Tre Kronor, hotellrum och ära

Long time no see...

Då var det dags att återigen kommentera dagsaktuella händelser i allmänhet och ishockey i synnerhet.

Hockey-WM står för dörren och ikväll kliver Sverige in på isen. Intresset måste sägas vara oerhört ljumnt från min sida. Landslaget har tappat sin själ och karaktär. Inte ens fjolårets OS- och WM-guld ökade intresset. Märkligt med tanke på att själva tanken om att representera vår nation är det finaste uppdrag en svensk idrottsman kan få uppleva.

Egentligen ljuger jag när jag säger att Tre Kronor dog en smula i och med det som hände kring Sweden Hockey Games för några år sedan, men så är det. Ni vet det där om ett antal landslagsmän och en flicka på ett hotellrum. Dessa händelser förändrade min respekt för spelare och ledare i närheten av landslaget. När dessutom en av de inblandade återigen var aktuell för uppdrag blev jag fövånad. Nu ska ingen dömas av pöbeln - här representerad av mig - då det faktiskt är så att de brott som skulle kunna begåtts endast ledde fram till ett folkligt och moraliskt fördömande av situationen. Än idag tänker jag på den flicka som drabbades. Utan att veta någonting om vad som egentligen hände konstaterar jag bara - med förvåning - att den tvååriga karantänen är över för spelaren, medan ärren för flickan kan vara permanenta.

Mitt intresse för Tre Kronor har varit vikande under flera år och att säga att det inte har att göra med ovan vore att ljuga och det vill jag inte.

Nu betyder inte det här att jag inte skickar ett stort lycka till de som idag representerar Tre Kronor. Tvärtom hoppas jag att svensk hockey ska få en ny sportslig framgång. När det sedan gäller det moraliska sambandet mellan äran att få representera Tre Kronor och att inte utsätta sig för situationer av den typ som hände för två år sedan kan det säga mer om mig än om de inblandade, men den domen får någon annan inom pöbeln avge.