Nattliga tankar har en poäng

Direkt efter slutsignalen av Timrå - Brynäs kändes en lättnad. Seriespelet var igång, men framförallt var den nervösa seriepremiären mot Timrå färdigspelad och när jag lämnade den industriområdesliknande parkering som så ofta finns runt våra ishallar hade jag känslan av seger i kroppen.

Inte för att Brynäs vunnit matchen - för det vet både ni och jag att så inte blev fallet - utan för att jag fick se ett Brynäs som tog för sig, hade kreativa idéer och som inte glömt bort den gemensamma överenskommelsen. Det var ingen bra match spelmässigt, men jag tror att Brynäs kände att man är bättre än ifjol och att man faktiskt kan utmana ett lag man haft svårt att ta poäng mot på bortaplan.

Med undantag av 10 mardrömsminuter i början av den andra perioden var Brynäs det bättre laget. Jag tror ingen i Timrå ishall hade sagt att det varit orättvist om Brynäs vunnit matchen och därmed är vi framme vid gårdagens akilleshäl - målskyttet. Ett lag vinner få matcher om man bara gör ett mål framåt. Lägen för fler mål saknades inte, men däremot flytet.

När jag senare på kvällen satt mig i bilen för en nattkörning genom södra norrland och till Uppland tänkte jag att laget säkert var nöjda med insatsen mot Timrå. Inte för att man bara gjorde ett mål och inte för att hade kunnat vinna matchen utan för att man visat varandra att året representationslag har potential att bli ett bättre bortalag än vad som var fallet under fjolåret.

När jag är någon mil norr om Gävle tornar baksidan på en buss upp framför mig. Det välbekanta klubbmärket signalerar att laget snart är hemma. Hemma för att på lördag spela årets första hemmamatch. Jag är där då - du kommer väl...