Pittsburgh vinner Stanley Cup. Laget visade mer kyla, målmedvetenhet och hunger än vad Detroit mäktade med i den sista finalmatchen.
Motivation slår ofta klass. Utan att påstå att Pingvinerna haft färre klasspelare än Rödvingarna i sitt lag vill jag nog hävda att Pittburgh visade mer motivation än sitt motstånd.
Tidigare den här veckan kommenterade jag Kapten Lidströms uttalande om att hans lag var tvungen att sluta göra så många misstag. Ett uttalande har aldrig blivit mer talande än i slutsekunderna när Kaptenen fick möjligheten att kvittera men misslyckades. Jag kan inte sluta tänka på vilket vackert ögonblick det hade varit för ledarskapet om Lidström kvitterat. I min värld hade Rödvingarna aldrig förlorat i sudden death.
Pittsburgh då? Ni som är tillräckligt gamla kommer kanske ihåg en föregångare till Kanal 5 som hette TV Nordic. I början på 1990-talet visade den kanalen massor av matcher med Pittsburgh. Vi fick se Uffe och Kjelle Samuelsson vinna titlar tillsammans med Mario Lemieux och en hel bunt med tjecker. Jag föll pladask för Lemieux och hans sätt att spela ishockey. Stor, tuff och taktisk. Teknik och fantasi blandades till en estetisk upplevelse. Pittsburgh blev aldrig mitt lag, men Lemieux blev en favoritspelare.
Pittsburgh var för bara några år sedan en klubb som var på väg att haverera. Det är därför roligt att konstatera att den klubb som stod på ruinens brant återhämtat sig. Ni vet vart jag vill komma, eller hur? En förening kan med pengar, hårt arbete, lojalitet och tur göra underverk.
Det sägs att Detroit är en stad där hockeyn är viktigare än allt annat. I den gamla stålstaden Pittsburgh är hockeytitlarna också viktigare än vad vi kan tro.
Det finns misstag och sedan finns det misstag. Detroits framspelning till Pittsburghs 1-0 påminde mig om ett annat avgörande Stanley Cup-mål. Därför kör jag en favorit i repris.
Stort grattis till Pingvinerna och tack för inspirationen! Kan Brynäs gå från ruinens brant till bergets topp? Vi får väl se. Nu har vi i alla fall fått en förebild i Pittsburgh Penguins.
Visste hade det varit roligt om alla Stanley Cup-Pingvinger firade i festfrack?
För alltid en av oss
6 år sedan
2 kommentarer:
Lemieux är, tycker jag den störste spelaren i NHLs historia, Gretzky må ursäkta men Mario var mer komplett.
Vad gäller tanken om pingvinernas närmaste haveri och återkomst måste jag säga att det är roligt att se att fler än jag, och om jag får smickra lite, kunnigare än jag tänker i - vad jag kan förstå - samma banor.
Ett litet sidospår; Kjell Samuelsson var en favorit och jag minns en match, tyvärr inte mot vilka - men bråk uppstod mellan en lagkamrat och en hårding från motståndarna varvid Kjelle åker dit och lägger sin handske på motståndarens huvud och blänger lite argt på honom, och med det tog bråket slut.
Är heller inget pingvinfan men då vann Kjelle ännu större plats i mitt hjärta och genom det gläds jag idag också lite åt Pittsburghs vinst eftersom han har en liten del i denna.
Smicker fungerar alltid... Däremot vet jag inte om jag kan särskilt mycket. Jag tycker bara det är roligt att "tänka högt", men tack för komplimangen.
Alla berättelser, sanningar, halvsanningar, myter och rena lögner som spreds om Samuelssons under deras tid i Pens skulle kunna fylla en egen blogg.
Det fanns ytterligare två spelare i dåtidens Pens som jag minns väl. Backen Larry Murphy och centern Ron Francis. Två spelare med egenskaper som många unga spelare idag saknar.
Min gamla devis om att man måste förlora en final för att vinna en höll den här gången.
Skicka en kommentar