Hemmapremiär med högt i tak

Det är dags för hemmapremiär. Idag ska vi träffas igen. Vänner, bekanta och andra som inte setts under den tid som kallas försäsong.

För motståndet står Skellefteå. Ett lag som sedan comebacken i Elitserien spelar en snabb och oberäknelig ishockey. En hel del går på chans när Skellefteå anfaller och det andra handlar om fysik.

På fler än ett sätt påminner torsdagens motstånd om dagens. Både Timrå och Skellefteå är svåra att slå när lagen tar ledning i matcherna. Det första målet är alltid viktigt, men mot lag som dessa känns det extra viktigt att Brynäs får initiativet i matcherna. Kan Brynäs spela som i torsdags och vara något mer effektiva i målskyttet har laget en riktigt bra chans idag.

Niclas Andersén är tillbaka i laget och det är bra. Niclas behövs alltid. Han spelar fysiskt och han ger Lars Jonsson möjligheten att vara mer kreativ och offensiv. Jag var en aning spänd inför matchen i torsdags då både Simon Löf och Simon Bertilsson skulle spela, men jag behövde inte oroa mig. Simonarna gjorde riktigt bra insatser och om man bara ska gå på hur dem presterade i den matchen borde flera backar i årets Brynäs känna flåset från några ungdomar som sitter och studsar på bänken.

Ryktet säger 7 000 personer på läktarna, Wille får en vepa i taket och Brynässhopen tömmer lagren. Jag säger ära den som äras bör och jag är övertygad om att - oavsett hur det går i matchen - så kommer klubbkassören att ha ett leende på sina läppar som sträcker sig från zon till zon.

Nu viker jag ihop matchtröjan, lägger den i bilen och tittar min fru ömt i ögonen. Hon nickar förstående och när hon pussar på mig och säger - Lycka till! Vi ses när du kommer hem - vet jag att säsongen är igång på riktigt allvar...