Grattis Sundsvall

I skuggan av slutspelsspekulationer, brutna armar och ansiktsskador måste jag få gratulera Pär Djoos, Björn Danielsson och Sundsvall Hockey. Laget som med elitishockeyns minsta budget och som dessutom fick vänta långt in i juli månad för att få veta om man - överhuvudtaget - skulle spela i Hockeyallsvenskan.

Klubben har kanske inte pengar men dom har något annat. Genom klassiskt förreningsarbete, hårt arbete, en aning tur och mål i avgörande lägen har laget kvalificerat sig för ytterligare ett år i den nästa högsta av serier. Starkt jobbat och stort grattis!

Om Brynäs vill ses vi under SCA-cupen 2011.

Laget tar nästa steg

Då var det äntligen dags för årets upplaga av Sundsvall Hockeys årliga försäsongsturnering SCA-cupen. Dom senaste åren har Brynäs mött värdklubben, Timrå och MoDo under dagarna tre på Gärdehov i Sundsvall och så blir det i år också. För oss som är intresserade av ishockey blir det en helg där viss abstinens stillas medan annan stegras.

Brynäs inleder på torsdag mot värdarna själva. Ett Sundsvall Hockey som efter många om - och ännu fler men - lyckades bli kvar i Hockeyallsvenskan. Laget leds av Pär Djoos och sedan några veckor tillbaka assisteras han av Björn Danielsson. Med andra ord finns det en viss brynäskoppling i båset och bakom taktiktavlan. Laget har tappat flera viktiga spelare inför säsongen.

Målvakten Joakim Lundström har under flera säsonger burit laget i viktiga lägen, men han är nu båsöppnare i Frölunda. Viktige backen Stefan Andersson har lämnat för Frisk Asker i Norge. Lägg till att Henrik Thegel, Niklas Bröms och Jon Palmebjörk också lämnat föreningen så förstår ni att sportchefer och ekonomiansvariga har lagt ned många timmar på att hitta ersättare till dessa frontfigurer. I mina ögon har dom lyckats ganska bra.

Daniel Wågström - samma Wågström gjorde några säsonger i Brynäs - är tillsammans med Mikael Simons dom mest kända och kanske dom bästa namnen, men klubben har också knutit upp en mängd norrländska talanger som genom lån förstärkt laget. Dessutom har klubben värvat den norske talangen Stefan Espeland och stockholmaren Filip Björk som dom senaste åren tillbringat sitt hockeyliv på nordamerikanskt college. Sundsvall har på många sätt ett nytt lag, men ryggraden kommer att finnas i lagkaptenen Daniel Olsson, Jörgen Nordlöf och några andra som spelat i klubben i flera år.

Sundsvall Hockey har alltid varit ett lag som vunnit sina segrar genom att arbeta hårt och kanske är årets upplaga inget undantag. Det ska hur som helst bli intressant att se vad Sundsvall kan göra mot riktigt bra motstånd.

Brynäs kommer till spel med ett lag som prövar sig fram. Tränare Czarnecki har tidigare sagt att SCA-cupen är det tillfälle då formationerna ska börja falla på plats. Därför tycker jag årets turnering blir extra intressant. Hur ska ungdomlig talang och entusiasm blandas med sluga veteraner och rutinerade men hungriga rollspelare?

Personligen kommer jag - som vanligt - att följa nyförvärven med mer än ett försäsongsöga och jag skulle ljuga om jag inte kommer att njuta när ungdomarna kommer in på isen.

Vi som åker till Sundsvall kommer att få se tre matcher på tre dagar och jag längtar.

Sundsvalls blå det gamla Brynäs?

Den här sommaren är absurd. Många tankar och beslut har fattats och den tid på året som brukar vara behagligast av alla har blivit ett inferno. Jag börjar förstå hur sportcheferna har det. Det är dessa gånger man vet att man prövas och utvecklas.

I Sundsvalls Tidning läser jag om att Björn Danielsson ryktas bli assisterande tränare till Pär Djoos i Sundsvall. Det börjar bli många med koppling till Brynäs i Sundsvall. Björne kan mycket väl passa in i Sundsvalls satsning. Det ser ut som dom valt vägen hårt arbete och då vet jag ingen som passar bättre in än Björn Danielsson.

Som kuriosa kan jag berätta att jag såg en för Sundsvall "aktuell" spelare - Mikael Simons - spela i Brynäs. Det var en Europacupmatch mot IFK Helsingfors på bortaplan. Han gjorde inget större intryck på mig den gången, men å andra sidan gjorde ingen i laget det.

