Sök och i skolen finna, men icke...

Under skånesemestern stannade vi till i Ängelholm. Jag letade efter biltvätten som hela Rögle BK och dess supportrar talar om. Jag hittade den inte. Berätta nu inte för min sambo att mina initierade kunskaper om Ängelholm var mer baserade på hockeykunskaper än på hög närvaro på geografilektionerna i skolan.

På väg till Arild åkte vi förbi skylten till Jonstorp. Samma Jonstorp som Mats Olsson ofta nämner i sina krönikor på Expressen. Jag föreslog en tur genom det lilla samhället, flackade med blicken efter skyltarna till arenan där Jonstorps fotbollsstoltheter spelar sina matcher, men inte hittade jag den. Jag ber - än en gång - om att det här stannar mellan dig och mig. Kära Sambon får gärna fortsätta tro att jag är kulturgeografiskt intresserad av Nordvästra Skåne.

Jag sökte i tron om jag skulle finna både biltvättar och slitna gräsplaner, men icke...

En krönika att hylla

Jag borde intressera mig mer för vad jag tycker om stängd liga, 14 lag eller KHL. Det är utredningar hit, förslag dit och en hel container fylld med allehanda utspel från ishockeyns makthavare. Mina tankar gäller förstås Brynäs framtid, men ansvaret för hockeyns framtid gäller långt fler klubbar än bara min egen.

Istället för att skriva något om frustration över svensk hockeys framtid såg jag mig om i världen och valde att läsa några av mina favoritkrönikörer på nätet. Torsdag är inte någon Mats Olsson-dag. Nu spelar det egentligen ingen roll då varje dag är en Mats Olsson-dag. Jag gillar hans formuleringsförmåga, hans sätt att se det oväntade i det väntade och hans osvikliga förmåga att få in någon lämplig musikreferens i en krönika som egentligen handlar om någon divison sex match med Jonstorp som utspelar sig i någon skånsk håla.

Den senaste krönikan är en av hans allra bästa. Den handlade om hans gamle vän Lennart Persson som nyligen gick bort. Det är ett exempel på stilistik i dess ädlaste form och det som kändes som ett avsked blev en hyllning.

Läs den och tänk på de människor som alla borde få en krönika skriven av en gammal god vän. Själv går jag och lyssnar på Miles Davis. Inte för att jag gillar det utan för att Mats Olsson skrev om honom i sin krönika. Likt så många andra människor förtjänar han en andra chans...

Humorbefriad supporter

Humor inom elitishockey är en bristvara. Alltför ofta blir vi troende allvarliga och försöker diskutera PP-uppställningar med samma allvar som om vi är på väg att uppfinna ett botemedel mot HIV, hittat lösningen på fattigdomen i världen eller kurerat växthuseffekten. Analyserna blir bara platta då fyndigheterna och elakheterna ska staplas på varandra.

Jag är själv inget undantag. Tvärtom är jag ett praktexemplar av just den sortens humorbefriade supportrar som blir alltför seriös när hockeylivet ska diskuteras. Det är mer än märkligt då de flesta av oss faktiskt tycker att ishockey är det absolut roligaste vi vet.

Därför blev jag väldigt upprymd och glad när jag i min mejlbox hittade den här länken. Det är ett exempel på smart, fyndig och intressant hockeyhumor som jag verkligen njuter av.

Det finns några riktigt begåvade bloggar jag följer som har humor, glimt i ögat och som erbjuder betraktelser som berikar mitt intresse på ett bra sätt. Ni vet vilka dom är för jag vet att ni följer dom själva. Det är skribenter som bjuder oss läsare på det ibland oväntade och fyndiga på ett sätt som gör att läsningen blir till en njutning. Mina egna favoriter hittar ni i min länksamling. Om ni har några exempel som ni tror jag missat får ni gärna tipsa mig om det.

Nä, nu är det dags att återvända till taktiktavlan. Dags att formera en PP-uppställning där Micke Lind inte spelar och där Kahnberg får en roll han trivs med. Somervuori? Det avslöjar jag inte här.