Estetik, kreativitet och en knuten näve

Det har gått en dag sedan utskåpningen av Färjestad. När jag vaknade i morse var känslan av vällust kvar. Men som den självplågare jag är trodde jag mig veta att kvalseriespöket skulle besöka mig innan dagen var över. Så blev det inte. Jag njuter ännu.

När jag påminner mig om beslutsamheten i Niclas Anderséns och Jörgen Sundqvists fysiska backspel ser jag enkelhetens vackra estetik. Ofta är det spelare som dessa som visar i vilken form ett lag är. När dom defensiva pjäserna i ett lag är timade i sitt spel ger det en fingervisning om vilken sorts tillit det finns i laget.

När jag påminner mig om hur Carl Järnkrok och Jakob Silfverberg orädda kreativitet firar triumfer som får den mest luttrade förståsigpåaren i Gavlerinken - luttrade förståsigpåare kallar fortfarande Läkerol Arena för Gavlerinken - att resa sig upp när spelarnas risktagande resulterar i avgörande mål konstaterar jag stillsamt att det är något med årets Brynäs som väcker känslor hos många fler än bara hos mig.

När jag ser fokuseringen i Tommy Jonssons ögon när det återstår två minuter och ledningen är ointaglig förstår jag att han leder ett lag som är ute på ett mycket större uppdrag än det som handlar om att slå Färjestad i den 36:e omgången. Jag förstår att Färjestad har förstått det. Deras uppträdande igår kväll fick mig att förstå att dom inte gjort en dålig match. Dom blev bara medvetna om att dom var det sämre laget den där kvällen.

Jag kan inte låta bli att njuta just nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka, men jag gör det ändå.

För övrigt var det nya introt i Läkerol Arena en känslomässig rollercoaster som resulterade i att jag fick torka en tår av stolthet över att få tillhöra föreningen. För er som undrar så vill jag meddela att Niklas Czarnecki även igår kväll höjde en knuten näve. Jag tror det var för en tveksam offside.

Ett Brynäs jag inte kommer att känna igen

Jag vet att det är en kvällstidnings ambition att skaffa läsare snarare än sanningen. Trots det vill jag markera.
Det här är inget jag vill se i eftermiddag. "Mitt" Brynäs står för något annat.

Mitt Brynäs tar i i varje byte, är idérikt, spelar med fart, kraft och ambition. Kort sagt; ett lag med karaktär.

Planerade slagsmål är den idéfattiges lösning. Inte någonting annat.

Lycka till Niklas

Jag känner att jag behöver säga något om Cz. Han kom till oss i ett läge då klubben vibrerade. Vi var ett dalmasstolpskott från bortamatcher mot Sundsvall Hockey, Borås och Växjö. Han kanske inte räddade laget den gången, men han var med.

Därefter har laget gått till slutspel varje år och det har i sig varit en framgång. Nu lämnar han för andra uppdrag. Det säger jag inget om. Så är elitidrotten. Ledare och spelare kommer och går.

Jag har haft en varierad relation till honom. Har inte alla supportrar det till sitt lags ansvariga coacher? Ibland har jag haft åsikter om hur han hanterat laget, coachat laget och förberett laget. Mina bedömningar har varit allt annat än professionella. Tvärtom bygger dem på ett läktarbeteende byggd på passion och "hittepåkunskaper" än på faktiskt kunnande.

Men jag har också stått där stum av beundran - och det är den dominerande känslan - över hur han skapat ett grundspel som inte alltid är en fröjd för ögat, men som gjort det möjligt för oss att uppleva tre raka slutspel.

Nu har vi fått reda på att han ska lämna föreningen och det inför ett slutspel. Är det smart? Jag tänker så här; om din kollega säger upp sig förväntar sig inte du och din arbetsgivare att kollegan gör 100% hela vägen fram tills dess kollegan lämnar jobbet? Så är det naturligtvis.

Jag önskar därför Niklas lycka till - i slutspelet 2011.

En seger med mersmak

En seger är en seger och segrar kräver offer. Den här kvällen åt Brynäs metodiskt upp smålänningarna. Längst bak stod en ödmjuk målvakt som visat att karaktär är något som växer i motgång om man bara är beredd att göra jobbet.

Offren som lämnade slaget har fått betala ett högt pris. Kahnberg, Nordquist och Granström kliver av i förtid och ingen vet när dom spelar igen. Jag hoppas att det sker redan på torsdag, men det står skrivet i stjärnorna.

