Idag gäller det, igen...

Jag vaknade den här lördagen med tankar som handlade om ödesmatch. Ingen bra inledning på en redan gråmulen dag, men jag känner verkligen på det sättet.

Klockan 15.00 möter mitt Brynäs någon annans Södertälje Sport i Tablettasken. Det känns onekligen som att allt annat än seger vore ödesdigert. Visst.... Det är många matcher kvar att spela och inte så många poäng till slutspel, men symbolvärdet av en seger kan inte nog underskattas.

Det är min förhoppning att laget ska visa samma stolthet över att bära vår traditionstyngda tröja som Tord Lundström. Tord som innan matchen idag ska hyllas för sina insatser i föreningen. Det är min förhoppning att hans närvaro ska visa spelarna i laget att det handlar inte om löner och bra avtal. Det handlar om att utveckla sitt spel, göra allt för sitt lag och visa supportrar och annan publik att Brynäströjan är något speciellt.

Jag har ingen avsikt att lägga press på några spelare. Jag vill bara påminna om varför många av oss är Brynäsare. Vi är det därför att känner stolthet över vad klubben presterat genom åren, över spelare som gjorde allt för att visa klubben att går före allt annat.

För mig betyder klubbemblemet stolthet, vänskap och framgång. Just nu känner jag att det är viktigt att påminna oss alla om just det. Det handlar om dig och mig också. Jag menar att vi som sitter, står eller oroligt vankar i gångarna under läktarna också har ett ansvar. Det har aldrig varit viktigare att visa att Brynäs färger är våra färger. Det är min övertygelse att all den frustration som tar sig allt märkligare formuleringar egentligen är uttryck för vad jag beskrivit, men med den skillnaden att det saknas förmåga att verbalisera det.

Idag kommer jag att stå upp för den störste av de stora i en lång hyllning för en sagolik karriär. Det är min förhoppning att de spelare som står på isen ska använda hyllningen som tändvätska och inspiration.

Orolig? - Alltid!
Nervös? - Ständigt!
Jag är för tusan hakar Brynäsare och då är dessa känslor ständigt närvarande.