Ett mål är fler än inget

Jag hade sagt att kvällens drabbning skulle påminna om Ramones musik. Så blev det också. Fast inte på det sätt som jag tänkt mig. Min förhoppning var att det det skulle bli en match med kamp och mycket attityd. Låt mig säga så här; det blev inte en sådan match. Tvärtom hade de flesta spelarna glömt blåställen hemma och attityden gick att jämnställa med den katolske korgossens fromma ansikte. Med andra ord inte särskilt lik Joey Ramones...

Lite punkrock blev det trots allt. Lagen spelade hellre än bra och lagen var inte så noga med att hålla takten. Joey Ramone hade kanske gillat det, men jag gjorde det inte.

Den lilla ordning som fanns på isen stod SSK för. Man var det bättre laget - även om bättre kanske är fel sätt att beskriva kvällens sammankomst i Läkerol Arena - och om något lag skulle haft poängen med sig hem var det nog trots allt SSK.

Nu är jag inte den typen av supporter som tackar nej till tre poäng - tvärtom. Jag funderar sällan över om rättvisa skipats utifrån den estetiska upplevelsen eller det tekniska kunnandet. Elitidrott är en verksamhet som bygger på vilket lag som gör flest i en match. Idag gjorde mitt Brynäs ett mål mer än SSK och därför förtjänar man poängen.

Spelarkritik? Ja, ni... Granström gjorde det bra, men jag är kanske inte helt objektiv. Markström motar 40 skott och håller nollan. Well done! Mer då? Låt mig säga så här. Det finns mer att ta ur det här laget än vad vi fick se ikväll.

Kom på mig själv att lite lätt ironiskt nynna på den gamla Peps Persson låten Vilket vackert väder när jag lämnade Läkerolen för en moddig Europaväg 4. Var jag månne redan på väg till Ängelholm?