Det är nu vi får veta hur bra dom andra unga spelarna är. Kliver Rensfeldt in i laget?

Måste också ge coacherna ett erkännande. Korrigeringarna i dagens lag gav resultat. Bra känsla. Synd att man inte gjorde samma korrigeringar i lördags, men även en syndare som vaknar sent ska ha ett erkännande.

Nåja. Oroa mig inför matchen mot Skellefteå gör jag imorgon. Ikväll blir det ett stort glas mjölk och nybakade pepparkakor. Livet kan vara sämre.

Efter några veckor med alldeles för mycket att göra är jag nu tillbaka och du kan lita på att inläggen kommer att öka.

Kom igen nu, Brynäs!

Färjestad på hemmaplan brukar bli minnesvärda matcher. Jag tror laget samlar sig likt man gjorde inför mötet med Luleå. Lasse Jonsson är tillbaka i laget från start. Det finns anledning att tro att han är riktigt sugen på att göra en bra match.

Emil Kåberg och Jonathan Granström inledde ett flera år långt kramkalas för flera år sedan. Det ska visst härstamma från tiden då Granström spelade i Mora. Det brukar inte vara julkortsadresser dom byter med varandra. Return to sender idag?

Ungdomarnas poängskörd har inte lyst upp målprotokollen lika mycket sedan defensiven beordrades från Cz. Förståeligt då deras roll förändras. Jag tror dom går utanför boxen idag och visar väg och avslut.

Kahnberg, Lauritzén och Nordquist har visat gryende form. Det är en formation jag tror stenhårt på. Kommer dom igång har Brynäs något alldeles extra att vila ögonen på.

Det är alltså dags för ny hemmamatch efter det besök i Övik som såg ut att bli en fest men som slutade i ett inferno av känslor där förlustens obehagliga ilningar lämnade det tydligaste minnet. Idag hoppas jag slippa snegla mot den konjak som mår bäst av att mogna.

Kom igen nu, Brynäs!

"Kaxig" Cz lämnade Stockholm med rak rygg

Det här är början på ett inlägg som jag kanske kommer att få nedtryckt i halsen - eller snarare alldeles säkert kommer att få äta upp.

Jag gillar offensiv hockey, men jag älskar när Brynäs vinner. Jag ogillade Lasse Falks hockey och jag bytte kanal under New Jersey Devils "The trap-era". Jag kan ligga sömnlös när Brynäs förlorar och jag drömmer sköna drömmar efter en seger. Därför blir jag lätt schizofren när jag läser Rosa Bladet idag.

Tidningen radade upp några "tuffa" påstående till Coach Cz och han svarade rakt och ärligt. Det fanns ett svar som fick mig att fundera mer än en gång.

Sportbladet: Brynäs spelar den mest defensiva och destruktiva hockeyn i Elitserien.
Cz svarar: Ja, det är vi glada för. Det är jäkligt jobbigt och besvärligt att slå Brynäs och många lag vet inte hur de ska bete sig. Det tar jag som positivt.

Det finns en kaxighet i svaret som jag gillar. Det påminner om föreningar som bygger identitet och vill visa omvärlden att man - visserligen inte är omtyckta överallt - men att man har en idé man står för. Inget hyckleri från Cz med andra ord.

En kväll som den här - när Brynäs precis slagit Djurgården med 5-0 i en träningsmatch i Stockholm - är det naturligtvis enkelt att ställa sig bredvid Cz och säga att han har rätt. En annan kväll och med ett annat resultat hade det kanske varit svårare.

Jag ser mycket hockey. Juniorhockey, Allsvenskan, Elitserien, NHL och också en och annan ungdomsmatch. Helt enkelt matcher på många olika nivåer. Det som slår mig är att alla framgångsrika lag inte bara gör fler mål än sina motståndare, men släpper också in färre mål. Det är naturligtvis en logisk konsekvens, men det kräver också skicklighet att försvara det egna målet.

Jag har fler än en gång stått i Czarneckis ringhörna och försvarat honom, men jag har nästan lika många gånger berättat att jag gillar offensiv hockey bättre än alternativet. Egentligen är det skit samma. Så länge Brynäs vinner matcher sover jag bättre på nätterna och - allvarligt talat - det är om det ishockey handlar. I alla för mig.

