Seriefinal?

Jag förstår vad seriefinal betyder och jag vet vad Brynäs är. Ändå har jag svårt att ta in det faktum att kombinationen seriefinal och Brynäs är en faktisk realitet trots att vi skriver omgång 40.

Omtumlande, men trevligt. Overkligt, men njutbart. Förväntansfull, men realistisk.

Känns lite som när jag blev inlånad till det lite äldre laget när jag var grabb. Underbart är kort, åt helvete för kort.

Jag vill inte må illa

Ikväll är det match. Frölunda står och frustar i Scandinavion. Ett lag som blandar och ger. Såg matchen mot Allmänna Idrottsklubben tidigare den här veckan och Frölunda varvar perioder av stor ishockey med enkla misstag. Kanske beror det på karaktären på spelarna i laget, men jag ser en otrygghet. Även om parallellen till Djurgården haltar då deras spel har större och djupare dalar än göteborgarnas vill jag påstå att den dag Frölunda stabiliserar sitt spel blir det ett lag att räkna med.

Brynäs lider av magsjuka i laget. Det är en mycket otrevlig sjukdom. Inte bara för de som drabbas utan också för att den har en tendens att sprida sig snabbt i grupper som lever nära varandra. Jag hoppas att min magkänsla har fel och att jag slipper kräkas över ett eventuellt insjuknande av fler spelare.

Inför den förra bortamatchen mot Allmänna Idrottsklubben hade jag en känsla som inte var behaglig. Den har infunnit sig även idag. Tyvärr. Å andra sidan lever jag med förhoppningen om att jag har fel.

Malmös gamla och nya pengar

En av kvällstidningarna påstår att det finns en konflikt mellan dom gamla och nya pengarna i Malmö IF. Jag vet inget om huruvida det är sant. Däremot ser jag något alla klubbar kan lära av. Skillnaden mellan gamla och nya pengar i svensk ishockey.

När lönerna drivs upp, arenorna kostar 100-tals miljoner och kringarrangemangen känns lika viktiga som inköp av utrustning till spelarna är det inte alls ointressant vem som betalar kalaset. Jag påstår alltid att det är supportrarna som indirekt betalar lönen. Utan passionerade supportrar finns det ingen produkt att sälja eller köpa. Däremot vet vi alla att dom stora pengarna står sponsorerna för.

Percy Nilsson skapade tilltron till möjligheten att med stora pengar skapa ett framtidslag. Han tog tillsammans med andra ledare i Malmö klubben från en undanskymd roll i svensk ishockey till svenska mästare. Det är inte bara svårt. Länge betraktades det som omöjligt. Med hjälp av Percys pengar och passion för klubben kunde skickliga ledare och spelare tillföras klubben och resultaten lät inte vänta på sig.

Idag finns det nya pengar i klubben. Många pengar. Stenbeck verkar nästan göra egna pengar. Däremot är jag inte lika säker på att han har samma passion för klubben, regionen och sporten som Percy Nilsson har. Jag förstod 2008 (?) hur viktigt Malmö IF är för Percy Nilsson personligen. Det var i samband med att Malmö förlorade mot Leksand i den sista omgången av Kvalserien. Den tomhet som fanns i hans blick skvallrade inget om förlorade miljoner. Den berättade om den passionerade ledarens besvikelse över det sportsliga resultatet. Inget annat.

Jag vill att svenska klubbar ska få fler och större sponsorer, men jag vill inte att det ska vara sponsorer som bara gör det för att få en egen arena eller vars största intresse är att vara i logen. Jag vill att det ska vara sponsorer som vill göra vår sport bättre.

Många njuter av Malmös motgångar. Jag är inte en av dom. Jag lider med Percy Nilsson.

Damer med hög klass

Damlaget dominerar Riksserien just nu. Serieledningen för dom handlar inte om att man spelat fler än sina motståndare. Tvärtom håller laget mycket hög klass. Om du inte sett dom spela ska du ta chansen på lördag. Brynäs gör dessutom ett specialarrangemang i Läkerol Arena. Läs mer här.

Vi ses i Läkerolen!

Tålamod och spetskompetens

Dagen efter det vissa kallar seriefinal och det jag kallar seriespel. Brynäs vinner borta mot Luleå och jag kan tänka mig att stämningen i laget är ganska bra just nu. Erkänt svårspelade Luleå och deras hemmaspel besegrades med två av ishockeyns viktigaste komponenter - tålamod och spetskompetens.

