Två chanser kvar

Efter en känslomässig urladdning efter lördagens seger mot Djurgår'n hanterar jag förlusten ikväll mot HV 71 på ett vuxet och moget sätt, eller förresten... Visst får omgivningen veta att Brynäs förlorat och visst är jag - vad vissa skulle kalla - småförbannad. När jag tänker efter är jag nog ensam om att beskriva det som vuxet och moget.

Vårt lag har fortfarande chansen att förgylla vår tillvaro med en slutspelsplats. Laget har inte bara en chans utan två. Två hemmamatcher väntar - Timrå och Färjestad - och allt ligger i Dackells mannars händer.

Brynäs har spelat bra under några matcher och redan tidigt under säsongen var vi flera som diskuterade att laget skulle få svårt att hålla sin spelplan i alla matcher. Jag både tror och hoppas att kvällens förlust är en bra uppladdning inför hemmamatcherna.

Jag sitter på min plats på torsdag. Lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg kommer jag att våndas under tre perioder. Lika säkert som att två poäng räcker till slutspel kommer jag att lägga mig i tidiga byten i motståndarlaget. Lika säkert som att jag - om laget klarar uppgiften - kommer att dröja mig kvar tills Zambonin lämnat isen efter matchen. Jag kommer att luta mig mot min bänkgranne och säga att jag aldrig var orolig över att min och spelarnas gemensamma dröm inte skulle slå in.

Men, förmodligen slutar det på ett helt annat sätt...