Brynäs går snart på is och jag lägger några kuber i päronsodaglaset.

Inget löfte, men en uttalad målsättning

Det går långt mellan inläggen i dessa dagar. Ni vet säkert hur det är när pucken verkar vara cementerad i den egna zonen och ingen på isen verkar veta hur den lilla svarta ska förflyttas så att vi som tittar på ska börja andas normalt igen? Ni vet att fibrerna i kroppen skriker timeout, puckout, lockout eller något annat som gör det möjligt att byta spelare. Man är själv beredd att lämna läktaren för att hitta ett proppskåp som släcker ned den värsta ivern hos motståndarna. Motståndarna som verkar vilja mig och mitt lag så mycket ont.

Riktigt så illa är inte mitt liv - tvärtom egentligen - men den sista tiden har präglats av ett spel framför eget mål som skulle gjort Czarnecki lika glad som en dalmas innan kvalserien startar.

Nåja... Livet har nu antagit en form som gör det hanterbart och begripligt igen. Därför hoppas jag ni nu kan stå ut med några återkommande rader från mig. Jag tror ni gör det då ni nu fått vila från mina formuleringsförsök.

Jag går ut stenhårt med ett antal korta.

Draften - fyra orakade slynglar med mycket hockeykunnande har tagit det första steget mot drömmen om ekonomiskt oberoende. Jag gratulerar grabbarna och sträcker på mig då jag tillhör en klubb som gjort en medveten satsning för att lyfta juniorhockeyn. Kul för killarna, men minst lika roligt för Sportchefen och dom andra.

Konkurser - Björklöven är det svenska exemplet, men det finns fler på den internationella rinken. I KHL ser det ut att finnas mer än ett lag som har problem. Med de löner som betalas ut där kan jag förstå det. Personligen gläds jag över att Djoos får ett allsvenskt lag att träna, men visst hade det varit roligare om det inte skett på Lövens bekostnad.

Värvningar - Ni vet att jag hoppats på ytterligare ett namn i vårt lag och att det inte ser ut att bli så. Jag hoppas fortfarande, men likt stearinljuset sista ögonblick återstår snart bara en flämtande låga.

Seriestart - Det har vänt mot ljusare tider. Det är närmare till seriestart än vad det är till ett avslutat slutspel. Känns helt okej om ni frågar mig.

Sådärja. Hockeysossen är tillbaka och uppdateringarna kommer att komma tätare den närmaste tiden.

Lev med det!

Kvalfylld påminnelse

Den här kvalfyllda eftermiddagen har lärt mig mycket och allra tydligast framstod insikten om idrottens skoningslösa brutalitet. Jag tänker inte bara på det känslomässiga kaos som idag präglat tusentals supportrar till Allmänna Idrottsklubben, Almtuna, Rögle och så det det där dalalaget som aldrig verkar lyckas nå rätt station. Jag tänker på en annan kvalserie som också avslutades idag.

Sundsvall Hockey mötte på hemmaplan Tingsryds AIF i en helt avgörande match om en plats i Hockeyallsvenskan. Sundsvall var tvingade att vinna inom 60 minuter och trots ledning långt in i den tredje perioden förlorade man med uddamålet.

Sundsvall har varit den fula ankungen i elitsammanhang. Klubben har saknat pengar sedan den misslyckade sammanslagningen med Timrå för något decennium sedan. Lagets totala spelarbudget har inte varit större än Pelle Prestbergs lön plus/minus några puckhinkar, men laget har via ett hängivet engagemang från ledare, spelare, styrelse och ideellt arbetande supportrar lyckats krångla sig kvar i Hockeyallsvenskan. Inför den här säsongen renoverades den slitna anläggningen och nätterna innan premiärmatchen stod ledare och supportrar sida vid sida på läktarna med skruvdragare och färgpenslar i händerna.

Ni förstår säkert att Sundsvall Hockey länge haft uppförsbacke med tanke på det faktum att man haft ett elitserielag på två slagskotts avstånd från den egna ismaskinen. I och med dagens förlust är den uppförsbacken inte längre svår och lång - den är mycket värre än så.

När jag lämnade arenan slog det mig att det kändes sorgligt att Sundsvall Hockey inte längre ska få möta lag som Malmö och Leksand. Sundsvall Hockey har alltid varit min påminnelse om vad ishockey egentligen handlar om. När jag såg män som följt Sundsvall under hela sin livstid lämna arenan - med den uttryckslöshet som bara människor som förlorat något viktigt visar upp - ville jag inte ta in hur jag skulle känna om Sundsvall varit mitt lag på samma sätt som Brynäs är det. Jag vågade inte fullfölja tanken.

