Varför går jag inte igång på landslagshockey? Varför krävs det minst VM-semifinal eller OS-kvartsfinal för att jag verkligen ska engagera mig i Tre Kronor? Det handlar trots allt om mitt stora intresse.
Jag kan utan att tveka ägna timmar åt att stå vid en uterink och titta på ungdomsishockey och glatt och villigt se allsvensk ishockey och tycka det är intressant och lärorikt, men visa en bild på Bengt-Åke eller Pudding och trötthetskänslan slår till. Visst är det märkligt?
Jag kan bekymra mig om Brynäs juniorlag eller om Nordquist och hans rehabträning till den grad att jag nästan blir oroad själv, men säg Karjala Cup och högertummen börjar leta efter Äntligen hemma, Skavlan eller en amerikansk sitcom vilken som helst. Visst är det märkligt?
Jag blir Karj ala Tre Kronor... Nej, det här går inte. Får nog gå ut och spika ihop en sarg åt traktens ungar. Dom måste träna backhandskott. Det mest underskattade skottet i modern ishockey....
Den blomstertid nu kommer
8 månader sedan
1 kommentar:
Kan bara nicka instämmande åt detta. Snacka VM eller- OS final och jag blir genast en mer generös tittare!
Skicka en kommentar