Håkan Wickberg har lämnat oss

Håkan Wickberg är död. Vår klassiska nummer 12 har sett sin sista hockeymatch. Spelaren som för många symboliserade Brynäs första storhetsperiod inom svensk ishockey har lämnat oss endast 66 år gammal. Han var en ledare, taktiker och spelare som var så mycket mer än bara en lirare i Brynäs IF. Han spelade femton säsonger och vann sju SM-guld. Han var med om att omvandla stadsdelslaget från Gävle till en stormakt inom svensk ishockey.

Jag kan inte säga att mina egna minnen av honom är starka och klara, men berättelserna om Håkan från andra - äldre - brynäsare tar aldrig slut. Hans speluppfattning, hans vilja och hans förmåga att göra andra bättre är återkommande inslag i minnesbilderna av hans insatser i vår förening.

Håkan syntes ofta i Gavlerinken och Läkerol Arena i samband med matcher. I periodpauser kunde man se honom prata med andra stora spelare i föreningens historia. Den respekt som visades för hans meriter och insatser för klubben var påtaglig. För bara någon månad sedan stod han återigen själv på isen. Den gången tillsammans med de spelare som tog klubben till den högsta av serier för femtio år sedan. På något sätt känns det bra att veta att Håkan fick vara med om sista stående ovation.

Håkan Wickberg fick vara med om ytterligare ett SM-guld. Wickberg ingick i den ledarstab som 1993 leddes av Tommy Sandlin och den glädje han visade för just det guldet var alldeles säkert lika stor som något av alla de guld han tog som spelare.

Thures grabb som blev Stor grabb nummer 74 har lämnat oss.

Jag vill uttrycka min deltagande i det sorgearbete som Håkan Wickbergs familj och vänner har inlett.