Kahnberg tillbaka

Jag är så oerhört glad över att Magnus Kahnberg spelar ishockey igen. Den "tackling" som orsakade det ofrivilliga avbrottet trodde jag för ett ögonblick skulle innebära att Kahna inte skulle spela ishockey igen. Nu gör han det och jag ser fram emot att få se honom på isen igen.

Jag kan dock inte riktigt bestämma mig när det gäller vem av Magnus Kahnberg eller Sebastian Karlsson som är gladast över att Magnus är tillbaka. Jag tror det är Sebastian Karlsson.

Hur som helst; Lycka till Kahnberg. Du är en favorit oavsett märke på bröstet.

Även en dyr seger är en seger

Seger i Karlstad. Jag skriver det igen. Seger i Karlstad. Brynäs gör en bortamatch med ett lag som är så sargat att patientsalarna på Länssjukhuset i Gävle framstår som rena vitalitetscentrum. Jag ska inte trötta ut er med skadelistan - den kan ni - men jag tycker det är en bedrift att vinna i Karlstad med bland annat Dackell, Nordquist och Lauritzen borta.

Även om gårdagens triumf var en lagseger av klassiskt snitt går det inte att undvika - och det vill jag inte heller - att nämna Magnus Kahnberg som spelar kontraktshockey på ett härligt vis och Jonathan Granström som spelar granströmhockey med ett hjärta större än Siljanslagets.

Kan Brynäs vända 0-2 i matcher till en semifinalplats? Det är klart man kan, men visst blir det svårt. När den kreative Carl Järnkrok nu också är borta resten av året minskar möjligheterna, men det är i motgång karaktärer prövas och det är nu vi får se vad Lasse Jonsson, Jörgen Sundqvist, Mads Hansen, Dale Clarke är gjorda av.

Förutom att Färjestad förlorade matchen förlorade man också publikmatchen. Dom enskilda FBK-supportrar vi kan se på TV-bilderna har skadat sin klubb på ett sätt som är svårt att begripa. Självklart ska inte FBK ansvara för dessa individers uppfostran och sätt att vara, men när klubben inte klarar av att säkerställa säkerheten för spelarna är det faktiskt klubbens problem.

Känsliga handleder, målskyttar och pepparkaksfrukost

Ett stort glas mjölk, nygräddade pepparkakor, en natts sömn och illusionen om att vara en vinnare igen gör underverk på humöret.

I jakten på information om krigsskadorna från gårdagen konstaterar jag att det är röntgen som gäller för Granström och Nordquist medan Kahnberg ordinerats vila.

Granström kan dom nog gipsa, skruva ihop eller på annat sätt reparera. Försök sedan hålla tillbaka honom. Jag säger lycka till. Nordquist har något mer känsliga handleder. Vi avvaktar alla röntgenbeskeden.

Kahnberg vilar sig i form. Det syns på en målskytt när han börjar komma i form och jag tycker mig se att det snart kommer att lossna för Kahnberg. Han hamnar mer rätt i anfallszon, han får målchanserna och han skapar dom. Snart sätter han några i ett svep och då kommer jag att luta mig tillbaka i stolen och göra precis som vanligt när Magnus spelar ishockey. Njuta.

Det är onekligen mindre plågsamt att vänta på besked från dom i vit rock efter att laget igår visat varandra - men viktigast av allt; Thomas Greiss - att man kan spela med en effektiv defensiv, göra dom enkla målen och som en konsekvens av det vinna matcher.

Får man ta en pepparkaka till frukost?

Några korta inför eftermiddagen

Kan inte hålla mig ifrån att ge några korta inblickar i en sargad hockeymänniskas tänkande.

• Hockeyfesten är i Läkerolen idag. För er som undrar när det är hockeyfest nästa gång kan trycka här.
• Adam Hobson ryktas lämna Rögle. Gör man plats för Månsson i Ängelholm?
• Kahnberg är alldeles säkert riktigt sugen på att spöa Frölunda idag. Blir det mer än ett mål idag? Jag tror det.
• Owuya är stark utifrån den situation han är i. Imponerande.
• AIK imponerar på fler än mig så här långt. Kul för Melin, Persson, Salmonsson, Nolander, Black Boris och dom andra.
  