Laget tar nästa steg

Då var det äntligen dags för årets upplaga av Sundsvall Hockeys årliga försäsongsturnering SCA-cupen. Dom senaste åren har Brynäs mött värdklubben, Timrå och MoDo under dagarna tre på Gärdehov i Sundsvall och så blir det i år också. För oss som är intresserade av ishockey blir det en helg där viss abstinens stillas medan annan stegras.

Brynäs inleder på torsdag mot värdarna själva. Ett Sundsvall Hockey som efter många om - och ännu fler men - lyckades bli kvar i Hockeyallsvenskan. Laget leds av Pär Djoos och sedan några veckor tillbaka assisteras han av Björn Danielsson. Med andra ord finns det en viss brynäskoppling i båset och bakom taktiktavlan. Laget har tappat flera viktiga spelare inför säsongen.

Målvakten Joakim Lundström har under flera säsonger burit laget i viktiga lägen, men han är nu båsöppnare i Frölunda. Viktige backen Stefan Andersson har lämnat för Frisk Asker i Norge. Lägg till att Henrik Thegel, Niklas Bröms och Jon Palmebjörk också lämnat föreningen så förstår ni att sportchefer och ekonomiansvariga har lagt ned många timmar på att hitta ersättare till dessa frontfigurer. I mina ögon har dom lyckats ganska bra.

Daniel Wågström - samma Wågström gjorde några säsonger i Brynäs - är tillsammans med Mikael Simons dom mest kända och kanske dom bästa namnen, men klubben har också knutit upp en mängd norrländska talanger som genom lån förstärkt laget. Dessutom har klubben värvat den norske talangen Stefan Espeland och stockholmaren Filip Björk som dom senaste åren tillbringat sitt hockeyliv på nordamerikanskt college. Sundsvall har på många sätt ett nytt lag, men ryggraden kommer att finnas i lagkaptenen Daniel Olsson, Jörgen Nordlöf och några andra som spelat i klubben i flera år.

Sundsvall Hockey har alltid varit ett lag som vunnit sina segrar genom att arbeta hårt och kanske är årets upplaga inget undantag. Det ska hur som helst bli intressant att se vad Sundsvall kan göra mot riktigt bra motstånd.

Brynäs kommer till spel med ett lag som prövar sig fram. Tränare Czarnecki har tidigare sagt att SCA-cupen är det tillfälle då formationerna ska börja falla på plats. Därför tycker jag årets turnering blir extra intressant. Hur ska ungdomlig talang och entusiasm blandas med sluga veteraner och rutinerade men hungriga rollspelare?

Personligen kommer jag - som vanligt - att följa nyförvärven med mer än ett försäsongsöga och jag skulle ljuga om jag inte kommer att njuta när ungdomarna kommer in på isen.

Vi som åker till Sundsvall kommer att få se tre matcher på tre dagar och jag längtar.

Ett offensivare Brynäs - Trend eller undantag?

Brynäs vinner mot Mora med 8-3 och Czarnecki tillåter Brynäs spela ett offensivare spel. Spelarna tyckte det var roligt och roligast av alla verkade dom unga spelarna haft det.

Kanske berodde det på att motståndet var allsvenskt och inte HV 71, men efter dom senaste säsongerna hade jag inga förhoppningar om att något annat än ett strikt försvarsspel och tydlig rollfördelning skulle prioriteras. Jag blir ärligt glad över att få höra att spelarna hade roligt. Det brukar sprida sig till läktarna.

I ett inlägg från i våras som handlade om Czarneckis framtid i klubben - läs här - ställde jag mig frågan om han var rätt person att leda lagets offensiva utveckling. Jag hoppades det då och jag gör det fortfarande.

Personligen tyckte jag fjolåret var det år då steget skulle tagits. Med Markström och Läck i storform hade Brynäs "råd" att släppa fler frilägen mot sig. Med andra ord använda fler spelare i anfallsspelet, men nu hoppas vi det blir i år istället. Lagets unga spelare har sådana offensiva kvaliteter att det vore tråkigt för alla att inte använda dom. Å andra sidan vet klubbens anställda bättre än självpåtagna förståsigpåare som mig själv.