Jag gratulerar självklart SSK, AIK och Tingsryd till sina respektive framgångar, men allra mest känner jag med Sundsvall Hockey.

Dom andra - förlorande - lagen kan alltid trösta sig med att det kommer nya matcher. Frågan är om Sundsvall har några nya matcher att se fram emot?

Minnesbilden där Sundsvalls lagkapten Daniel Olsson ensam står på isen kommer att för alltid påminna mig om hur skoningslös idrotten kan vara.

Thegel avgjorde

Den här kvällen har det spelats kvalishockey på en annan nivå än andra kvällar. Sundsvalls Hockey var tvungna att ta två poäng på bortaplan för att få till en helt avgörande match mot Tingsryd på hemmaplan i den sista omgången.

Med dryga minuten kvitterar Henrik Thegel för Sundsvall och när straffarna var slagna hade bara en spelare satt sin straff. Vem det var? Henrik Thegel.

På söndag lämnar jag familjen - tillfälligt - för att åka norrut. Jag vill på plats se om Henrik Thegel, Jocke Lundström, Stefan Svanbom och Pär Djoos kan rädda kvar Sundsvall Hockey i Hockeyallsvenskan.

Säsongens sista livematch blev inte den i Läkerolen. Den ser ut att bli i Sundsvalls hemmaarena Gärdehov.

Djoos och hans Sundsvall tar poäng

Goda vännen och jag åkte till Gärdehov för att se Sundsvall Hockey möta Västerås. Sundsvall vinner en aning överraskande. Daniel Olsson assisterar, Stefan Svanbom målar och Jocke Lundström är alla delaktiga i poängen som stannar i Sundsvall. Thegel deltog, men har haft bättre dagar.

För övrigt stod Daniel Sperrle i Västerås mål. Många med mer eller mindre brynäskoppling att hålla ögonen på. Stoltast efter matchen? Garanterat Per Djoos.

Tre poäng till Henrik Thegel, men inga till Sundsvall

Ny tur till Sundsvall avslutades med ett besök hos firma Djoos och Thegel. Sundsvall förlorar visserligen med 3-4 mot Malmö, men Thegel gjorde alla tre målen. Hattrick för Thegel, men inga poäng för Sundsvall.

Henrik gjorde två av målen på straff. Två helt olika, men lika vackra var dem ändå...

Grattis till Thegel, men tyvärr Sundsvall.

När prisen till matchens lirare delades blev det trångt med gävlebor kring prisutdelaren. Casselståhl fick det för Malmös räkning och ni vet redan vem som fick det i Sundsvall.

Grattis till en fin julklapp, Henrik!

Svinbra

Trots förlusten är min respekt för Sundsvall Hockey den här kvällen stor. Jag säger bara; Svinbra, grymt och ni har satt knorr på ett hockeyhjärta med helt andra färger än ert...

En glad mas och en avgörande Thegel

Han stod där ensam och väntade. Stilla med sig själv och beslutet. Straffen var odiskutabel. Domarens signal ljöd i arenan och några sekunder senare hade Henrik Thegel avgjort till Sundsvalls fördel i matchen mot Siljanslaget.

Jag kunde inte hålla mig ifrån Gärdehov den här eftermiddagen. Djoos Sundsvall Hockey mötte Siljanslaget i seriespel. Sundsvall ledde med 3-1 efter två perioder men med fem minuter kvar hade masarna kvitterat. Det var inte på något sätt orättvist, men jag skulle ljuga om vi inte var några som höll en extra tumme för Sundsvall i slutperioden.

I förlängningen får Sundsvall en straff och det var roligt att det var just Henrik Thegel som fick chansen att vara den spelare som i ett sådant avgörande läge skulle kunna spela hem en extra poäng till sitt lag. Det är att i just dessa situationer vara lyckosam som gör unga spelare bättre. Min bänkgranne sade klokt att Siljanslaget har råd att tappa poäng, men Sundsvall behöver varenda en. Det är i det perspektivet man ska se Henriks straff. Han gör det i ett lag som varje dag krigar för att fortsätta spela i Allsvenskan.

Gladaste masen i Gärdehov Arena? Utan tvekan Pär Djoos.

Avkopplande Allsvenskan

Allsvensk hockey kan vara trevligt. Inte alls lika nervöst som nervöst som när Brynäs spelar. Man kan småprata med bänkgrannen, studera kommunikationen mellan backar och målvakter och studera samspelet mellan huvuddomare och linjedomare. Jag kan faktiskt rekommendera det till fler.