• Blir Brendl Frölundait imorgon? Kanske det, men jag undrar jag...
• Renberg är stursk och hetsar farbröderna i dom andra kanalerna. Jag tycker han har en poäng.
• Ove Molins bok har kommit. Jag ser fram mot att få läsa den. Det kommer säkert att finnas minnen i den som vi delar fast ur helt olika perspektiv.

Kom igen nu, Brynäs! Vinn mot Frölunda och ledigheten blir så mycket enklare.

Plötslig död

Jag ger upp. Det går inte att förstå sig på idrotten. Det går inte.

Det finns ändå anledning att göra ett försök. Motflyt, medflyt, flyt och några minuter senare är den plötsliga döden något som också kan vara vackert.

Kahnberg, Nordquist och Lauritzéns stigande form nämndes inför match och med risk för att dölja det självgoda leendet på ett inte alltför klädsamt sätt konstaterar jag att det ser ut som dom har något på gång. Ska bli intressant att se vad dom tänker hitta på mot sin gamla arbetsgivare på lördag.

Ungdomarna såg pigga ut och det glädjer. Rundar dom stabbiga backar på lördag? Jag tror det.

Det går inte att förstå dagens match. Det går inte.

Den här kvällen smakade konjaken som den skulle.

Kom igen nu, Brynäs!

Färjestad på hemmaplan brukar bli minnesvärda matcher. Jag tror laget samlar sig likt man gjorde inför mötet med Luleå. Lasse Jonsson är tillbaka i laget från start. Det finns anledning att tro att han är riktigt sugen på att göra en bra match.

Emil Kåberg och Jonathan Granström inledde ett flera år långt kramkalas för flera år sedan. Det ska visst härstamma från tiden då Granström spelade i Mora. Det brukar inte vara julkortsadresser dom byter med varandra. Return to sender idag?

Ungdomarnas poängskörd har inte lyst upp målprotokollen lika mycket sedan defensiven beordrades från Cz. Förståeligt då deras roll förändras. Jag tror dom går utanför boxen idag och visar väg och avslut.

Kahnberg, Lauritzén och Nordquist har visat gryende form. Det är en formation jag tror stenhårt på. Kommer dom igång har Brynäs något alldeles extra att vila ögonen på.

Det är alltså dags för ny hemmamatch efter det besök i Övik som såg ut att bli en fest men som slutade i ett inferno av känslor där förlustens obehagliga ilningar lämnade det tydligaste minnet. Idag hoppas jag slippa snegla mot den konjak som mår bäst av att mogna.

Kom igen nu, Brynäs!

En butter kommentar om många saker

Jag borde skriva något om att det värsta straffet inom elitishockeyn är straffarna eller så borde jag driva en kampanj om att nationalsången bara borde inleda matcherna i slutspelet och inte i seriespelet, men så blir det inte.

Jag borde kommentera varför stockholmsderbyn i Elitserien ökar intresset för vår sport och nog borde jag göra mer än ett inlägg om varför jag tror svensk elitishockey är helt död om 10 år.

För en tid sedan fick jag en kommentar som handlade om att jag var negativ och nästan samtidigt fick jag ett mejl som berättade om att jag var på tok för lojal med min förening. Det är banne mig inte lätt att skriva på ett sätt som gör alla nöjda. Vilken tur att det aldrig varit min ambition.

Istället ska jag plåga er med ett inlägg som innehåller några korta kommentarer om aktuella händelser i min lilla del av hockeysverige.

Kahnberg, Bertilsson och Hansen är skadade. Jag vill gärna se dom på isen, men jag förstår inte varför så många är överraskade över att ishockeyspelare blir skadade. Dom har ett yrke där man försöker tackla varandra hela tiden. Tänk om det var så på ditt jobb?

Allmänna Idrottsklubben - riktiga AIK - spöar grannen från Östermalm. Trevligt tycker en opartisk. AIK spelade för sitt klubbmärke på ett sätt som värmer alla som gillar lagidrott medan Djurgården såg ut att fundera över vad som ska hända under andra halvan av mars. Brynäsbekantingarna i AIK skötte sig utmärkt. Melin, Persson, Rudslätt, Salmonsson och Nolander gjorde skäl för sin lön.

