Idrottsfesternas begynnande död?

Efter en tids frånvaro av skäl som inte lämpar sig här vill jag istället för att skriva något om ishockey, men ändå beröra ett annat ämne som inte lämpar sig.

Under hela mitt liv har jag följt idrotten på nära håll. Ibland som spelare, ibland som ledare - men framförallt som supporter och publik. Jag skriver supporter med viss tvekan då begreppet alltför ofta är sammanknippat med bråk, våld och beteenden som inte är tillåtna någon annanstans än på ståplatssektioner runt om i världen.

Jag vill fortsätta se idrotten på plats i arenor där sådana som jag samlats för att hylla spelare utöva en sport vi älskar, för att ta del av en feststämning som inte handlar om förargelseväckande beteende och för att träffa vänner som delar mitt intresse.

Under den höst vi nu lämnar bakom oss har vi - som menar oss vara idrottsvänner - tvingats se matcher avbrytas på grund av enskilda individer som inte hållit den gemensamma överenskommelsen med oss andra - ni vet den om att idrott ska vara roligt, lekfyllt och en värld där vi oavsett bakgrund och ålder kan mötas som jämlikar.

Vi har också fått ta del av knallskott på läktarna, personer som hotar andra och spelare som inte vågar ta bladet från munnen när det gäller vad dom egentligen tycker om det som händer vid sidan av isen.

Det har gett mig en tankeställare. Vill jag att det ska vara så? Mitt svar är självklart och glasklart. Nej, det vill jag inte.

Vad kan då - vi som vill annorlunda än dom som förstör vår upplevelse - göra? Inget säger vissa, hårdare tag säger andra.

Jag säger att det handlar om att också du och jag ska visa vägen. Att vi själva inför nolltolerans mot det vi inte gillar. Att vi ständigt reagerar när något händer. Inte sitter där och skakar på huvudet när vi hör nedsättande ord, rasistiska påhopp, kvinnoförnedrande uttryck eller våldsförhärligande uppmaningar. Att vi reagerar och gemensamt tar ansvar för den idrottsmiljö vi vill vara en del av.

Jag vet att det inte alltid är enkelt att som ung människa säga till en 10 år äldre person, men kan vi stärka ryggraden på fler är mycket vunnet.

Givetvis bör klubbarna göra mer, givetvis bör lagstiftning bli tydligare och givetvis bör den polisiära insatsen ge verkningar långt efter att den tjocka tanten sjungit. Men om inte du och jag gör det vi kan för att hindra det vi ser ska vi inte tro att uniformer och jurister ska lyckas.

Lagstiftningen hjälper och stödjer oss, men den blir aldrig något mer än lagstiftning om inte vi stödjer den genom att själva vara förebilder.

Igår köpte jag biljetter till Djurgården - Brynäs på Hovet den 22 januari. Jag och en god stockholmsvän ska tillbringa en dag tillsammans. Den ska avslutas på Hovet där våra gemensamma intressen möts. Det var tänkt att bli en härlig hockeyfest. Idag hoppas jag det.