Den långa fredagens eftertanke

Det är långfredag och fåniga säsongen går in i nästa fas. Under den närmaste tiden får vi se vad som ska hända med finallagen och kvalserielagens personal. En viss personalomsättning är positivt i varje företag och så är det också inom idrotten.

Just nu sitter många supportrar runt om i landet och - förhåller - sig till allehanda rykten, osanningar, spekulationer och faktiska övergångar. Jag är inget undantag. När jag en dag som denna borde visa respekt för den kristna traditionen om frälsarens bortgång sitter jag istället och funderar över vilka frälsare som ska komma till våra respektive lag. Ni är säkert inte överraskade då det är en illa dold hemlighet att jag spenderat mer tid vid uterinkar än i kyrkor, men ändå...

Utan att göra någon jämförelse med frälsare kan jag inte låta bli att kommentera en artikel i Rosa Tidningens nätversion den här långa fredagen. Förstår jag saken rätt har Sanny Lindström det lite svårt att få ut pengar från sin arbetsgivare för en period då han varit avstängd på grund av en tackling som renderade sex matchers avstängning. Han förstår inte varför han inte får ut lönen trots att han brutit mot regelverket så till den grad att det gett en relativt lång avstängning.

Sanny Lindström är ingen spelare jag skickar julkort till och än mindre får något av. Jag bara tänker att om vi andra gjorde något så allvarligt på vår arbetsplats att vi inte fick vara på jobbet råder det ingen tvekan om vi fick vara hemma och skämmas utan någon ekonomisk uppmuntran från våra arbetsgivare...