Jag tror inget - jag bara hoppas

Det är precis ett dygn kvar till nedsläpp. Trots att jag är nedlusad med jobb - roligt jobb, men mycket - återkommer tankarna till seriepremiären. Den stund på säsongen när alla oförlösta drömmar ska besannas, det tillfälle då det återstår dryga 110 timmar av ohämmad glädje, infernalisk oro och - framförallt - den stund då spekulationerna övergår till kraftmätningar mellan lag som tränat, övat och svettats under sommaren.

Imorgon inleds svaret på dem 55 frågorna. Frågor som handlar om nyförvärvens kapacitet, målvakternas stabilitet, lagmoralens nivå, underhållningens värde, kompositklubbans betydelse för försvarsspelet och allt annat ni kan tänka er som hör till när lagets barmarksträning övergår till beviset på hur det egna lagets förmåga står i kontrast till dem andra lagen.

Jag hade så gärna haft en annan inledningsmatch. Jag bor i fiendeland. Tråkningarna har pågått under en längre tid, men också frågorna om hur det ska gå. Imorgon får vi svaret.

Brynäs möter ett Timrå som vill visa sin hemmapublik att serien är igång. Ingen är överraskad om matchen kommer att inledas med ett fruktansvärt högt tempo från hemmalaget och ett Brynäs som kommer att försöka hålla tätt. När de rödvita har åkt av sig det värsta kommer matchen att börja på allvar.

Jag tror inget om resultatet. Jag bara hoppas att jag småvisslande kan lämna arenan med en mobiltelefon i ena handen och ett gratulationshandslag i den andra. Imorgon börjar det...