Mitt deltagande

Jag har aldrig träffat Roland Hedberg. Däremot har jag idag förstått att han var en av alla dom som älskar vår sport och hans hängivenhet uttryckte sig genom att på ledig tid vara domare i allehanda ungdoms-, junior och seniormatcher.

Han var en av alla dom som aldrig nämns när stora spelare berättar om sin bakgrund trots att han var en av dom som lärde våra unga spelare vad som var rätt och vad som var fel att göra på isen.

Han har alldeles säkert fått höra både det ena och det andra under sina år på isen. Spelare, ledare och föräldrar som haft åsikter om hur han dömer. Jag hoppas också han fått höra hur viktig han varit för att barn och ungdomar fått öva, träna och bara njuta av vår sport.

Han var en av alla de anonyma vardagshjältar som aldrig får ett omnämnande och därför känns det konstigt att han får det en sådan här dag. Jag hoppas några andra sagt det till honom genom åren.

Jag vet att när jag nästa gång möter någon "annan" Roland Hedberg kommer att uttrycka min respekt och tacksamhet för den tid de lägger ned på vår sport. Det är dom som är skillnaden.

Jag har aldrig träffat Roland Hedberg, men ändå vill jag uttrycka mitt deltagande i det sorgearbete hans familj och vänner just nu genomgår.