Luleås - som vanligt - furiosa inledning av matchen gav inte den sedvanliga hemmaledningen. Istället lyfte Brynäs sitt spel när Luleå började drabbas av frustration och mjölksyra. Järnkroks första mål styrs in av en försvarande hemmaspelare, men förarbetet höll högsta klass. I den andra perioden är det jämnt skägg. Brynäs fortsatte att visa tålamod och när powerplaymöjligheten kom i slutet av perioden - efter den lite obetänksamma och lite klantiga pååkningen av Niklas Svedberg - visade Brynäs spetskompetens. Hansen till Silfverberg och smackelibang upp i nättaket av Järnkrok. Spetskompetens att njuta till.

Jag är mycket nöjd över att se hur det offensiva Brynäs hanterar att spela bortaspel när det krävs. Försvarsspel är en mycket viktig del av ishockeyn och när ett lag hanterar spelet i bägge ändarna av spelplanen blir man svårslagna. Titta bara på Luleå. Ett lag som den här säsongen har prioriterat försvarsspelet rejält. Påminner ibland lite om det italienska landslaget i fotboll. Det har tagit dom långt - och frågan är inte om det kommer att räcka riktigt långt i ett slutspel. Om Luleå och dess supportrar ser styrkan i sitt eget spel skulle dom ha roligare än vad dom hade igår kväll.

Jag har i alla fall hur roligt som helst just nu. Även om det inte blir slutspel, utgång i kvartsfinal eller ingemansland tänker jag njuta så länge jag bara kan. När vi var i Prag under Europacupspelet hösten 1999 sa en god vän till mig att vi var tvungna att njuta. Vi kanske aldrig mer skulle få vara med om det igen. Nu har det gått 13 år och jag njuter inte längre av guld, jag njuter av tillfälliga framgångar. Om dessa tillfälligheter ger mig en lång hockeyvår återstår att se. Jag njuter nu. Punkt.

Ikväll gjorde det det

Såg matchen. Tog en öl. Lutade mig tillbaka för att fundera över hur det där gick till? Det var inte så svårt att komma fram till några provisoriska slutsatser.

Samspelet mellan Niklas Svedberg och backarna firade stora triumfer. Svedberg såg dom flesta av skotten tidigt och när han inte gjorde det verkade pucken älska vårt klubbmärke. Niklas gör några fantastiska minimalistiska räddningar med benskydden i slutet av matchen. Han är värd all beröm han kan få, men backarna ska också få ett erkännande. Åtminstone av mig.

Jag njöt av Jonas Nordquist och Mads Hansen. Dom gör allt det jobb man kan begära av en hockeyspelare. Detsamma gäller Mats Lavander.

Borde jag då inte ägna 10 000 tecken till att hylla Silfverberg och Järnkrok? Jag vill att dom som ännu inte förstått storheten i Silfverberg ska få möjligheten att upptäcka det själv. Han är just nu så bra att jag bara vill förtränga att vi bara får se honom den här säsongen. Därefter kommer det att dröja innan vi ser honom i våra färger igen. Njut nu! Köp biljetter oavsett vilket lag du följer. Ta chansen att se en blivande världsspelare. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar dig.

Järnkrok står inte långt bakom Silfverberg i kön av spelare som kommer att etablera sig bland dom allra bästa, men han står bakom. Det är inte alls omöjligt att han spelar kvar i Elitserien en säsong till.

Jag känner stolthet över hur laget hanterar bortamatchen mot Luleå. Man är bättre än Luleå. Det räcker inte alltid till tre poäng, men ikväll gjorde det det…

On the road again...

Match mot Luleå ikväll. Granström är ny på listan över spelare som inte är redo för nedsläpp i Coop Forum. Blir därför intressant att se hur laget formeras under match.

Den mycket lovande junioren Elias Lindholm får nog en del istid ikväll. Kanske går han rakt in i kedjan med Johan Larsson och Daniel Widing? Vi får väl se.

Det här är den första av tre raka bortamatcher. Skulle kännas bra med en poäng. Resan till Göteborg på lördag skulle kännas en aning enklare med ett sådant resultat.

Kahnberg tillbaka

Jag är så oerhört glad över att Magnus Kahnberg spelar ishockey igen. Den "tackling" som orsakade det ofrivilliga avbrottet trodde jag för ett ögonblick skulle innebära att Kahna inte skulle spela ishockey igen. Nu gör han det och jag ser fram emot att få se honom på isen igen.

Jag kan dock inte riktigt bestämma mig när det gäller vem av Magnus Kahnberg eller Sebastian Karlsson som är gladast över att Magnus är tillbaka. Jag tror det är Sebastian Karlsson.

Hur som helst; Lycka till Kahnberg. Du är en favorit oavsett märke på bröstet.

Känslor och karaktär

Tycker så mycket om mitt Brynäs just nu. Halva laget sitter på läktaren och vilar medan resten av laget vinner matcher. Brynäs är i serieledning - om än bara för ett dygn eller två - men det är trots allt en serieledning. Jag famlar runt i huset och letar förklaringar som håller. Struntar i detsamma och frossar istället i all tänkbar information om lagets framgångar.

