Tålamod och spetskompetens

Dagen efter det vissa kallar seriefinal och det jag kallar seriespel. Brynäs vinner borta mot Luleå och jag kan tänka mig att stämningen i laget är ganska bra just nu. Erkänt svårspelade Luleå och deras hemmaspel besegrades med två av ishockeyns viktigaste komponenter - tålamod och spetskompetens.

Luleås - som vanligt - furiosa inledning av matchen gav inte den sedvanliga hemmaledningen. Istället lyfte Brynäs sitt spel när Luleå började drabbas av frustration och mjölksyra. Järnkroks första mål styrs in av en försvarande hemmaspelare, men förarbetet höll högsta klass. I den andra perioden är det jämnt skägg. Brynäs fortsatte att visa tålamod och när powerplaymöjligheten kom i slutet av perioden - efter den lite obetänksamma och lite klantiga pååkningen av Niklas Svedberg - visade Brynäs spetskompetens. Hansen till Silfverberg och smackelibang upp i nättaket av Järnkrok. Spetskompetens att njuta till.

Jag är mycket nöjd över att se hur det offensiva Brynäs hanterar att spela bortaspel när det krävs. Försvarsspel är en mycket viktig del av ishockeyn och när ett lag hanterar spelet i bägge ändarna av spelplanen blir man svårslagna. Titta bara på Luleå. Ett lag som den här säsongen har prioriterat försvarsspelet rejält. Påminner ibland lite om det italienska landslaget i fotboll. Det har tagit dom långt - och frågan är inte om det kommer att räcka riktigt långt i ett slutspel. Om Luleå och dess supportrar ser styrkan i sitt eget spel skulle dom ha roligare än vad dom hade igår kväll.

Jag har i alla fall hur roligt som helst just nu. Även om det inte blir slutspel, utgång i kvartsfinal eller ingemansland tänker jag njuta så länge jag bara kan. När vi var i Prag under Europacupspelet hösten 1999 sa en god vän till mig att vi var tvungna att njuta. Vi kanske aldrig mer skulle få vara med om det igen. Nu har det gått 13 år och jag njuter inte längre av guld, jag njuter av tillfälliga framgångar. Om dessa tillfälligheter ger mig en lång hockeyvår återstår att se. Jag njuter nu. Punkt.