Match mot Sportklubben. Med risk för att ha hängsel, rem och flytväst på tror jag att den matchen kan bli en svår uppgift för Brynäs. Mycket talar för att Brynäs ska styra matchen och med tanke på seriepremiären mot MoDo krävs det uppryckning. Tyvärr saknas Kahnberg imorgon. Han är en spelare som kan avgöra sådana tillställningar. Nu ställer jag mitt hopp till unga, orakade och framfusiga ungdomar och kanske en något mer välansad Eero Somervuori. Ödmjukhet och hårt arbete krävs för seger.

En sak till bara. Grabben mår bra och det trots att han har en butter brynäsare till pappa.

All väntan är över

Då var det dags. All väntan är över. Nu ska krafter mötas och poäng fördelas. Det känns på något sätt högtidligt att sätta sig i bilen för att ännu en gång åka till Gävle för en seriepremiär. Det finns biljetter kvar så om du glömt bort att köpa din biljett behöver du inte oroa dig.

Kahnberg, Granström och unge Johan Larsson bildar kanske kvällens - i mina ögon - mest intressanta formation. Tre olika temprament och spelstilar blandas till en hockeycocktail jag mycket väl kan komma att gilla.

Kahnbergs känsla, stil och effektivitet blandas med Granströms arbetsmoral, inställning och tuffhet och drinken toppas med finess, fräschet och ungdomlig entusiasm genom Johan Larsson.

Jag vet att det finns mycket annat i livet som är viktigare än Brynäs, men det är kanske just därför känslan är så speciell. När jag glider in på parkeringen vid travbanan och sakta går genom tunneln mot Läkerolen känner jag alltid en känsla av tillfredsställelse. Av längtan och förhoppning. Några timmar senare har dessa känslor antingen besvarats eller ratats. Idag ska jag få känna den där känslan igen. Jag längtar.

Släpp pucken!



Bry er inte om bilderna i klippet. Jag valde det bara för kombinationen mellan bandnamn och låttitel.

Gårdagens nyheter ett minne blott

Det finns alltid något nytt att skriva om och därför glömmer vi lätt gårdagens nyhet. När jag summerar den säsong som nu är historia minns jag några händelser extra tydligt.

När det gäller positiva minnen spelar Carl Järnkroks genombrott i en egen division, Kahnberg i Brynäströjan gjorde inte heller ont och tekningsvarianten som HV 71 använde i sudden death av finalmatch V är tre minnen som jag aldrig kommer att glömma.

När det gäller tråkiga minnen har Lasse Jonssons ansiktsuttryck när hans skridsko fylldes med blod etsat sig fast.

En annan av gårdagens nyheter var den tragiska olyckan som drabbade Örebrospelaren Niklas Lihagen. Rosa tidningen skriver om det idag och jag minns vad jag kände då.

Jag är tacksam över påminnelsen om våra livs förgänglighet och om hur snabbt vår vackra sport kan skapa minnen som får alla vackra mål, tacklingar och taktiska finesser att blekna bort likt sparade tidningsurklipp från en annan tid.

En bra bild av Sportchef Sundlöv

Jag har ägnat morgonen åt att - bland annat - läsa Anders Karlströms intervju med Sportchef Sundlöv i Gefle Dagblad. Ni vet att jag - nästan - alltid stått på Sundlövs sida och därför var det extra roligt att få svar på en del frågor jag själv ville ha svar på. Tack för det.

Sundlöv har ett av hockeysveriges mest utsatta jobb. Få människor i idrottsvärlden får så många råd av experter och oavsett vilket beslut dom fattar finns det personer som tycker på det ena och andra om - inte bara beslutet - utan också om personen ifråga. Min respekt för Sundlöv är extra stor då jag suttit och pratat med några av dom som saknar filter mellan hjärna och mun, har otur när de tänker eller helt enkelt bara vill vara tuffa och döma hårdare än alla andra för att inför andra framstå som "experter". Tyvärr får dessa personer allt för stort utrymme i våra liv.

Jag har skrivit mängder av inlägg där jag på olika sätt kommenterat Sportchefens arbete och jag ångrar inget. Sundlöv har varit en viktig person för Brynäs i snart 25 år. Dels som en av Sveriges absolut bästa målvakter och på senare år i egenskap av sportchef.

