Matchen då?

Hur var matchen igår kväll då? Ja, ni... Om jag skulle göra en 100 bästa lista över hockeymässiga upplevelser så kommer inte gårdagens match med på den listan. Däremot är den känslomässiga upplevelsen med på en mycket, mycket kort lista.

Det bär mig emot att konstatera att få, om ens någon, brynäsare spelade på en sådan nivå att det är värt att spola tillbaka kassetten för att se matchen igen bara för det. Matchens dignitet och den press som fanns på banans alla aktörer märktes hela vägen upp till översta raden i Läkerolen. Det var ingen estetisk upplevelse, men en känslomässig.

En spelare är ändå värd ett alldeleles särskilt omnämnande och det är naturligtvis det unga målvaktslöftet Jacob Markström. En riktigt bra insats från hans sida. Brynäs försvarsspel skärps till med honom i buren vilket gör att Jacob får chansen att se skyttar och puckar på ett helt annat sätt än vad andra målvakter fått möjligheten att göra under året. Visst, vi möter andra typer av lag, men jag tycker det finns en skillnad gentemot tidigare insatser av Laget Brynäs.

Imorgon kommer det att krävas en likadan insats av Brynäs. Bortaplan mot Västerås. Ett lag som kan slappna av, men som spelar med sitt klubbmärke under huvudkudden, på bröstet och intatuerat i själen. Dom spelar inte för att vinna poänger, dom spelar för sin och sin förenings stolthet. Värsta tänkbara motstånd i den här typen av matcher med andra ord. Vårt svar borde vara att vår stolthet, vårt kunnande och vår lojalitet är större än våra motståndares.

Kom igen nu, Brynäs IF! Fullt fokus på uppgiften! Fullt fokus på Elitserien!