Djoost det

Det var fredag morgon och jag var på väg till ett arbetsrelaterat möte i Sundsvall. Jag var fortfarande irriterad över förlusten kvällen innan. När jag parkerat bilen kommer jag på mig själv att spela upp Molins stolpskott i huvudet. Linds friläge gör sig påmint och jag kan inte låta bli att tänka; tänk om...

Insjunken i egna funderingar om PP-formationer, lojalitet och övertro till egen och andras kapacitet vandrar jag genom staden. Jag bestämmer mig för att förbereda mig inför det jag ska göra på jobbet. Tänker att det bara är ishockey. När jag tagit två djupa andetag lyfter jag blicken och fokuserar på horisonten fast besluten om att ta mig genom dagens gliringar.

När blicken blivit stadig möter jag plötsligt ett mycket bekant ansikte. Pär Djoos kommer promenerande. Han har precis blivit tränare för Laget i stan - Sundsvall Hockey. Jag påminns om Djoos som spelare och kanske framförallt den säsong som innebar Brynäs senaste SM-guld.

Djoos och hans kamrater är goda exempel på spelare som inte lyssnade på vad omgivningen tyckte och istället spelade sin bästa ishockey när det som mest behövdes.

Åsynen av Djoos påminde mig om vad ett lag kan prestera, hur motivation kan slå klass och vad som kan hända om man tillsammans tror på uppgiften.

Nedan skickar jag med ett Youtubeklipp med Djoost D. Har inte så mycket att göra med inlägget, men ni vet hur det är? Ibland hänger inte allt samman...