Den tjocka tanten har inte sjungit

Det är dagen efter. När vi gled in på Läkerolens välbekanta parkering hade vi ägnat två timmar åt att diskutera vårt lags insatser i dem första två kvartsfinalerna. Vi var överens om att Brynäs förtjänade en seger i Karlstad. Vi pratade om att laget under kvartsfinalserien skapat tillräckligt med målchanser vilka borde resulterat i långt fler mål än Widings enda. När vi satte oss ned på våra platser var vi övertygade om att laget skulle få betalt för allt slit och att den här kvällen skulle visa att udda kan bli jämnt...

När vi lämnade Läkerolen konstaterade vi att vi fått fel. Brynäs skapar mängder av målchanser, men det blir inga mål. Färjestad är skoningslös i sin effektivitet och resultatet är lika oundvikligt som att solen går upp i långt fler städer än bara Karlstad.

Nu väntar en ny match. Färjestad vill naturligtvis vinna och kommer inte att ge Brynäs några fördelar. Jag hoppas att laget kan få med sig en seger tillbaka till hotellet vilket skulle betyda en femte match. Dem tre första matcherna har visat att Brynäs kan slå Färjestad. Det här laget har redan gjort något mycket bra genom att vara i en kvartsfinal, men jag unnar verkligen dessa spelare en seger imorgon kväll och en på torsdag och en på lördag och sedan får vi se...

Det här laget spelar en klubbmärkeshockey som värmer en gammal supporter. Sådana spelare och ledare förtjänar också sportsliga framgångar. Jo, jag vet att elitidrott inte handlar om rättvisa - det handlar om vilket lag som gör flest mål. Jag håller med om det och ingen skugga ska falla på FBK, men ett supporterhjärta tar ibland en genväg...

Är det då dags för barmarksträning? Inget är klart förrän den tjockaste av tanter har sjungit sin sista ton...