Dramaturgisk, men liten effekt

Ni har säkert redan sett, läst, oroats eller fnittrat förtjust åt situationen som blivit dagens snackis. Timrås Daniel Corso blev irriterad på sina lagkompisar och bestämde sig för att knacka compositklubban i Johanneshovs nötta sarg. Resultatet blev att Tränare Perra blev så arg att han skickade ut honom till omklädningsrummet.

Det påminner om högstadiet på något sätt. En arg lärare får en stökig elev i klassrummet och istället för att lösa problemet skickar pedagogen ut eleven i korridoren. Det får en dramaturgisk - men liten - effekt.

Jag tror - precis som alla andra - att det i grund och botten handlar om det Corso sa till Expressen efter förra matchen. Perra fick igår ett läge att markera mot Corso och som han gjorde det.

Allt är Timrås problem och jag skulle ljuga om jag mår dåligt över det. Däremot kom jag att tänka på en helt annan sak.

Det handlar om en kommentar från Hasse Backe i samband med den turbulenta avslutning som Sergio Ramos visade upp mot Barcelona i måndagskväll. Jag kommer inte ordagrant ihåg vad han sade, men andemeningen var ungefär så här; Vissa spelare gör sådana där saker i slutet av matcher för att rättfärdiga sig mot supportrar och media. Dom kan säga till dom bittra att dom i alla fall blev förbannade.

Ni hajar vilka ettor jag lagt ihop för att få tre som resultat, eller hur? Corso visar frustration för att slipa frågor från utomstående och därmed göra sig omöjlig i laget. Konsekvensen blir ett brutet kontrakt, frihet att skriva på för något annat lag utanför Elitserien och Timrå får loss pengar för att skriva kontrakt med Sonnenberg.

Långsökt? Absolut, men i den idrottsvärld som styrs av pengar, testosteron och spekulation är allt möjligt.

Jag tror att alla - oavsett klubbfärg - har något eget exempel att minnas. Jag minns i alla fall en och annan jag misstänker gjort samma sak som Corso, Perra och Sergio Ramos.