Nåja, en träningsmatch ger inte målkalas i varje omgång. Däremot är det roligt att det händer trots det allsvenska motståndet. Nytt allsvenskt motstånd i kväll. Nytt målkalas? Tveksamt, men kanske får vi se om det offensivare Brynäs var en trend eller ett undantag.

Czarnecki gör mig glad

Det är försäsong och alla tränare slänger in reservationer om att det inte är resultaten som räknas. Det är detaljer i spelet, spelidéer som ska prövas och nyförvärv som ska skolas in. Lagen tränar på uppspel, powerplay och tränarens idéer om formationer ser dagens ljus.

Jag tillhör dom som menar att alla matcher också har betydelse på ett annat sätt. Alla lag som vinner matcher bygger in en trygghet i laget just kring dom delar som tränarna redan nämnts. Segrarna blir kvitton på att träningen och dom gemensamma överenskommelserna i laget är riktiga.

Ta matchen mot Timrå senast som ett exempel. Ledning med två mål med sex minuter kvar med hyfsad kontroll på matchen. Timrå kvitterar och vinner på straffar. Jag är övertygad om att Timrås spelare minna upphämtningen och Brynäs att man tappade tre poäng. Att Brynäs vinner matchen efter 54 minuter av 60 var bra, men är mindre viktigt när det trots allt resulterar i förlust.

Nu spelar träningsmatchernas resultat mindre roll än vad många vill göra gällande. Ingen tror väl på allvar att exempelvis Luleå kommer att förlora mot Björklöven igen. Jag är övertygad om att det var en högst tillfällig insats av Luleå och som deras nästa motståndare kommer att få betala ett högt pris för.

Nåja. I kväll väntar Mora. Jag vill ha seger. Frågan är om jag någonsin vill ha något annat än seger för Brynäs? Inte ens om det är träningsmatch.

Därför blir jag glad när jag läser GD idag och ser att Czarnecki menar att man mår bra av segrar.

Stjärnglans

Jag hoppas bli överraskad av Brynäs kommande värvningar. Dale Clarke överraskade, men inte på det sätt jag hoppats.

Kanske är det mer min förhoppning än något annat, men hoppas kan man alltid. Czarnecki vill säkert bygga ny mur framför en Modig målvakt, men jag hoppas erfarenheterna från årets slutspel visar vägen för vilka kompetenser som behöver komma in i laget.

Årets Brynäs hade ett lag som tog sig till slutspel och som under stundom gjorde en bra insats mot dom blivande svenska mästarna, men nära att slå ut dom var vi aldrig. Vi var nog faktiskt närmare mot Färjestad året före än vad som var fallet i år.

Grundserien blev en uppvisning i lojalitet och vad Lag kan prestera. Slutspelet födde däremot inte tillräckligt många hjältar som klev fram och gjorde det oväntade. Det blev särskilt tydligt när det var juniorerna - ni vet spelarna som inte hade något slutspelsskägg - som vågade mest. Tyvärr räckte det inte för att avgöra matcher.

Jag vet inte varför jag tror att Brynäs kommer att värva färdiga spelare. Det finns inga tecken på att det kommer att bli så, men jag tror att det är precis det som kommer att behövas för att Brynäs ska bli något mer än ett slutspelslag. Brynäs behöver - kort sagt - lite stjärnglans.

Om Brynäs kommer att agera på det här sättet står skrivet i stjärnorna.

Tills vi vet mer tröstar jag mig med att minnas.

En förlust som lindrar smärtan

Även den här säsongen förlorar Brynäs kvartsfinalen mot de blivande svenska mästarna. Jag sträcker fram näven till Hardy Nilssons Järnkaminer och skickar med en förhoppning om att dom om några veckor får brodera in ett nytt SM-tecken i sitt välfyllda klubbemblem. Inte för att jag gillar Djugården utan för att jag gillar den ishockey man företräder. Djurgårdens brist på respekt för motståndaren kommer att bära långt - riktigt långt. Djurgården spelar som man spelar och som man spelar.



Det är vanligt att vi talar om serielunken som en förberedelse för slutspelet. Brynäs var inte förberedda. Det fanns ingen extra växel. Juniorerna överpresterade, men få andra. Det räcker inte för att vinna en kvartsfinalserie. Kanske beror det på hur laget spelat under året, kanske beror det på alla skador och kanske beror det på en spelidé som inte erbjuder möjligheten att variera spelet tillräckligt mycket.

