Så har det då gått ett halvt dygn sedan den senaste nummer 8 händelsen. Har ägnat morgonen åt att försöka samla ihop tankar och känslor, men det slutar med att jag fortfarande inte känner mig färdig med nummer 8.
Ni har säkert sett att han sagt att det inte var meningen. Det säger alla som begår brott. Det vill säga alla dom som begår brott och erkänner det. Med andra ord vet nummer 8 att han gjort något osedvanligt korkat, men han vill inte samtidigt ta ansvar för det. Med att ta ansvar menar jag, i det här fallet, se över sitt eget beteende på isen. Det är förga troligt att Herr 8 kommer att göra det. Hela hans hockeyidentitet ligger i en spelstil där han i sin förvirring blandat samman hårt spel med farligt spel. Nummer 8 borde uppsöka ungdomsverksamheten i någon grannklubb och höra vad tränare och ledare säger till ungdomarna. Kroppstacklingar med alla armar och ben tillsammans, klubban på isen i tacklingssituationer och träna på timing är de instruktioner de får. Instruktioner som borde gälla nummer 8 och hans kommande träning.
Nummer 8 ska inte be om ursäkt en gång till. Han ska medvetet träna bort sina olater, inte spela match förrän han vet att han kan kontrollera sin kropp i förening med sina avsikter och be sina supportrar om ursäkt för det anseende han är på väg att skapa för sin förening.
Blodtrycket sjunker, men det är inte på en bra nivå. I Cd-spelaren snurrar Police and Thievies med The Clash. Inget medvetet val på låt i sammanhanget.
För alltid en av oss
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar