Dackell har taktkänsla

I natt kommer jag att sova gott. Någon gång under natten kommer jag att höra ett ljud som starkt påminner om när en hockeyklubba slår två gånger i isen. Det är vackert och jag känner mig lugn...

När Brynäs avgör matchen i sudden görs det till tonerna av Dackells taktkänsla. När Emil Sandin når honom med en passning från hörnet sker det efter att Dackell uppmärksammat Sandin om sin närvaro genom att just knacka klubban i isen två gånger. När målet sedan följs upp av det där förlösande ljudet av en hockeypubliks glädjeyttring blir det inte mycket bättre. Nattsömnen är räddad och två poäng till Brynäs är ett faktum.

Matchen i övrigt då? Jodå, det var ishockey på någon sorts mellannivå. Ibland fick vi se kombinationer mellan spelare som påminde om elitidrott. Vid några tillfällen fick vi se målvaktsprestationer som var elitidrott. I några korta sekvenser fick vi se några moment som skrivs upp i den lilla boken med namnet Värt att komma ihåg på ryggen.

Det var den här typen av matcher förlorade under fjolåret. Nu blev det två mycket viktiga poäng. En förändring värd att nämna.

Träffade Brynäsbloggen på arenan. Det var första gången vi sågs i det vi kallar för det riktiga livet. Trevlig bekanstkap. Han verkar skärpt.

Nu väntar HV och Frölunda på bortaplan. Svårt, mycket svårt. Men den här natten ska jag somna till tonerna av den ljuvaste av musik. Knack, knack...