Jag njuter därför att jag kan njuta just nu. För några år sedan var mitt hockeyliv präglat av ångest, krossade drömmar och oro. Känslor som känns avlägsna just nu, men också känslor som jag när som helst kan frammana. Kanske är det just därför det känns så bra just nu. Kanske.

Måste nämna Lasse Jonsson. Den petade spelaren med det dyra kontraktet. Han kunde ha gjort som många andra gjort före honom. Ni vet; satt sig längst ut på en bänk. Inte lyssnat på tränaren och bara stulit energi från andra. Det har inte Lasse J gjort. Han försöker, han sliter och han blir allt bättre. Karaktär är det ord jag letat för att beskriva hans person. Kanske kan han inte ha något annat i årets upplaga av Brynäs? Det krävs den typen av karaktär för att få vara med och spela i ett lag som har framgång.

Brynäs - Djurgården

Matchen i lördags värmde mitt hockeyhjärta. Det var en match som påminde mig om varför jag tycker så mycket om vår sport. När en sådan match spelas mellan lag som också har en historia som har några år på nacken blir det av någon anledning bättre matcher.

Ikväll spelas en annan match med en än mer omfattande historia. Brynäs möter Djurgårdens IF i Läkerol Arena. Jag är inte den som tror att vi kommer att få uppleva samma kraftfulla finesshockey som senast, men om jag inte hoppades vore jag inte mig själv.

Ombyte förnöjer?

Säcken med krossade förhoppningar om guld knöts slutligen åt. Den ser ut att ha blivit lämnad till den återvinningsstation som den här tiden på året fylls med tränare som fått lämnat sina uppdrag. Jag ska erkänna att jag verkligen trodde på kombinationen Hans Särkijärvi och LHC. Ett tränare som vet att om guldet ska hem så krävs det mer än bara skickliga spelare. Det krävs en spelidé där förmågan att försvara sig är lika avgörande. Det blev ett kort äktenskap som slutade i en förlorad dröm.

LHC visar genom sitt val av ny tränare att det inte är tänkt som en kortsiktig lösning. Lückner skulle inte ta erbjudandet om han inte visste att det kom en ny säsong som han kontrollerar från dag ett. Är det ett kamikazeuppdrag? Jag tror inte det. LHC kommer att spela slutspelshockey den här säsongen. Att det sedan är Säckens förtjänst är en helt annan historia.

Timrå IK. Vad ska man säga? Oordning säger somliga. Kaos säger andra. Osynkat säger jag. Jämför vi med LHC så kan man se att linköpingsledningen synkat Säckens avgång med en ny tränare medan Timrå fortfarande letar sin. Må så vara att bägge klubbarna ville ha Harald, men det räcker inte som förklaring.

Däremot tror jag kanske att Säcken skulle vara ett bra namn för Timrå. En defensivcoach med bestämd röst är det som kan behövas för att Timrå ska behålla sin elitseriestatus. Plockar dom dessutom upp en revanschsugen Johan Åkerman får man en back som kan styra upp en del powerplay och uppspel. Jag skulle inte bli överraskad om så blir fallet.

Men vad vet jag? Blott intet, men visst kan ombyte förnöja?

Estetik, kreativitet och en knuten näve

Det har gått en dag sedan utskåpningen av Färjestad. När jag vaknade i morse var känslan av vällust kvar. Men som den självplågare jag är trodde jag mig veta att kvalseriespöket skulle besöka mig innan dagen var över. Så blev det inte. Jag njuter ännu.

När jag påminner mig om beslutsamheten i Niclas Anderséns och Jörgen Sundqvists fysiska backspel ser jag enkelhetens vackra estetik. Ofta är det spelare som dessa som visar i vilken form ett lag är. När dom defensiva pjäserna i ett lag är timade i sitt spel ger det en fingervisning om vilken sorts tillit det finns i laget.

När jag påminner mig om hur Carl Järnkrok och Jakob Silfverberg orädda kreativitet firar triumfer som får den mest luttrade förståsigpåaren i Gavlerinken - luttrade förståsigpåare kallar fortfarande Läkerol Arena för Gavlerinken - att resa sig upp när spelarnas risktagande resulterar i avgörande mål konstaterar jag stillsamt att det är något med årets Brynäs som väcker känslor hos många fler än bara hos mig.

När jag ser fokuseringen i Tommy Jonssons ögon när det återstår två minuter och ledningen är ointaglig förstår jag att han leder ett lag som är ute på ett mycket större uppdrag än det som handlar om att slå Färjestad i den 36:e omgången. Jag förstår att Färjestad har förstått det. Deras uppträdande igår kväll fick mig att förstå att dom inte gjort en dålig match. Dom blev bara medvetna om att dom var det sämre laget den där kvällen.