Thegel fick en assist i matchen, men spelade bara två perioder. I slutet av den andra perioden ser jag hur den mustaschprydde materialförvaltaren i Sundsvall pressar en ispåse mot Thegels vänstra lår. Thegel kommer inte ut till spel i den tredje perioden. Tråkigt för oss som gillar hans sätt att spela ishockey, men mest tråkigt för Thegel.

Djoos är underhållande att studera. Engagerad, entusiastisk och emotionell i sitt sätt att leda laget står han på avbytarbänken under stora delar av matchen. Mest underhållande var samtalet Djoos hade med domare Claesson. Dom stod 25 meter från varandra och såg ut att läsa varandras läppar. Dom var inte överens - om jag säger som så...

Nåja, Brynäs möter Lila Familjen imorgon. Kapten Dackell vilar även i matchen mot Färjestad. Jag skulle vara mer än överraskad om Brynäs inte är hetare imorgon än vad som var fallet igår. Om det sedan räcker till poäng återstår att se. De Lila gillade inte den senaste förlusten och vill imorgon visa varandra någonting helt annat.

Inget hjärta kan köpas

Hur tillbringar man en fredagkväll med en förlust i minnet och en förhoppning i framtiden? Jag gör det genom att ta bilen norrut för att se Sundsvall Hockey möta Bofors i Hockeyallsvenskan.

Ambitionen är att hålla ett extra öga på Henrik Thegel som är utlånad till Pär Djoos och hans Sundsvall. Tyvärr är Jocke Lundström båsöppnare den här kvällen

Vi får väl se hur det går. Jag brukar varje säsong ta mig tiden att åka till Gärdehov för att se hockeyspelare som lever under helt andra förutsättningar än vad kollegorna i Elitserien gör. Jag läste på Hockeysverige.se ett inlägg av Mikael Fahlander som beskriver hur Peter Nordströms kontrakt kan bli dyrare än hela Sundsvall Hockeys spelarbudget. Läs det igen och bedöm själva om det är i samma liga Peter Nordström och valfri spelare i Sundsvall spelar?

Det är den typen av uträkningar som gör att jag undrar vad som driver spelarna i Sundsvall att åka buss över hela Sverige för att spela ishockey? Jag säger passion. Några av spelarna är unga och hoppas på spel i den högsta serien, men för merparten i Sundsvall spelar dom på sin högsta nivå redan nu. Dom kanske aldrig kommer att avgöra SM-finaler, men dom kommer alltid att bli ihågkomna som hockeyspelare med passion för sporten.

Visst är det en vacker sport vi följer? En sport där pengar styr, men där inget hjärta kan köpas...

Förrätt med en nypa Brynäs

Ikväll blir det en liten - men ändå - förrätt till seriepremiären på torsdag. Djoosens Sundsvall har hemmamatch mot Cassels Malmö.

Jag kommer att följa Thegel med mer än ett öga...

Långshyttan är tecknet

Ikväll möter representationslaget Leksands IF. Ni vet laget som gärna vill upp men som alltid stannar med en våning kvar. Leksand har verkligen chansen att ta steget upp i Elitserien det här året. Laget har värvat klokt och rutinerat och varvar det med lite ungdomlig entusiasm. I båset ska Strömberg stå för linjer, tydlighet och krav. Låter som en allsvensk ambition som kan räcka riktigt långt.

Brynäs vill alldeles säkert vinna matchen i Långshyttan. Det brukar vara så när man möter just Leksand. Däremot blir det ett Brynäs utan Henrik Thegel. Han blev idag utlånad till Sundsvall och Allsvenskan. Jag kommer inte att vara överraskad om Thegel har återvänt till Gävle inom några månader. I Sundsvall kommer han säkert att få en hel del istid och det brukar - i Thegels fall - betyda att hans namn syns i målprotokollet. Jag hoppas han vill visa att han egentligen hör hemma Brynäs A-lag.

Match mot Leksand i Långshyttan i september är tecknet - tecknet på att det nu inte är långt kvar till seriepremiär.

Nä, men vad säger ni? Nu får dom släppa pucken i Långshyttan. Jag tror det blir jämnt och jag hoppas att Brynäs vinner. Med andra ord är det en helt vanlig torsdag...

Djoost det

Det var fredag morgon och jag var på väg till ett arbetsrelaterat möte i Sundsvall. Jag var fortfarande irriterad över förlusten kvällen innan. När jag parkerat bilen kommer jag på mig själv att spela upp Molins stolpskott i huvudet. Linds friläge gör sig påmint och jag kan inte låta bli att tänka; tänk om...

