därute på banan” avslutar inledningskapitlet i Ett spel för livet. Det är så sant som det står skrivet. På tisdag är jag på plats i Läkerol Arena för att än en gång ta del av livets mysterium. Det kommer att bli en kväll då mina tankar kommer att vara hos Tommy Sandlin och hans familj.

Tack Tommy!