Jag hoppas - och tror - att Brynäs kommer att ersätta de som lämnar laget med kreativitet, men kreativitet kostar och frågan är om pengarna finns. Vi får väl se. Kanske kommer Sundlöv att ge oss liknande presenter som Somervuori och Kahnberg var förra året?

Jag skickar med några avslutande reflektioner från säsongens sista match.

Jag tror inte Järnkrok har inte sovit så gott i natt - så är det bara. Hade han satt 1-1 hade det kanske sett annorlunda ut efter 60 minuter. Han borde sova gott. En stjärna är född och endast han själv skiljer honom från en karriär som kan bli större och längre än vad vi kan förstå...

Pinsam utvisning på Dackell. Det hade inte skett om det varit omvänt. Så är det bara. Till och med Timmy Pettersson höll med i tv-intervjun - fast på sitt sätt...

När Hardy gnäller på Ragnarssons hjärnskakande crosschecking under match 4 är det okej . När Cz är lika tydlig under match 5 är det fel - och missförstå mig inte; det var fel av Cz. Konstaterar att namn och erfarenhet inte bestraffas på samma sätt.

Dixon spelade som om kontraktet redan är klart - fast som om det kontraktet hade ett annat brevhuvud än det vår klubb använder.

Tack för avslutningen av matchen. Ni gav mig ett sista hopp om en ljusare framtid.

Cz kvar i klubben

Beslutet var fattat och nu är det också underskrivet. Niklas Czarnecki är klar för två nya säsonger med Brynäs representationslag. Ingen är överraskad.

Czarnecki har varit klubbens val och nu ska det bli intressant att se vad han och hans co kan åstadkomma med representationslaget.

Det blir en senare fråga. Nu väntar slutspel. Slutspel...

En åsikt så god som någon annans

Inget är klart förrän det är klart, men det är mycket som talar för att Brynäs vill se Niklas Czarnecki som huvudtränare för representationslaget dom kommande två säsongerna.

Ni som följt min blogg vet att jag försöker vara nyanserad och balanserad i min negativa kritik om klubben. Ambitionen om att vara nyanserad i motgång blandas upp med distanslös och ohämmad glädje över föreningens framgångar.

Jag är den förste att erkänna att Czarnecki har gjort ett fantastiskt bra jobb med laget. Han representerar föreningen på ett bra sätt och hans sätt att utveckla Laget Brynäs är imponerande. Niklas kom till ett Brynäs mitt under brinnande kvalserie. Utan att känna spelare och förening i grunden stod han i båset med Leif Boork och - tillsammans med spelarna - lyckades han se till att föreningen stannade kvar i den högsta serien.

Med en kraftigt minskad spelarbudget satte Sundlöv och Czarnecki samman ett lag där hårt jobb för varandra blev mer än ett ledord. Ingen kan ta Czarnecki hans förmåga att bygga lag och organisera det defensiva spelet, men kan han utveckla det offensiva?

Min lojalitet till Brynäs IF är stark och jag vet när jag njuter av ishockey. Kanske har jag varit naiv när jag utgått från att Brynäs vill spela en vacker ishockey i framtiden? Kanske kan den förhoppningen bara besannas med hjälp av en större spelarbudget och med Niklas Czarnecki i båset? Kanske är han den skicklige ledaren som bara anpassat sin kompetens utifrån det spelarmaterial som erbjudits honom? Kanske är han precis den ledare Brynäs behöver?

Om Brynäs vill utveckla sitt offensiva spel krävs det att Niklas har förmågan att leda det arbetet. Jag citerar gärna min gode vän som när han tänkte högt menade att; Brynäs kan ta nästa steg i sin utveckling och då måste Czarnecki också göra det.

När spelare ska värvas - eller när veteraner ska sluta - finns det lika många åsikter som det finns spelaragenter på ett junior-VM, men när tränare ska erbjudas kontrakt sker det oftast i det tysta. Det känns lite märkligt eftersom det är tränaren som faktiskt har det sista ordet i båset, på träningarna och det är också en person som har stort inflytande på vilka spelare som kommer till - respektive lämnar - föreningen.

Nu spelar det ingen roll vad jag tycker. Det är Sundlöv och de andra som ska fatta beslutet. Jag är säker på att de har vägt för och emot, lagt ett stort pussel och sett till en större helhet än vad jag kan överblicka. Jag hoppas att att beslutet kommer att ge Brynäs IF möjligheten att bli den klubb vi naiva supportrar gärna vill se.

