Förra söndagen såg jag Brynäs spela Rögle sönder och samman. När Kenny Jönsson inte kunde leda sitt lag återstod inte mycket. Två dagar senare satt jag i Madison Square Garden och såg Rangers möta Philadelphia Flyers. Det är tvära kast ibland.
Redan när jag närmade mig The Garden upplevde jag något speciellt. 25 års väntan var över. Jag skulle få se The New York Rangers spela ishockey. För många av er är det kanske inget speciellt att få göra en sådan sak, men för mig var det här stort. Mycket stort.
Matchen var kanske ingen som jag kommer att analysera särskilt länge. Det var en match i mängden som Flyers vinner rättvist i sudden. Men upplevelsen av arena, lag och supportrar var desto större.
Två dagar senare sitter jag på en riktigt bra plats och studerar Henrik Lunquist värma upp. Inser redan under uppvärmningen att ikväll är det Match. På andra sidan står New Jersey Devils. Upplagd för många och starka känslor. Traditionens makt är stor, lagen möts ofta och supportrarna bor inte långt från varandra. Rangers hade inte förlorat mot Devils inför match och förlorade inte den här kvällen heller. Med ett sent mål kunde Rangers vinna med 3-2.
Matchen var bra, men det riktigt stora nöjet för mig var mina bänkgrannar. Människor som liksom mig själv hade följt sitt lag under lång tid. Våra samtal handlade om Sean Averys förändrade roll i laget, Stanley Cup-finalen mot Vancouver 1994 och Rangers-svenskar. Riktigt roligt, underhållande och lärorikt. En kväll som var tänkt att bli ett idrottsminne blev ett minne för livet. Jag tackar Mr Blue och Mr Red and White för lektionen och underhållningen. När vi möttes som hockeysupportrar från var sin sida av Atlanten förstod åtminstone jag idrottens betydelse för möten mellan människor.
Som sagt; det är tvära kast ibland. Brynäs - Rögle på söndagen och Rangers på tisdag och torsdag.
Nu hoppas jag att vi i morgon får en Brynässeger. Jag ska inte till Skåne, men på fredag är jag på plats i Läkerolen. Kom du också!
Fullt fokus på uppgiften! Fullt fokus på Elitserien!
För alltid en av oss
6 år sedan
2 kommentarer:
Vilken resa! Jag är grymt avundsjuk! Bra att du är tillbaka nu i alla fall, funderade vart du hade tagit vägen. :)
Vilken resa är bara förnamnet. Jag har redan börjat planera för nästa. Blir knappast i vår, men nästa säsong ska jag försöka se Rangers i Garden igen.
Alltid roligt att vara saknad. Då vet man att någon läser det som skrivs och verkar tycka det är underhållande...
Skicka en kommentar