På torsdag börjar det

När Zambonin lämnat isen, Silfverberg gjort sitt sista ärevarv och Läkerolens is ligger blank inför nästa uppgift känner jag mig berörd. Brynäs IF har tagit sig till slutspel. Inga resultat i världen kan förändra det faktum att Brynäs på egen kraft spelat sig till en kvartsfinalplats.

Ett lag som få trott på - än mindre tippat - kan se fram mot ett slutspel där nya hjältar ska födas, där syndabocken ska vrida sig i sina lakan och supportern ska hoppas, hoppas och hoppas...

Czarnecki berättade efter Djurgårdsmatchen att han var rörd. Jag sa att jag var stolt och att jag skulle vänta med att bli rörd tills den dag laget kvalificerat sig för slutspel. Nu kan jag bekräfta att när jag sakta reste mig för att gå till bilen och gjorde kvällens sista high-five kände jag mig rörd. Rörd för att det finns något väldigt vackert med L-A-G-E-T-S insats under hela seriespelet. Rörd för att ha fått se ett antal individer formera sina styrkor på ett sådant sätt att minst fyra andra lag är bakom i tabellen. Jag blir rörd när laget förverkligat sina egna ambitioner och att det samtidigt betyder att jag får uppleva det som formuleras slutspel.

Tack Brynäs för att ni aldrig tvivlat, för att ni lyst upp min vardag och för att ni - än en gång - visat att resorna, biljetterna och förlusterna varit värda att betala.

Jo, ni ser rätt... En gammal luttrad supporter får något fuktigt i ögat av något så futtigt som en slutspelsplats. På torsdag börjar det. Släpp pucken!