Såg matchen på plats igår. Match var kanske en överdrift. Ett lag på plan och inte var det mitt. Tappade lite respekten för laget igår. Var det verkligen 100% från alla spelare? Svårt att tro, men förmodligen var det så? Vad vet jag?
Känner mig oerhört besviken. Längtar tillbaka till det omöjliga. Jag gillade Brynäs a' la Boork. Ja, ja jag vet att den tiden är över. Men, drömma får man väl göra, eller hur?
Mötte några personer idag som har sina sympatier i ett annat lag. Dom tyckte jag såg sänkt ut och menade att livet går trots allt vidare. Just då funderade jag verkligen över om dom hade rätt? Innan någon övertolkar vill jag bara säga att jag ställer mig frågan som alla supportrar ställer sig; finns det tillfällen då supportrar som betalar för sitt intresse har bättre inställning än de spelare som har det som arbete kan visa upp? Det är nog så och det gör mig ledsen...
Nåja, jag vet förutsättningarna. Jag är Brynäsare och det innebär ständig ångest blandad med två delar förtvivlan och en del glädje. Det är bara att komma igen.
För alltid en av oss
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar