Skillnaden mellan Elitklubbar och klubbar som är i Elitserien

Roger Melin och Per Bäckman är två helt olika personlighetstyper och tränarkaraktärer, men med ett gemensamt. De har fått sparken från sina respektive klubbar, inte för att de håller på att ramla ur Elitserien utan för att laget inte är tillräckligt bra och tar tillräckligt många poäng.

Utan att ha några som helst insikter i varför just dessa tränare lämna sina uppdrag mitt under säsongen konstaterar jag bara att det märks att Frölunda och Färjestad ställer helt andra förväntningar på sitt representationslag än vad andra föreningar kan och/eller vill göra.

Myntet har alltid två sidor. Jag finner det tilldragande att se föreningar satsa hårt mot att vinna titlar och att dom aldrig nöjer sig med "good enough" utan kräver leverans av kompetens varje dag, varje vecka och varje match. Jag finner det mindre tilldragande ur ett mer mänskligt perspektiv. Nu tycker jag inte på något sätt synd om varken Melin eller Bäckman. Tvärtom. Dom tjänar bra med pengar och dom vet vad dom gett sig in i.

Min poäng är att det finns klubbar som kan kräva dessa saker av sin personal. Klubbar med pengar, tradition och klubbar med de starkaste hockeyorganisationerna vid sidan av planen. Det är förvånansvärt ofta dessa klubbar som höjer bucklan i slutet av säsongen . Jag vill att mitt Brynäs ska vara en sådan klubb. Idag tror jag vi har en av tre ingredienser...