Slutet böjar närma sig...

Det hade varit enkelt att ta ställning för eller emot Sundlöv när det gäller den omtalade händelsen i Läkerol Arena. Jag vet inte vad som hände efter att dörren i hörnet öppnades - förutom att det står fullkomligt klart att några vuxna män kollektivt drabbades av tunnelseende. Jag är inte så naiv att jag tror att det var artighetsfraser och misslyckade ryggdunkningar som resulterat i dyra böter, avstängningar och - som det verkar - civilrättsliga åtgårder. Tvärtom var nog det mesta barnförbjudet.

Det är en illa dold hemlighet att jag har ett gott öga till vår sportchef. Under mina år som supporter har jag aldrig mött en mer passionerad ledare än Michael Sundlöv. Med ärlighet i hjärtat brinner han i bägge ändarna för sin sport och sin klubb. Sundlövs straff internt i föreningen kommer att bli det hårdaste av dem alla. Alla knivhugg som Sundlöv fått genom åren som sportchef framstår som myggbett när jag tar del av vad många så kallade supportrar säger om honom i dessa dagar.

Jag försvarar inte Sundlöv till vilket pris som helst - och inte för vad som helst - men han har fått betala för sin delaktighet i incidenten. Däremot köper jag inte att han är den ende i sammanhanget som borde rannsaka sig själv. Jämtin är och förblir en pseudofigur i svensk ishockey som inte har hjärta att rota sig i en klubb och inte intellektuell förmåga att förstå att det inte är acceptabelt att hugga ned spelare på isen. När han istället för att gå in i duschen och skämmas slår ned människor som reagerar mot hans beteende borde han stängas av bara därför.

Sundlöv har förstått att han gjort fel. Det har inte Jämtin och det kommer svensk ishockey att få leva med långt efter det att Sundlövs och Petterssons pengar omvandlats till dyra viner på hockeyförbundet bjudmiddagar...

Det finns inga moraliska - eller etiska - vinnare i den här soppan, men det är inte det värsta. Händelsen har fått oss att för några dagar tappa fokus på de fem viktiga omgångarna som återstår av årets Elitserie. Brynäs kan påverka sitt eget öde och det ödet kan heta slutspel. Slutspel - ett begrepp som skapar vällust i en mycket luttrad och sargad brynäsare.

Jag vill gärna tro att Brynäs har förmågan att klara det. Det är under de kommande dagarna vi får veta om Czarneckis lagbygge blev det Lag de under hela säsongen talat om. Jag tror det och om det beror på att jag vill tro på det eller om det faktiskt är så återstår att se. Det första svaret får vi på torsdag.

De två senaste matcherna har vi fått se ett lag där varje enskild spelare fokuserat på sin uppgift, utfört den väl och det har resulterat i klara och tydliga segrar. Jag hade hoppats att Markström skulle stå på torsdag och att vi därför fått en utvilad Lindbäck till matchen mot Djurgården. Då blir det en fullsatt Läkerol Arena, ett rackarns liv på läktarna och Djurgården i sitt bortaställ på plats. Kan bli en match som avgör väldigt mycket. Har du ingen biljett får du skylla dig själv.

En sak är däremot säker. Jag tar inte tunneln som går under Idrottsvägen till arenan. Möter jag Jämtin där kan jag nog inte hålla mig från att berätta vad jag tycker om hans beteende på isen och då får jag förmodligen se matchen mot Djurgården med ett igenmurat öga…