Jag kan inte låta bli att njuta just nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka, men jag gör det ändå.

För övrigt var det nya introt i Läkerol Arena en känslomässig rollercoaster som resulterade i att jag fick torka en tår av stolthet över att få tillhöra föreningen. För er som undrar så vill jag meddela att Niklas Czarnecki även igår kväll höjde en knuten näve. Jag tror det var för en tveksam offside.

Tack Brynäs!

Precis hemkommen efter den övertygande segern mot Färjestad är det inte helt enkelt att sortera intrycken.

• Jag vill skriva om hur laget överraskade mig med sitt spel särskilt med tanke på dom tre senaste insatserna som föregick kvällens.
  
• Jag vill skriva om hur enkelt det måste vara att spela med Silfverberg och Järnkrok.
  
• Det känns oundvikligt att inte nämna Mads Hansen och Mats Lavanders eviga slit.
  
• Hur skulle jag kunna stå ut med mig själv om jag glömde Jonas Nordquists uppoffrande spel för laget och skulle jag kunna sova utan att påminna om Jörgen Sundqvist resoluta tacklingsspel?
• Hur ska jag klara av att formulera den estetik som förenades med lagets övertygelse om sin egen förträfflighet?

Jag väljer att inte göra något av det. Orsaken är att jag - med mitt bristande kunnande - inte skulle göra enskilda spelare rättvisa.

Istället väljer jag att uppehålla mig kring det som ändå gjorde störst intryck på mig den här kvällen. Brynäs visar smartness när Färjestad vill annat. Brynäs mentala styrka är imponerande. Ikväll hade det varit enkelt att ställa upp på alla de fighter Färjestad ville ha igång, men istället log brynäsarna mot sina motståndarnas tafatta försök att med primitiva medel försöka ändra matchbilden. Jakob Silfverberg beskriver det så vackert i dagens ExPress. Det finns en gemensam korrigeringskultur i laget. Det är sådana saker som kan bära ett lag långt.

Den här kvällen kommer jag att minnas ett frustrerat Färjestad. Ett Färjestad som lämnar Gävle väl medvetna om att man inte bara förlorat matchen med fyra mål mot ett. Man lämnar Gävle mycket väl medvetna om att den mentala matchen förlorades med större siffror än så.

I bilen på vägen hem kom jag på mig själv att tänka tankar som jag inte tänkt på mycket länge. Det är tur att det är ny match på tisdag. Då får jag möjligheten att komma ned från mina små moln, men fram tills dess förbehåller jag mig rätten att njuta.

Bångelibång

Gillade inte när känslan inför match besannades. När Roger Melin täckte skott med huvudet var signalen till laget tydlig. Det var som om han - med all önskvärd tydlighet - ville visa laget att blåmärken försvinner, men segrar består.

Brynäs gör ingen bra match och att älta det faktumet får andra göra. Jag njöt en gång under matchen och det var när Daniel Bång visade klass. Klippet i skäret, fokuseringen på målet och avslutet som fick en våt dröm att framstå som verklig.

Tack för lektionen, AIK. Idag visade ni vilka grunder ishockey ska vila. Passion, vilja, beslutsamhet och en gemensam överenskommelse.

Brynäs får lappa ihop, bygga upp och på lördag visa att den här kvällen inte var början på ett mönster utan undantaget som vi kommer att minnas på grund av att det var undantaget.

Det är något som Gnager

Poängutdelningen efter matcherna mot MoDo och Växjö borde ge vissa förhoppningar inför kvällens bortamatch mot AIK, men så är inte fallet. Jag är nog inte ensam om att tycka att poängen värmde, men att spelet behövde en filt. Brynäs har tagit poängen utan att briljera på något sätt och när Johanneshov ikväll blir fylld till sista plats tror jag det kommer att tända fler än Gunnar Persson och Roger Melin.

Jag är orolig över att vi kan få se ett Gnaget som med fart, fest och färg kommer att spela sin bästa ishockey och om spelarbussen hem till Gävle ska fyllas med annat än muttrande spelare och ledare behöver Brynäs höja sig. Det är inte alls omöjligt, men det kommer att krävas.

AIK är för övrigt ett lag jag respekterar. Flera av mina vänner är AIKare på det där bra sättet. Ni vet; dom respekterar motståndaren, dom hyllar sitt lag och dom kan ishockey. Lägg till Black Boris och ni får en bild av supportrar som kan annat än det som alltför ofta skrivs om Allmänna Idrottsklubbens supportrar.

Jag har inte gett upp innan match, men det är något som gnager...