Återträff i Ängelholm

Gunnar Persson sträcker fram ett tuggummi till Tommy Sjödin som bara pekar mot munnen som om han vill visa att han redan har så det räcker. I omklädningsrummet struttar Daniel Johansson - förlåt Glimmenvall - runt och letar efter lillebror Jacob. In genom dörren kommer Johan Alcén och ser sådär förväntansfull som ett barn gör när han snart ska få träffa sin pappa och i ett hörn sitter Månsson och undrar varför han hamnat i Ängelholm.

Ingen - och jag menar ingen - ska inbilla mig att dagens match mot Brynäs inte betyder lite mer för vissa spelare i Rögle än vad den gör för andra.

Ni kan er Elitserietabell, eller hur? Då är vi överens om att varje match kan bli mycket avgörande. Representationslaget tittar alldeles säkert lika mycket uppåt som nedåt. Det gillar jag. Det brukar vara en signal om att man tror på det man gör tillsammans. Vi supportrar som inte kan påverka vårt lags öde det allra minsta har en tendens att vara mer oroade än laget som faktiskt kan påverka. 15 poängs skillnad kan bli 18, men också 12. Inser att det är lite som att påminna om historien om det halvtomma eller halvtomma glaset.

För egen del tar jag inte ut någonting förrän 55 omgångar är spelade och därmed fortsätter min oro fram till lördagen den 13 mars.

Vad jag än tror om matchens slutresultat är jag övertygad om att det blir en match där Rögles utmaning ligger i att hantera press, hemmapublik och känslor, medan Brynäs ska bedömas utifrån möjligheten att nyttja ett riktigt bra utgångsläge.

Ta gärna en tur till Högra Sitt. En riktig ambitiös, trevlig och kunnig Rögleportal.