Min bild av sportchefen är att han brinner för vår sport och det lag många supportrar runt om i landet önskar framgång. Han gör det på ett sätt som imponerar. Det verkar finnas något i hans person som många respekterar. Lauritzen stannar trots bättre lön på annan ort, Sundqvist stannar trots KHL-erbjudanden. Kahnberg, Somervuori, Jonsson, Nordquist har kommit från andra lag och inmatchningen av unga spelare som Bertilsson, Järnkrok, Silfverberg och Rödin kan ingen klaga på.

Jag vill än en gång tacka Karlström och GD för att ni gav utrymme i er tidning för att visa läsare och supportrar en nyanserad bild av Sundlöv, men framförallt vill jag tacka Sundlöv själv. Utan honom skulle Gävle vara ett elitlag fattigare och jag skulle inte kunna se fram emot nästa seriepremiär.

Jag vill bara tacka Ove Molin

Det har gått några dagar har gått sedan det blev offentligt att Ove Molin snart kränger av sig Brynäs tröja nummer 21 för sista gången. Vi visste att den här dagen skulle komma.

Ove Molin är mer än en ikon för oss som tillhör kategorin; något äldre brynäsare. 1991 kom han från Stockholm och under snart 20 år - med ett år i Finland som parantes - har vi tagit för givet att han ska underhålla oss med sin teknik och sitt spelsinne.

Under hela sin karriär har han utvecklats. När han ser tillbaka på sin karriär kan han - utan att skämmas - se tillbaka på en karriär där han varit liraren, målskytten, framspelaren, boxplayspecialisten, känslospelaren, taktikern, lagspelaren, individualisten och brynäsaren med det stora hjärtat för vår förening och spelet ishockey.

Ove Molin är en konstnär som på isen använt palettens alla färger. Vi kommer alla att minnas olika situationer, mål och matcher. Personligen kommer jag särskilt att minnas hans sudden death avgörande mot Leksand på bortaplan i kvartsfinalen 1993 och jag kan när som helst frammana de känslor hans passning till Tom Bissets 6-5 mål i final 4 1999 skapade inom mig. Jag kommer - för mitt inre - alltid att känna värme över den glädje han spridit över egna och gemensamma framgångar. Några av mina finaste idrottsminnen har skapats när Ove Molin varit en av aktörerna på isen.

Det är mycket som talar för att hans sista matcher i Brynäs kommer att spelas tillsammans med Magnus Kahnberg och Jonas Nordquist. Jag kan bara hoppas att dom två förstår vilken ära det är att få delta i dessa matcher. Dom kommer att vara dom sista som fick förmånen att spela med den spelare och som redan innan hans sista match är färdigspelad blev en legendarisk brynässpelare.

Låt oss hoppas att han hinner skapa ytterligare något fint minne för oss som kommer att sakna honom mer än vad vi idag kan förstå. Jag kommer att följa hans sista matcher i vår tröja med stor omsorg. Jag vill minnas dom, plocka fram dom när jag behöver dom och då känna tacksamhet över att jag fått följa hans karriär från läktaren. Nu återstår en uppgift; Slutspel 2010. Det är min absoluta övertygelse att den spelare som kommer att sälja sig dyrare än många andra kommer att heta Ove Molin.

Tack är ett slitet ord, men det finns få bättre sätt att uttrycka tacksamhet genom. Vi är många som har sett honom som en självklar del i Brynäs representationslag. Snart är han inte det längre.

Tack Ove! Tack för tjugo års underhållning och lycka till i slutspelet!

Vilka kliver fram?

Varje lag behöver spelare som lyfter sig i dom stora matcherna. Det handlar ofta om spelare som ska leda laget, men ibland också om spelare som vi inte visste hade det i sig.

Seriespel är en sak och slutspel en annan. Det finns spelartyper som fungerar i seriespelet, men som är ovärderliga i ett slutspel.

Det ska bli intressant att se vilka som är vilka i årets Brynäs. Granström och Sundqvist är spelare som gillar slutspelshockey, men vilka nya kliver fram. Blir det spelare som Lauritzen och Järnkrok?

Personligen tror jag mycket på formstarka Nordquist, Kahnberg och Molin. Jag tror också att det finns en spelare som det hittills talats ganska lite om i det här sammanhanget - Anton Rödin. Han kan - med sitt sätt att spela - passa in i ett slutspelande Brynäs.

Om jag längtar till torsdagen? Inte särskilt mycket. Bara lite. Trott det den som vill.

