Munkavle av!

Nu ska domarna inte kommentera matcherna. Det låter väl klokt om det handlat om att faktiskt kommentera matcherna.

För egen del tycker jag domarnas synpunkter om kontroversiella domslut är viktiga att få ta del av. Dels för att jag som åskådare kan lära mig något nytt - det är inget jag gör under matcherna - och dels för att domarna är lika viktiga som spelarna för ishockeyn som sport.

Ska vi alla få en idrott som tränger bakom dom vanliga slaskargumenten och utvecklar sporten tror jag man gör det bäst om spelare, ledare och domare tillsammans gör det. Därför är det mer än olyckligt att domarna fått munkavle på sig.

Munkavle av på Sveriges domare!

Hårda domar

När jag går på ishockey är jag inte den trevligaste personen av alla. Jag får svårt att tala i fullständiga meningar och jag befinner mig i någon sorts bubbla där vardagens bekymmer inte existerar. I en bubbla där det finns rätt och fel, vackra mål, fula mål, skickliga spelare och en idrott som innehåller många dimensioner och nivåer. Jag är däremot tydlig med vad jag tycker om det som presteras. Jag är aldrig så glad och aldrig så besviken som när jag ser på ishockey.

En avgörande del i den upplevelse jag söker från min läktarplats är beroende av det som presteras på isen. Jag har krav på spelare och ledare, på publik, på publikvärdar och på domare. Domarna är en viktig beståndsdel i det samspel upplevelsen av hockeymatch så ofta är.

När jag läser om hot och andra otrevligheter riktade mot matchfunktionärerna blir jag nedstämd. Visst ska dom få veta när dom gör fel, men hot? Repade bilar? Nattliga telefonsamtal? Jag förstår det inte. En hockeymatch är ungefär som Las Vegas. Det som händer i Vegas stannar i Vegas.

En adrenalinstinn idrott som vår skapar situationer där eftertanke inte kännetecknar dialogen under en match. Det kan jag förstå. Däremot har jag mer än svårt att förstå att någon tar det med sig hem.

Missförstå mig inte. Domarna ska kritiseras om dom gör fel, dom ska granskas som alla andra som deltar i den miljardindustri svensk ishockey faktiskt omfattar och dom ska också ges möjligheten att förklara sig. Vi behöver duktiga domare och vi behöver ett klimat inom svensk ishockey där vi får fram fler duktiga domare. Jag är övertygad om att en sådan utveckling blir omöjlig om utvecklingen med hot mot domarna ökar.

Jag kommer garanterat att uttrycka missnöje med ett flertal domslut den kommande säsongen. Jag kommer att vara mer upprörd över dessa beslut än vad jag kommer att vara entusiastisk över alla korrekta domslut som tas under säsongen. Därför vill jag redan nu önska alla domare lycka till den här säsongen. Vi kommer inte att tycka likadant under säsongen, men tack för att ni bidrar till att göra "mina" hockeymatcher till en upplevelse jag inte vill vara utan.

Slutspelsmorgon

Det är lördag morgon. Hemmamatch. Kvartsfinal tre. 1-1 i matcher. Det borde vara det roligaste som finns, men idag är jag riktigt spänd. Om Brynäs kan slå HV71 finns det en liten, liten, liten chans att vi gör riktigt match av den här kvartsfinalen.

Såg på Aftonbladets hemsida att HV-spelarna vill spela hårdare. Det går bra det. Nu är det ju inte tuffa tacklingar som renderar utvisningar. Det är fega och tekniskt dåligt utförda tacklingar som ger utvisningar. Mitt budskap till dom som klagar - hem och träna på regelrätta tacklingar istället för att gnälla på att de blir utvisade för tacklingar i ryggen.

Det är föga förvånande att HV nu klagar på bedömningsnivåerna. Jag tolkar HV-utspelet på två sätt.

1. HV71 är oroliga över sitt eget spel och anser att de behöver hjälp av domarna. Har Gud lämnat det frireligiösa Jönköping?
2. HV71 kan inte bättre och vill inte prata om att det faktiskt är så. Istället vill de prata om domare som inte blåser av för att pucken INTE är i mål, men inte prata om regelvidriga tekningar.

Nu vill jag att det ska spelas ishockey och ingenting annat. Domare och annat ingår i det drama som idag börjar klockan 15.00 i Läkerol Arena, men domaren är bara sufflören. Det är spelarna som har huvudrollen. Låt det förbli så.

Idag hoppas jag på ett ruggigt koncentrerat Brynäs som tar vara på de chanser som skapas, som visar att det klubbmärke dom bär på bröstet förpliktigar i slutspelssammanhang och visar hemmapubliken att Brynäs IF är på väg tillbaka.

Det skulle vara lätt att prata återtåg, men det får de göra i Leksand. Att döma av matchen igår verkar Elitserietåget slutat att gå förbi Leksand.

Slutspel - det vackraste ord vi hockeyälskare känner till. Släpp pucken!