Det är därför lika bra att sträcka fram näven till Czarnecki och önska honom lycka till. Du har mitt stöd, men jag kommer - i all välmening - att hålla ett öga på dig.

Cz en framtidsman?

Enligt GD.se ska Brynäs och Czarnecki vara överens om ett nytt kontrakt. Låt mig säga så här; det här har jag åsikter om...

För att inte göra mig själv orättvisa väljer jag att återkomma med formuleringar präglas av någon form av eftertanke och inte av reptilhjärnans omedelbara reaktion.

En poäng som kan visa sig vara viktig

Det finns bara en bra sak med matchen mot Djurgården. Innan match var dom jagande lagen tvungna att vinna två matcher fler än Brynäs på de fem kommande matcherna för att komma i kapp och förbi. Nu måste man vinna två, samt få till ett oavgjort resultat.

Djurgården är bättre - även om det till viss del är en chimär med tanke på hur Brynäs alltid spelar i egen zon - och borde kanske stängt matchen i den andra perioden. Brynäsarna blev stirriga och när Czarnecki vill visa ledarskap glömde han kylan. Ingen bra signal till laget om ni frågar mig.

Skriver jag att Kahnberg var bäste brynäsare vet alla redan att jag är svag för hans sätt att spela ishockey. Jag hade hoppats mer på hans missade straff, men i spelet både med och utan puck gör han en strålande insats. Magnus vill spela slutspel - det syns.

Markström tog semester och hjälpte Djurgården att kvittera. Fokus nu, Markström! Den där typen av misstag får inte hända i jämna matcher.

Brynäs är inte klara för slutspel. Segrar kommer att krävas. Nu krävs det att spelarna ser varandra i ögonen och gemensamt beslutar sig för att visa sig själva, supportrar och alla som tvivlade innan säsongen att Brynäs är ett lag som ska få delta i det vackraste vi hockeysupportrar känner till; slutspel.

Nåja, poäng är poäng och den här kan vara mer viktig än vad vi förstår den här kvällen.

Kom igen nu, Brynäs!

Omsläpp

Äntligen! Nu är det dags för omsläpp på pucken!

Brynäs står redo för att ta emot Västra Frölunda. Det står 2-2 i inbördes möten den här säsongen. Formationerna ser ut som före OS och ingen är överraskad. Czarnecki gör bara förändringar när han tvingas till det.

Jag frammanar en målbild av dagen. Den målbilden innehåller ljuv musik och en jublande glad Magnus Kahnberg.

Frölunda jagar säker mark och har tränat i tre veckor för att hitta igen den spel som kännetecknar västkustens iseleganter. Det kommer att bli mer än tufft i eftermiddag. I mina svarta stunder är det inte Kahnberg utan Kallio som jublar till tonerna av Ålefiskarns vals.

Idag åker vi tidigt till Gävle. Medlemsdag och lite annat smått och gott väntar i Läkerolen.

Kom igen nu. Brynäs!

Framtidens svåra beslut

När framtidens lag ska byggas i valfri förening bygger man ofta stillsamt, medvetet och långsiktigt. Varje sten som ska bygga det palats där framtidens segrar ska uppnås väljs med största omsorg.

Brynäs har stått vid ruinens brant och sett spillrorna av en klassisk förening spela kvalserie och bara varit stolpe ut från att möta lag som Bofors, Almtuna och Troja-Ljungby i seriespel. Klubben tog tag i sin situation och tog ut en ny väg.

Det har nu gått några år - och även om klubben ännu inte gjort några stora nya sportsliga framgångar på seniornivå - känns klubben mer stabil och trovärdig idag än vad som var fallet för bara två år sedan.

Satsningen på ungdoms- och juniorishockeyn har gett skjuts i hela föreningen. Det går inte att ta många steg i gävleområdet utan att stöta på någon av alla de talanger som underkastar sig stenhård träning för att ta det sista steget mot en seniorkarriär.

När ett lag ska rekonstrueras krävs det att man vågar bygga från grunden. Avgörande ingredienser i ett sådant arbete är gemensam övertygelse, konsekvens och tålamod. Spelidén måste delas av alla inblandade och - till en början -måste fokus vara att hitta ett försvarsspel som skapar trygghet.