Magnus Kahnberg gör mig glad

Den 31 mars 2009 skrev jag ett inlägg som hette Jag är mer än nöjd. Det var det första inlägget som handlade om relationen mellan Brynäs och Magnus Kahnberg.

Jag var glad när han kom, nöjd under första halvan av säsongen och stolt efter 54 omgångar. Det finns spelare som snabbt spelar till sig en central plats i min bok och Kahnberg är en sådan. Jag tyckte om hans sätt att spela i Västra Frölunda och jag mår väldigt bra när jag ser honom i vår tröja.

Idag gör han tre mål i Chokladfabriken. Det känns riktigt bra. Speciellt med tanke på vad som börjar om en vecka.

Tack Brynäs

Det finns inget vackrare än segrar över motståndare som anses vara bättre. Det finns inget större än att visa tvivlare att gemensam beslutsamhet kan visa vägen framåt och uppåt. Det finns inget skönare än när uppsatta mål blir verklighet.

Brynäs kommer att vara ett av dom åtta lag som ska spela kvartsfinal i årets SM-slutspel i ishockey. För mig är det stort att laget som många tippade i kvalserien lyckades med uppgiften. Den här kvällen är en kväll jag kommer att minnas med stor glädje.

När jag tänker tillbaka på säsongen minns jag Lars Jonssons blodfyllda skridsko, Petri Kokkos smärtsamma rörelser liggande på isen, Eeros Somervuoris skoterhjälm, Niclas Anderséns ömmande axel, Markströms fantastiska målvaktsspel och jag minns Michael Sundlövs värvningar av Kahnberg och Nordquist.

Jag kommer inte att glömma de ledord som representationslaget burit med sig som gemensamma överenskommelser. Jag kommer aldrig att glömma Dackells ledarskap, Molins vilja att vinna och närhelst ni väcker mig kommer jag att kunna rabbla upp matcher där stjärnor som Järnkrok, Rödin och Silfverberg fötts. Jag kommer att ta fram gamla matcher för att se Hietanen göra topprestation efter topprestation och när Lauritzen gör matcher som ikväll vill jag inte se honom i någon annan tröja än vår.

Jag vill ha Dixons tröja hängande på min arbetsplats som en påminnelse om vad som händer när talang och hårt arbete sammanförs och jag blir glad när jag ser Läcks matcher under junior-VM. Jag känner stolthet över att föreningen valde att spara på annat än ungdomar och juniorer. Jag vill hylla tränare och ledare i allehanda småklubbar och jag tackar gud för uterinkar och ismaskinsförare.

Jag känner mig som en vinnare på valfri gala som är rädd för att glömma någon tacka - och det har jag redan gjort. Däremot tror jag ingen kan missta sig över vad jag känner. Jag tror pucken är inne.

När Brynäs leder med 3 - 0 mot HV 71 med några minuter kvar av matchen och flera spelare hänsynslöst täcker skott för att Markströms ska få hålla nollan blir det tydligt vad det här laget är gjort av. Det är ett Lag och ingen samling individer. Det är ett lag som visat hockeysverige vad som kan hända när man bestämmer sig för att vara något mer än bara individer.

Mitt Brynäs - just ikväll känns det som Mitt Brynäs - har rest sig gång på gång. Vunnit matcher, brutit mönster och bestämt sig för att inte bli det stryklag många tippat dom att bli.

Min stolthet över den prestation årets lag klarat av att genomföra är stor och ändå är det om nio dagar allt börjar.

Slutspel? Visst får det vilken hockeysupporter som helst att få något drömskt i blicken och visst ler vi alla inombords när vi vet att vårt lag kvalificerat sig för det bästa svensk idrott kan erbjuda; SM-slutspel i ishockey. Det är nu det roliga börjar och Brynäs kommer att delta.

Tack Brynäs för att ni den här kvällen - och många andra kvällar - gjort mitt liv lite enklare att hantera och tack för att ni får mig att längta.

Det är inte klart, men nära

Det var med blandade känslor jag lämnade Timrå den här kvällen. Å en sidan tappade Brynäs en möjlighet att - i praktiken - bli slutspelsklara och å andra sidan gjorde laget en riktigt bra bortamatch.

