Ovant, men roligt

Det var en gång en seriefinal...

Ingen hade varit förvånad - allra minst jag själv - om det hade varit början på ett inlägg som handlat om en match mellan Brynäs och Färjestad för sisådär 15 år sedan. Men, den här gången ska det handla om en match som ska spelas. Jag skriver det igen, ska spelas...

I morgon ska lyset tändas i Läkerol Arena och in på isen ska årets representationslag glida in för att spela en tidig seriefinal mot Linköping. I morgon. Inte igår. Inte för ett decennium sedan. Imorgon...

Nu finns det säkert dom av er som tycker att jag tar i. Ni har alldeles rätt, men jag är medveten om att det här kan vara sista gången på väldigt lång tid som jag får skriva om en match som handlar om vilket lag som ska leda Elitserien och där Brynäs är det ena laget.

Ni vet, att jag vet, att Brynäs inte kommer att vara ett topplag när serien är färdigspelad, men jag vill verkligen njuta. Vårens tio matcher i den där serien som inget elitserielag vill spela i satte svåra ärr i en härdad brynässupporters liv. Därför tänker jag njuta imorgon. Jag ska njuta därför att det är om alla dessa erfarenheter idrotten handlar om. Tvära kast, hopp och förtvivlan och frustration och glädje är idrottens grundelement och de senaste sex månaderna har jag fått uppleva alla känslor som finns. Därför tänker jag bara njuta imorgon.

Hur det kommer att gå? Ingen aning.

Seriefinal i Läkerol Arena - ovant, men roligt...