Kan man vara supporter och ändå äga högskolepoäng

I mångas ögon skulle jag nog betraktas som en person tillhörande den intellektuella vänstern. Någon som inte räds att dela in världen i höger och vänster, i gott och ont och i rätt och fel.

I andras ögon är jag en hockeyintresserad person som med samma retorik som i politiken aldrig kan tänka mig att svika mitt lag. I någras ögon är jag en komplex person som i ena stunden samtalar om den senaste utvecklingen i Mellanöstern och olivlundens symboliska värde för genomsnittspalestiniern för att i nästa stund ivrigt diskutera vem som passade fram till Peter Larssons 3-1 mål mot Luleå i den femte och avgörande finalen 1993. (Det var för övrigt Andreas Dackell som passade. Han stod bakom Luleås mål och passade fram Larsson. Luleå hade tagit ut sin målvakt. Det var med andra ord inte det svåraste mål den gode Larsson gjort.)

Vi är alla komplexa personer som har många olika intressen och uttrycksformer. Det är härligt att veta. Det tråkiga är att många i min närhet väljer att sortera, bedöma eller kritisera mig utifrån det ena eller det andra. Jag är en intellektuell supporter, eller en hockeyintresserad intellektuell. Jag är en massa andra saker också, men tydligen är den typen av komplexitet alltför svår att hantera för delar av min omgivning.