tisdag, februari 10, 2009

Kampen går vidare

Konstaterar att Västra Frölunda är så mycket bättre än Brynäs den här kvällen. Trodde på ett större engagemang, vilja och ambition från representationslaget, men jag lämnade soffan med flera bekymrade veck i pannan.

Engagemanget syntes tydligast efter tröstmålet - jodå, det var ett tröstmål - och med lite tur hade vårt Brynäs fått in ytterligare ett mål och kanske, men bara kanske, hade vi kunnat störa Västra Frölunda. Viljan fanns där hela tiden, men omvandlingen av tanke till handling stannade vid viljan. Ambitionen är det stora frågetecknet efter matchen.

Efter en andra period där ingen hade sagt något om Brynäs varit något mål närmare Frölunda var åtminstone jag säker på att Czarnecki & co skulle coacha ned laget till nio forwards, men det hände aldrig. Ambitionen om att vinna varje match kändes tveksam. Czarnecki hade säkert någon tanke med sin coachning, men vad?

Var tanken att rulla på spelare för att matchen var avgjord och krafterna ska användas till kommande matcher? Ville man matcha de unga spelarna Sundström och Persson i syfte att de skulle komma i form eller få känna på hur spelet kan kännas i en tredje period? Var avsikten att visa att alla spelare i årets upplaga av Brynäs är lika viktig? Endast Czarnecki med vänner vet svaren. Jag både hoppas och tror att Brynäs kommer att uppträda på ett annat sätt på torsdag.

Vi kan - Vi vill - Vi ska budskapet som möter oss besökare på vår hemsida triggade mig inför match, men efter matchen konstaterar jag att budskapet blev Vi kunde - Vi ville - Vi skulle.

Nu är jag inte den som dömer ut laget efter en förlustmatch i Scandinavium. Vi vet att det alltid är svårt att vinna i Göteborg. Jag hoppas att tanke blir till handling på torsdag, att engagemanget kommer att visa sig tydligare än den här kvällen, att LHC får känna av vår vilja och jag hoppas ambitionen leder oss till seger mot de blivande svenska mästarna.

Om jag är på plats? Självklart! Inget är avgjort efter en förlust mot Frölunda. Nu kan vi på läktarna visa vårt engagemang, vår vilja och vår ambition. Jag tänker inte missa den möjligheten.

Inga kommentarer: