Någonting helt annat

Gårdagens skandal på Råsunda gör så ont, så ont. Jo, jag vet att den här bloggen handlar om Brynäs och ishockey, men jag ska göra ett undantag den här gången.

Igår täljde några virrpannor ut ytterligare en del av mitt supporterhjärta. Jag har alltid förknippat idrott med glädje, kamp och känslor. Jag har avundsjukt lyssnat till brittiska fotbollsklackar som sjungit så att det gett ståpäls över hela kroppen, jag har stått i vår egen klack när det verkligen gällt och där varit en del av den passionerade supporterkulturen. Jag har sett människor växa som individer i samhörigheten med andra i föreningar som stöttat mitt lag och jag har själv varit stolt över den sunda gemenskap som kännetecknar det jag menar är supporterkultur

Det är därför gårdagens skandal på Råsunda gör så ont. Skandalen har blivit ytterligare en spik i den kista som sakta sänks ned i den grav som dessa människor gräver åt alla oss som tycker att sång, passion och inlevelse är naturliga inslag när vi bevittnar vårt favoritlag. Jag är nu så gammal att jag lämnat ståplats och oftast sitter ned när jag ser mitt lag. Det betyder inte att jag vill att klackarna ska sluta sjunga, det är bara så att jag inte sjunger lika länge, lika högt och lika passionerat som jag en gång gjorde.

Mitt sargade, men passionerade, idrottshjärta blöder än en gång. Jag hoppas att det läker...