Brynäs är nu i nästa skede. Ska Brynäs förknippas med fart, fläkt, teknik och glädje, eller ska Brynäs leva på att tvinga sina motståndare till misstag och vinna matcher därför att man har större tålamod? Vilken sorts ishockey vill klubben ska förknippas med klubbemblemet?

Är Czarnecki den ledare som ska föra klubben in i framtiden? Han har visat sig vara rätt person för att skapa grunden för framtidens Brynäs, men har han förmågan att utveckla det offensiva spelet? Många har åsikter om vilka spelare som ska ta laget till nya höjder, men jag tycker att även ledare ska ifrågasättas och synas när det går bra och inte bara när resultaten går emot. Det är dom djärva besluten i framgång som skapar dynastier - inte bara de av reptilhjärnan fattade besluten i motgång.

Jag ställer mig frågan då jag brottas med supporterns glädje över att favoritlaget presterar resultat och den egna uppfattningen om vilken typ av ishockey jag själv helst tittar på. Jag ställer mig inte frågan därför att jag tycker illa om Czarnecki - tvärtom har jag stor respekt för honom - men frågan bör ställas.

Å andra sidan kan jag ytterst lite om ishockey och jag har stor respekt för de som kan mer än mig. Jag tänker bara högt.

Karaktärsdanande

Det har gått några dagar och nu har jag återhämtat mig. Lars Jonsson har skrivit på ett nytt kontrakt. Sundlöv visar beslutsamhet. Framtidens Brynäs ska byggas med hjälp av lojala spelare med spetskompetenser. Jag är glad över att Lars Jonsson vill fortsätta i Brynäs och jag hoppas han kommer tillbaka från sin skada med en prestationsnivå som ligger i paritet med hur den var innan den olycksaliga händelsen i omgång åtta.

Sundlöv har en idé och han visar beslutsamhet. Han skickar en hälsning - ivrigt påhejad av styrelsen - till alla supportrar om att vägen är vald. Den går via ett lagbygge där karaktär är en spetskompetens.

Någon som blir överraskad om nästa namn som skriver nytt kontrakt med Brynäs representationslag stavar sitt efternamn Czarnecki? Inte det.

Bereden väg för ungdomarna

Nu återstår det bara två matcher för Markström, Silfverberg och Rödin i junior-VM. Förhoppningsvis betyder det två segrar, men det viktiga för mig är vad som händer sedan.

Markström får säkert vila någon match, men sedan är han mer än en kandidat för att ta tillbaka förstaspaden från Läck. Personligen tycker jag det är roligt att konkurrensen mellan målvakterna blivit tydligare än vad som var fallet innan Läck visade alla tvivlare vilken duktig målvakt han är.

Silfverberg går alldeles säkert rakt in i laget igen. Han har gjort ett bra jobb under VM. Han gör det där jobbet som inte alla vill göra. God karaktär skulle Sandlin kanske sagt.

Anton Rödin har visat en hel scoutkår att han tillhör den övre kategorin av talanger i sin åldersgrupp. Han är en modern forward som jag gillar att titta på. Hans plats i vårt representationslag har varit mer oklar än vad som varit fallet för de andra två. I min värld är det ett fattigdomsbevis för vilket lag som helst att inte bereda plats för Rödin. Trycket på Czarnecki växer i takt med Rödins framgångar i J-VM. Jag hoppas Rödin gör två kanonmatcher till...

Tro på uppgiften

Linköping på hemmaplan. Jag skriver det igen. Linköping på hemmaplan. Det behöver inte vara en helt omöjlig uppgift.

Mårtensson och hans vänner har vunnit sex matcher på bortaplan det här året och Brynäs är inte drömmotståndare - i alla fall inte i Läkerolen.

Brynäs saknar massor av spelare, men det är inte dessa spelare som kommer att avgöra. Det är om dom ombytta och beredda det handlar om. I Övik fick Järnkrok och Wännström istid som var mer än symbolisk och tränarna var nöjda. Jag hoppas den trenden håller i sig.

Jag skulle så gärna vilja se Czarnecki lita på fler spelare i avgörande lägen. Varje tränare har sina favoriter och det är oundvikligt, men jag hoppas att fler får chansen att lämna sitt bidrag till laget när matchen ska avgöras.

Kom igen nu, Brynäs! Gå för tre poäng. Tro på uppgiften och ingen ska klandra ert försök!