Kollapsen som kom av sig

Jag tror att vi lite till mans visste att den här dagen skulle kunna komma. Den där dagen då vårt lag inte skulle orka med att vinna flest närkamper, hålla positionerna bäst och strida för varje centimeter på isen…

Tro nu inte att jag för en sekund är nöjd med kvällens insats. Tvärtom finns det alltid värdighet att spela för. Jag är däremot inte överraskad. Vårt Brynäs består av tappra spelare som varje match måste spela oerhört koncentrerat och fokuserat. Det är därför tvunget att komma kvällar när det inte fungerar.

Föga överraskande kommer också kollapsen – för kollaps var det – mot just Frölunda i Scandinavium. Det är inte ett lag och en arena där vibbarna för en skräll är särskilt starka.

Just nu är inte jag killen som går och visslar på Brynäs Hej direkt…

Om hockeymatcher bara hade spelats i arton istället för sextio minuter är det mycket som talar för att det ni hittills läst hade varit mina kommentarer från kvällens match, men nu spelas alla hockeymatcher i sextio minuter. Så även den ikväll.

Förlusten är ofrånkomlig. Frölunda är bättre än Brynäs. Däremot är det min uppfattning att laget ska ha en liten eloge för att man försöker komma igen i en match där inget - och jag menar inget - tydde på att det skulle ske. Några olyckliga utvisningar mindre och ett anständigt power-play-spel och det kanske hade räckt en bit till... Ähh... Vem försöker jag lura?

Irritationen i slutet visar också att vårt Brynäs inte heller är nöjda med kvällens insats. Låt MoDo betala priset för kvällens insats. Vi ses i Läkerolen!