Brynäs, sommar och hängmattor

Hjärnan borde vila just nu. Sommaren är här och i cd-spelaren ligger plattorna som bara spelas under den tiden på året då gräset är grönt. Trots det sitter jag och tänker på ishockey.

Oron över lagets och klubbens framtid är aldrig större än under dessa månader. Sommarsemestern i juli betyder samma sak som funderingar över hur laget ska fungera i jämförelse med våra motståndare. Jag vet att man borde vila huvudet och bara vänta in ispremiären, men det går inte.

Hur det kommer att gå? Ingen aning. Jag hoppas och tror att det ska gå ganska bra, men alla vet att det tar tid att bygga mästarlag. Ambitionen från klubben är ingen annan än att titeln en dag ska tillbaka till Gävle, men frågan är vilket tidsperspektiv man ska ha? Jag förväntar mig inga underverk med årets årgång av Brynäs. Jag hoppas på en slutspelsplats och att vi därmed undviker kvalspelet, men så mycket kan hända. Jag är övertygad om att vårt lag kan slå alla lag, men kan man göra det i fyra av sju matcher? Men, framförallt; blir det slutspel eller ej? Jag tar inte ut något i förskott. 55 matcher ska spelas innan vi vet.

Sandlin skulle säkert sagt att intresset för kortsiktiga resultat är för stort och att det egentligen är mycket mer intressant att se vilka individer som bygger sin karaktär och som har modet att visa det på isen. Så sant... Det är ju egentligen om det allting handlar. Tänker mycket på Sandlin just nu. Måste nog lägga mig i hängmattan och läsa om hans böcker. Då tror i alla fall grannarna att jag tänker på något annat än ishockey på sommaren - men jag vet ju hur det egentligen ligger till.