Den första perioden tävlade matchfunktionärerna om att göra rätt för arvodet. Utvisningarna var många - för många om ni frågar mig - och spelet blev därefter. Rytmen i spelet gick att likna vid en kallstart av en Volvo 142 med felinställda tändstift. Jag stannar vid konstaterandet att dom följande två perioderna resulterade i mer av den sport jag håller så högt; ishockey.

Brynäs var disciplinerade i defensiven och kreativa i offensiven. Tyvärr räckte inte den kreativiteten till att avgöra matchen till Brynäs fördel. Istället fick Timrå kvittera med sekunder kvar. Det ska inte få hända, men händer ändå.

Medgångarna i Eon Arena hade redan gått ut, men eftersläntrarna kom tillbaka till läktarna och där krängde man på sig halsdukarna igen. Ni förstår att det inte bara var jag som trodde att Brynäs skulle vinna.

Kahnberg gör mål igen. Såg ni avslutet? Gillar ni inte det håller ni på Timrå. Det finns ingen anledning att annars säga emot mig.

Stabil insats, men inga slutspelsbiljetter i min brevlåda som min gamle bänkgranne skulle sagt. Jag vet att det ser bra ut inför dom avslutande matcherna, men jag väntar tills dess Tjocka tanten sjungit sin sista ton.

Järnkrok blir bara bättre och bättre. Mogen, energisk. Kvalitet rakt igenom. Idag var Silfverberg och Carl kalas. Rödin med för den delen, men jag gillar verkligen Jacob och Järnkrok. Kan bli något alldeles särskilt i framtiden.

Nu väntar HV och självklart förlorade dom idag. Självklart då dom kommer till Gävle på måndag med revanschlust och lite frustration.

Några korta dragningar framför eget mål

Ni som följt den här bloggen under säsongen vet att jag gillar Kahnberg. Nu är det fler som gör det.

Sundsvalls Tidning beskriver situationen för Timrås representationslag. Ingen munter läsning för valfri hockeysupporter.

Den som inte gillar Linus Klasens straffmål gillar inte artister. Jag kan förstå om Honken inte håller med.

En poäng som kan visa sig vara viktig

Det finns bara en bra sak med matchen mot Djurgården. Innan match var dom jagande lagen tvungna att vinna två matcher fler än Brynäs på de fem kommande matcherna för att komma i kapp och förbi. Nu måste man vinna två, samt få till ett oavgjort resultat.

Djurgården är bättre - även om det till viss del är en chimär med tanke på hur Brynäs alltid spelar i egen zon - och borde kanske stängt matchen i den andra perioden. Brynäsarna blev stirriga och när Czarnecki vill visa ledarskap glömde han kylan. Ingen bra signal till laget om ni frågar mig.

Skriver jag att Kahnberg var bäste brynäsare vet alla redan att jag är svag för hans sätt att spela ishockey. Jag hade hoppats mer på hans missade straff, men i spelet både med och utan puck gör han en strålande insats. Magnus vill spela slutspel - det syns.

Markström tog semester och hjälpte Djurgården att kvittera. Fokus nu, Markström! Den där typen av misstag får inte hända i jämna matcher.

Brynäs är inte klara för slutspel. Segrar kommer att krävas. Nu krävs det att spelarna ser varandra i ögonen och gemensamt beslutar sig för att visa sig själva, supportrar och alla som tvivlade innan säsongen att Brynäs är ett lag som ska få delta i det vackraste vi hockeysupportrar känner till; slutspel.

Nåja, poäng är poäng och den här kan vara mer viktig än vad vi förstår den här kvällen.

Kom igen nu, Brynäs!

Omsläpp

Äntligen! Nu är det dags för omsläpp på pucken!

Brynäs står redo för att ta emot Västra Frölunda. Det står 2-2 i inbördes möten den här säsongen. Formationerna ser ut som före OS och ingen är överraskad. Czarnecki gör bara förändringar när han tvingas till det.

Jag frammanar en målbild av dagen. Den målbilden innehåller ljuv musik och en jublande glad Magnus Kahnberg.

Frölunda jagar säker mark och har tränat i tre veckor för att hitta igen den spel som kännetecknar västkustens iseleganter. Det kommer att bli mer än tufft i eftermiddag. I mina svarta stunder är det inte Kahnberg utan Kallio som jublar till tonerna av Ålefiskarns vals.

Idag åker vi tidigt till Gävle. Medlemsdag och lite annat smått och gott väntar i Läkerolen.

