Den ryske oligarken har talat

Så var mardrömmen här. Den ryska rubeln har talat. Pavel Brendl kan komma att lämna vårt Brynäs till förmån för något ryskt svårstavat lag.

Det fanns en tid när kontrakt var kontrakt, när handslag mellan ansvariga ledare och spelare gällde och när ingågna avtal respekterades. Dessa företeelser är idag lika värdefulla som monopolpengar.

Pavel Brendl har för alltid skrivit in sig i mitt idrottshjärta, men han har för alltid skrivit in sig i ett bittert idrottshjärta. Inte för att han i likhet med många andra idrottsmän spelar för det lag som för dagen betalar bäst och inte för att han väljer att lämna mitt Brynäs. Jag känner bitterhet därför att allt blir så tydligt. Lagidrott handlar inte längre om att atleter samlas i en förening för att vinna gemensamma segrar åt sig själv och åt sina supportrar. Det handlar om pengar. Allt det här visste jag redan, men idag ser jag klarare än jag någonsin gjort tidigare.

Än en gång vill jag säga att ingen skugga ska falla på Pavel Brendl. Visst hade han kunnat valt att vara kvar i Brynäs för att vara den spelare som leder Brynäs uppåt, men jag inser att miljoner rubel väger mer.

Pavel Brendl är inte Brynäs IF. Han är en spelare vi aldrig kan ersätta. Brynäs framtid ligger inte i händerna på en spelare. Framtiden ligger i de spelare som är kvar, de ledare som finns i föreningen och de supportrar som lever och andas Brynäs.

Jag kommer aldrig att glömma Pavel Brendl och det han gjorde för oss det gågna året. Jag kommer heller aldrig att glömma den 9 juni 2008, men av helt andra anledningar.

Om jag kommer att återkomma i ärendet? Alldeles säkert, men inte idag. Idag ska jag sörja att en dröm dog. Drömmen om att se Pavel Brendl i ett Brynäs som spelar slutspelshockey.
Drömmen dog när den ryske oligarken talade.

Jag vill så gärna hoppas att jag sover och att jag kommer att vakna ur min mardröm. Inget är klart.

För vad det är värt; Stanna Pavel! Stanna.