Jag tänker engagera mig igen. Tror jag…?

Nu har vi haft en högerregering i två månader. Två månader? Om inget särskilt händer kan vi tvingas leva med den regeringen i 46 till. 46! Jag har redan tröttnat på att det mesta i högerregeringens politik inriktar sig på grupper i samhället som redan har det svårt.

I ett tidigare liv var jag partipolitiskt aktiv. Jag hade verkligen ambitionen att vara en god företrädare för mitt parti. I efterhand har jag kunnat konstatera att mitt engagemang byggdes på min tilltro till människor vilja att skapa en bättre värld för andra och sig själv. Nej, det är ingen slump att jag skriver en bättre värld för andra först. Det politiska engagemanget hade i första hand sin grund att skapa en bättre värld för andra. Jag var aktiv i en rörelse som uttryckte att vi stod upp för de sämst ställda och att människans frigörelse var det viktigaste. Med tiden förstod jag att den rörelse jag var aktiv i först och främst såg rörelsen som målet och inte som ett verktyg för att skapa verklig förändring.

Nu har det gått nästan tio år och för första gången sedan dess känner jag verkligen en anledning att ta steget tillbaka för att arbeta för de ideal som jag och många med mig känner för. Det känns nästan som om jag tänker engagera mig igen. Tror jag…?Nu har vi haft en högerregering i två månader. Två månader? Om inget särskilt händer kan vi tvingas leva med den regeringen i 46 till. 46! Jag har redan tröttnat på att det mesta i högerregeringens politik inriktar sig på grupper i samhället som redan har det svårt.

I ett tidigare liv var jag partipolitiskt aktiv. Jag hade verkligen ambitionen att vara en god företrädare för mitt parti. I efterhand har jag kunnat konstatera att mitt engagemang byggdes på min tilltro till människor vilja att skapa en bättre värld för andra och sig själv. Nej, det är ingen slump att jag skriver en bättre värld för andra först. Det politiska engagemanget hade i första hand sin grund att skapa en bättre värld för andra. Jag var aktiv i en rörelse som uttryckte att vi stod upp för de sämst ställda och att människans frigörelse var det viktigaste. Med tiden förstod jag att den rörelse jag var aktiv i först och främst såg rörelsen som målet och inte som ett verktyg för att skapa verklig förändring.
Nu har det gått nästan tio år och för första gången sedan dess känner jag verkligen en anledning att ta steget tillbaka för att arbeta för de ideal som jag och många med mig känner för. Det känns nästan som om jag tänker engagera mig igen. Tror jag…?