Insjunken i egna funderingar om PP-formationer, lojalitet och övertro till egen och andras kapacitet vandrar jag genom staden. Jag bestämmer mig för att förbereda mig inför det jag ska göra på jobbet. Tänker att det bara är ishockey. När jag tagit två djupa andetag lyfter jag blicken och fokuserar på horisonten fast besluten om att ta mig genom dagens gliringar.

När blicken blivit stadig möter jag plötsligt ett mycket bekant ansikte. Pär Djoos kommer promenerande. Han har precis blivit tränare för Laget i stan - Sundsvall Hockey. Jag påminns om Djoos som spelare och kanske framförallt den säsong som innebar Brynäs senaste SM-guld.

Djoos och hans kamrater är goda exempel på spelare som inte lyssnade på vad omgivningen tyckte och istället spelade sin bästa ishockey när det som mest behövdes.

Åsynen av Djoos påminde mig om vad ett lag kan prestera, hur motivation kan slå klass och vad som kan hända om man tillsammans tror på uppgiften.

Nedan skickar jag med ett Youtubeklipp med Djoost D. Har inte så mycket att göra med inlägget, men ni vet hur det är? Ibland hänger inte allt samman...

Inte en Mikko Kuparinen skulle kunna hindra mig

Jag är på besök i Sundsvall. Ikväll har jag sett Sundsvall Hockey vinna mot Mariestad Bois. Det var ingen stor ishockey. Det är min förhoppning att jag ska uppskatta Brynäs IF och de insatser representationslaget presterar bättre efter den här upplevelsen.

Daniel Olsson var bra. Stefan Svanbom spelade i Sundsvall. Är inte det en gävleson?

Nåja, jag vill egentligen bara påminna alla gävlebor om att uppskatta att man i Brynäs har en stolt förening som faktiskt spelar ganska bra ishockey. Uppskatta det genom att besöka Läkerol Arena den här vintern. Brynäs förtjänar er närvaro.

Om vi ses på lördag? Inte ens Mikko Kuparinen på krigsstigen skulle kunna hålla mig därifrån...

Seger mot Sundsvall

Hemkommen från Brynäs - Sundsvall. Seger med 2-0. Molin och Lind målar.

Jag hade tänkt kolla lite extra på nyförvärven Vas och Dixon, men det är Ola Svanberg jag följer i varje byte. Det är något med Ola Svanberg som jag gillar. Rejäl i det han gör. Tacklingar, passningar och tankar ser ut att ha ett samband. Ska bli intressant att följa Ola i vinter.

Det här var ingen match att skriva hem om. Brynäs vinner utan att tömma sig på krafter. Det är Elitserie mot Allsvenska, men skillnaden borde kanske vara större.

Imorgon möter representationslaget Timrå. Det kommer att krävas ett annat Brynäs imorgon. Jag tror vi får se det. Det var tolv dagar sedan Brynäs spelade senast och det märktes.

Jag hoppas på mer av fler spelare imorgon. Men, visst det är trots alltförsäsong och kraven ska naturligtvis vara annorlunda.

Hur som helst är det förlösande att få se Brynäs live igen!

Siljan är aldrig så vacker som efter en seger

Brynäs vinner Clas Ohlsson cup. Alla är väl medvetna om att försäsong är försäsong, men det är säkert roligare för laget att tillbringa dagarna med att diskutera vinstmatcher än förluster.

Gårdagens seger mot Leksand säger inte så mycket. Ett allsvenskt lag mot ett elitserielag i början av september kan sluta precis hur som helst. Men visst ljuger jag om jag nekar till att det alltid är roligt att vinna mot Leksand. Å då menar jag oavsett årstid, klockslag eller underlag.

Brynäs fortsätter använda många spelare. Ingen dum idé visar det sig. Det ska bli intressant att se vad Brynäsledningen väljer för strategi inför torsdagen då SCA-cupen i Sundsvall startar. MoDO, Timrå och värden Sundsvall Hockey står för motståndet. Jag tror att Boork väljer att behålla fler spelare än vad han tänkte sig innan Clas Ohlsson cup. Skadan på Pavel kräver åtminstone att EN spelare till stannar i truppen.

De senaste åren har resultatet i turneringen varit väldigt varierande. Förlust mot sämre motstånd ena dagen och vinst mot bra motstånd dagen efter. Turneringen har ett lite nytt upplägg i år. Tre matcher på tre dagar och inga matcher på söndagen. Nu spelar det väl ingen roll då allt är anpassat för att ge arrangörerna ett lokalderby på lördagskvällen.

Nåja, försäsong är försäsong men Siljan är aldrig så vacker som efter en seger...