Idrotten är skoningslös

Jag har vänner - tro det eller ej - och några av dessa är hängivna supportrar till Allmänna Idrottsklubben. Under veckan som gått har jag talat med en av dem och jag är avundsjuk. Inte glad för hans skull som jag kanske borde vara utan avundsjuk.

Ni som är supportrar till lag som vunnit titlar vet hur känslan är inför dom avgörande matcherna. Det är svårt att jobba, svårt att tänka på andra saker än Matchen och det är svårt att fokusera på annat är förstaformationen, skadeläget eller målvaktsnerver. Det är något alldeles särskilt. Alldeles särskilt. Det är i dessa stunder all nervositet, allt spott och spe och alla förlustmatcher ska omvandlas till ett triumfartat ögonblick. Det är om dessa matcher idrotten handlar.

Oavsett om AIK eller IFK vinner idag kommer mängder av supportrar att få uppleva känslan av ohämmad glädje eller sorg. En vinnande tränare kommer att stå där och uttrycka stolthet över sina spelare och supportrar och detsamma kommer den förlorande tränaren att göra. Däremot kommer dom att - inom sig - ha samma känslor som alla supportrar. Triumf eller nederlag.