Onekligen lever vi i en märkvärdig tid...
Ena stunden är supportern så där glad som bara riktigt glada supportrar kan vara över en oväntad serieledning. I nästa stund ligger oket på axlarna tungt och påminner om tunga säsonger. Supportern är manodepressiv till sin läggning. Då jag betecknar mig själv som supporter är det bara att acceptera att jag lider av en psykisk sjukdom...
Skämt åsido. Det är inte enkelt just nu. När jag ser laget på plats är jag nöjd med det jag ser, men mellan matcherna oroar jag mig för nästa match. Tänk om jag är glad och sedan går det åt skogen... Då var jag ju glad när jag egentligen borde ha varit orolig. Med andra ord är det lika bra att vara orolig redan från början och hela tiden. Logiskt, begåvat och insiktsfullt? Inte det minsta...
Kom häromdagen att, i det här sammanhanget, tänka på Emil i Lönneberga. Kommer ni ihåg när han inte fick köpa sockerdricka när han var på auktion? Om en liten liknelse tillåts skulle jag vilja säga så här:
Om jag inte får vara glad när Brynäs leder serien; när i hundan ska jag vara glad då?
Emil är en glad kille som njuter av livet. Själv känner jag mig som Emil på Prozac...
Den blomstertid nu kommer
8 månader sedan
3 kommentarer:
Känner så otroligt väl igen mig i dina tankar. När är det berättigat att vara glad??
Man får vara glad när man vunnit SM-guldet...
Personligen tänker jag tillåta mig att känna lycka om vi når slutspelsmålet, nöjd om vi klarar oss från kvalspel, lättad om vi får kvala och klarar oss kvar, apatisk om vi åker ur.
Fast, det är ju ändå bara hockey.
Hans-Eric - Du är tydlig. Guld ger glädje. Jag håller med. Inget ersätter den glädje som infinner sig när titeln är tillbaka på Brynäs. Men, jag småfnissar lite grann just nu. Jag är så där lite småglad...
Kristin - Kul att du känner igen dig. Tror det finns fler som känner likadant.
Tyvärr finns det dom som blandar samman egen framgång och egen glädje med skadeglädje över andras motgångar. Om inte glädjen pyser ut som champagnekorkar så är det nog ingen fara att vara lite glad i brynässamvaron.
Däremot är jag mer orolig än glad...Några års motgångar har satt sig i kroppen om jag säger som så...
Skicka en kommentar