Förstår inte hypen

Jag förstår inte hypen kring Douglas Murray. Alla med lite hockey innanför västen vet att han var millimeter från att allvarligt skada sin ryske motståndare. I det här landet verkar vi blanda samman hårdhet med skadade motspelare.

När Niclas Wallin har en motspelares huvud mellan sin arm och plexiglas kallas det överfall. När Douglas Murray sätter in en sen tackling på en motspelare är han en ny nationalhjälte. Jag förstår ingenting.

Någon uttryckte i TV6 att ishockey är ett spel för män. För mig är manlighet någonting helt annat än tjyvsmällar.

Jag tillhör den del av hockeysverige som jublar när det smäller i sargen efter ärliga tacklingar. Jag tycker det tacklas för lite i svensk ishockey, men om alternativet är att spelare ska bäras ut efter tjyvsmällar är jag inte längre lika säker på min sak.

Jag tycker fortfarande att debatten kring Douglas Murray är en alltför stor storm i ett allt för litet glas. Jag vet att jag genom det här inlägget bidrar till den debatten och på något sätt ångrar jag mig redan.