Det finns så mycket att säga

Några omgångar kvar av årets grundserie och här sitter jag och har svårt att formulera mig. Vem trodde att jag mest av allt skulle känna oro inför säsongsavslutningen? I normala fall skulle jag säga att det här är tjusningen med idrott. Man kan aldrig förutsäga hur det ska gå, vilka som vinner och vilka som förlorar. Men, det är ju i teorin....

Nu är det inget teoretiskt resonemang. Nu handlar det om mitt Brynäs. Det är inget samtalsämne av hypotetisk karaktär, det är ett faktum.

Jag har inte gett upp och jag tror ingen annan supporter, spelare eller ledare har gjort det heller. Det kommer och det ska reda ut sig, men jag tvingas medge att det finns en bekymrad min i mitt ansikte när jag tänker på det värsta.

Vi är många tusen människor som bryr oss om vad som händer med vårt Brynäs. Många av oss bor på andra platser än i Gävle. Det gör oss inte till mer, eller mindre Brynäsare. Det är som det är bara. Jag kommer aldrig att ge mig. Jag åker till Övik imorgon, jag åker till Gävle på lördag och jag åker till vägens ände för att visa laget mitt stöd. Det gör mig inte till en bättre Brynäsare än någon annan. Vi är alla Brynäsare på våra villkor.

Låt oss gå man ur huse och visa vårt lag vårt stöd var vi än bor och verkar. Brynäs har glatt oss under många år och kommer att göra det igen, men nu måste vi visa vårt stöd. Det är i de svåra stunderna vi får reda på vilka sorts människor vi är.

Det finns så mycket att säga, men att formulera vad jag känner är inte enkelt. Jag återkommer.

Nervös? - Det kan du lita på!
Brynäsare? - Alltid!