Kom igen nu. Brynäs!

Jag går på offensiven

För att undvika alla eventuella missförstånd om min egen uppfattning om hur ishockey ska spelas känner jag mig tvungen att redovisa den.

Jag sover aldrig så skönt som efter att ha sett matcher där teknik, kreativa kombinationer och smartness vinner över starka defensiver. Jag njuter av att se spelare som Magnus Kahnberg, Pavel Brendl, Johan Davidsson, David Rundblad, Johan Tedenby, Fredrik Bremberg, Anders Söderberg och Nicklas Bäckström spela ishockey. Jag njöt av Juha Riihijärvi, Esa Keskinen, Stefan Nilsson. Jag kan när som helst - och med vem som helst - samtala om VM-finalen 2008 mellan Ryssland och Canada utifrån den moderna ishockey som spelades i den.

Jag ser hellre matcher som slutar 7-6 än ett 1-0 därför att de offensiva spelarna varit bättre än de defensiva.

Jag älskar kampen om varje centimeter på isen, jag gillar backar som täcker skott utan tanke på konsekvens och jag gillar målvakter som gör omöjliga räddningar. Jag njuter av att se lag uppträda som LAG.

Jag ställer högre krav på offensiv hockey på dom lag som ligger högt i serietabellen än dom som ligger i botten. Jag har förväntningar på kreativitet och kamp.

Jag är också medveten om att vissa lag är bättre än andra och att varje lag spelar utifrån sina förutsättningar. Jag mådde dåligt när Djurgården hade ett i grunden offensivt lag men spelade defensivt under Lasse Falks ledning. När Timo Lahtinen tränade såväl SSK som Malmö överraskades jag av att han beordrade defensiven före offensiven. Med sådana lag borde handbromsarna tagits bort ur laget. Jag förstod varför Leif Strömberg prioriterade defensiv i SSK, men förstår inte varför han fortsätter att göra det i en lägre serie med ett på pappret betydligt offensivare lag.

Jag försvarar inte defensiv ishockey, men jag kan förstå att lag som har färre offensiva kvaliteter - vilket ofta betyder att man har mindre pengar i spelarbudgeten än andra lag - prioriterar sitt försvarsspel.

Visst vill jag se en offensiv ishockey, men jag är också supporter vilket betyder att jag också vill se mitt lag vinna. Det betyder ibland att jag ibland är mer nöjd med tre poäng än den estetiska upplevelsen som producerats på isen.

Mer än en hockeymatch

På något sätt känns det som att matchen mot Luleå är mer än en hockeymatch. En seger kan betyda långt mer än tre nya poäng och en förlust att silly season inleds betydligt tidigare än vad en enkel supporter vill.

Luleå imponerade mot MoDo senast. Luleå är starka inför sin hemmapublik i avgörande matcher. I Luleå har man prenumererat på slutspelsbiljetter ända sedan Adam var länsman och jag tror det beror på något som finns i klubben och dess omgivningar. Det är som att själva tanken på ett missat slutspel skulle innebära att Norrbottensteaterns spegelbild skulle utplånas ur den Norra hamnens blå vatten, att Ormberget skulle bli något annat än ett begåvat rekreationsområde och att Gammelstadens vackra kulturminnen skulle ersättas med lyftkranar och en staty av Jarmo Myllys. Det vore som om Shopping skulle rivas, som om det skulle sluta blåsa svinkallt längs storgatan en januarikväll och som att ölen på Stadspuben inte längre skulle vara god. Ni förstår själva. Det kommer inte att hända.

Jag kan bara hoppas att Brynäs svarar upp på bästa sätt. Nolander är tillbaka i laget vilket innebär sju backar om man ska tro coach Tommy Jonsson. Alexander Sundström är alltså numer back. Markström har en match i kroppen och är säkert inte helt nöjd med gårdagens insats.

Kahnberg var glödhet och Molin var briljant mot SSK och jag hoppas det fortsätter så. Sundqvist vill säkert imponera på KHL-representanter. I den senaste hemmamatchen var en hel sektion bokad av NHL-agenter och dom får gärna vara där igen. Juniorerna visade upp sina allra bästa sidor den kvällen.

Nämen, vad säger ni? Är det inte dags att släppa pucken?

Kom igen nu, Brynäs!