Varför Brynäsare?

Kan man egentligen svara på frågan om varför, och när, man bekänner sig till en idrottsförening? Frågan är lika absurd som den är svår att svara på. Det enkla och kanske mest ärliga svaret är att det inte går att svara på. Däremot kan jag svara på varför Brynäs IF har fått ta, och fortfarande tar så mycket av min tid. Det finns perioder när Brynäs är det första jag tänker på när morgonljuset träder in i sovrummet och det sista jag tänker på innan jag loggar ur för dagen. Det är naturligtvis inte riktigt sunt, men så är det i alla fall.

Under min första tid som Brynäsare kunde jag naturligtvis inte allt som jag idag kan om min förening. Jag kan därför inte säga att det var för att Brynäs vunnit många SM-guld och att fantastiska och klassiska hockeynamn representerat föreningen. Jag kan däremot berätta att jag idag känner stolthet över att tillhöra denna fantastiska förening. För mig är Brynäs mer än ett hockeylag, mer än en förening och mer än bara vänner. Det är allt det men ändå så mycket mer.

När serien börjar vet jag att jag kommer att få träffa mina vänner och bänkgrannar. Det är människor som inte bryr sig om vad jag jobbar med, hur jag bor och vad jag tycker om den senaste utvecklingen på börsen. De är intresserade av mig som person. Vi möts utan några andra beröringspunkter än att vi är hängivna Brynäsare som valt att lägga tid och pengar på att se vårt lag så ofta vi kan. Det är en väldigt speciell känsla och en väldigt bra sådan.

Jag kan utan att skämmas säga att några av mitt livs allra lyckligaste stunder har jag tillbringat tillsammans med mina vänner i Gävle. Jag har haft förmånen att vara på plats vid två tillfällen när Brynäs vunnit det nationella mästerskapet. De lyckokänslor det givit är jag glad över att jag kunnat dela med just dessa människor.Därför blir mitt svar på den inledande frågan: Jag valde aldrig Brynäs. Det var Brynäsarna som valde mig. För det tackar jag er.