Är det inte det ena så är det något annat

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur roligt det är att det bara återstår timmar innan Jonas Nordquist drar på sig vår vackra tröja. Om hur speciellt det känns för många supportrar att - aktivt och medvetet - bidragit till värvningen Nordquist. Det tycker jag fortfarande det ska bli - jättespännande.

Tyvärr har inte Lars Jonssons rehabträning resulterat i en återkomst. Tvärtom ska det skäras i hans vad en gång till. Tre månader säger den läkarkunnige att Brynäs får klara sig utan Lasse. Det kommer att bli tuffa månader. För mig som supporter kommer det inte att gå ett byte då jag inte kommer att sakna den Elegante. Självklart är det tuffast för Jonsson själv. Jag lider med honom och jag vill att han ska veta att vi är många som vill se honom på isen så fort hans kropp tillåter det.

Min fromma förhoppning var att få se såväl Nordquist som Jonsson i matchen på torsdag, men så blir det inte. Nu vet vi förutsättningarna. Spelarna vet vad som kommer att krävas av dom. Sundqvist är beredd att spela 25 minuter per match och sedan bara glida på träningarna. Han blir inte ensam på återhämtningsträningarna mellan matcherna. Hietanen och Andersén kommer även dom att vila på klubborna när de andra har full-farts-träning.

Vem spelar Nordquist med? Vågar man hoppas på Kahnberg och Molin? Vågar man det? Oavsett vem som står vid hans sida när pucken släpps är jag mer än glad över att han är ombytt och redo för spel.

Välkommen till Brynäs, Jonas Nordquist!